<anforande>
<dok_hangar_id>4778988</dok_hangar_id>
<dok_id>H50921</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:21 Fredagen den 20 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>21</dok_nummer>
<dok_datum>2017-10-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2017/18:22 om offensiv cyberförmåga</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>b3be5ea9-c9c3-e711-945b-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>Stig Henriksson (V)</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Tack för svaret, försvarsministern! Låt mig börja med det vi är överens om: Ja, svenska myndigheter, företag och andra samhällsaktörer utsätts för en stor mängd cyberattacker, både faktiska cyberattacker och andra it-incidenter, precis som ministern skriver.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Detta var dock inte ämnet för mina frågor, utan mina frågor gäller problematiken med att det i försvarsinriktningsbeslutet refereras till Försvarsmaktens syn på "vikten av att utveckla en offensiv cyberförmåga för att kunna möta angrepp mot egna system samtidigt som det ger möjlighet att möta hot och angrepp i andra arenor vilket sammantaget påverkar en motståndares förmåga att angripa Sverige och svenska intressen".&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det har talats om att skaffa sig aktiv cyberförmåga. Det har ministern själv pläderat för i olika sammanhang. Hur ser då analysen ut vid det här laget av de juridiska svårigheter och folkrättsproblem som kan finnas? Försvarsministern har själv pekat på dessa frågor på konferenser, i tidningsuttalanden, i Sälen och på Försvarshögskolan etcetera.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vad är det vi pratar om? Jag är förvisso ingen it-expert - rätta mig om jag har fel - men jag har förstått att aktiva åtgärder handlar om att verka utanför de egna systemen, det vill säga i andras system.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Min fråga bottnar i följande problem. För att i praktiken kunna vara offensiv, ha en aktiv cyberförmåga som fungerar i verkligheten, torde man vara tvungen att redan i förväg placera ut de trojaner, internetmaskar, malware och allt vad det heter som ska användas, det vill säga redan i fredstid. Detta skapar de juridiska problemen och folkrättsproblemen.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Har Sverige nu skaffat sig den förmåga som vi offentligt har pläderat för att vi ska ha? Hur ser analysen av de juridiska och folkrättsliga frågorna ut? Problemet kanske har lösts på ett sätt som jag inte har förstått eller tagit till mig, men då vill jag ha det klarlagt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det enda svar ministern ger är att folkrätten gäller och att berörda myndigheter ska tolka och tillämpa gällande rätt. Med tanke på sommarens och höstens diskussioner om it-säkerhet i Transportstyrelsen och en del andra myndigheter kanske det är en väl naiv förtröstan att det blir nog bra ändå när myndigheterna ordnar det hela.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Mina frågor kvarstår: Har Sverige skaffat den aktiva cyberförmåga som är tänkt att verka avskräckande på angripare? Om den ska verka avskräckande måste man tala om att den finns - annars är det ingen idé. Hur ser analysen ut i fråga om den juridiska svårigheten och de folkrättsproblem som ministern själv har pekat på?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0644177413119</intressent_id>
<rel_dok_id>H51022</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2017-11-07 15:43:47</systemdatum>
<systemnyckel>427186</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50921/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
