<anforande>
<dok_hangar_id>4777363</dok_hangar_id>
<dok_id>H50919</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:19 Onsdagen den 18 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>19</dok_nummer>
<dok_datum>2017-10-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksrevisionens slutrapport om statens styrning på vårdområdet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>37ad024d-c9c3-e711-945b-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>Barbro Westerholm (L)</talare>
<parti>L</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Liberalerna har tagit Riksrevisionens granskning på stort allvar. Den innehåller många kloka och viktiga iakttagelser. Vi finner att det i regeringens svar på detta finns en stor lyhördhet. Såvitt jag kan se finns denna lyhördhet hos alla partier. Det är viktigt att vi tar vara på den också över nästa val, för vi vet inte vem som sitter vid makten då.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Detta att skrivelsen läggs till handlingarna betyder inte att hela tänket läggs ned, tvärtom. Nu är det socialutskottets betänkande som gäller. Vi har tagit vara på både vad Riksrevisionen har sagt i sin granskning och vad regeringen har sagt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är ett komplicerat område på grund av det kommunala självbestämmande vi har i vårt land. Det gör att statens styrning begränsas till förmån för lokala initiativ och ansatser. Staten kan styra genom lagar, men de ska förhandlas med de kommunalt ansvariga för att man ska få något som fungerar. Det är därför en del propositioner låter vänta på sig.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Som flera har sagt styr staten också med generella bidrag. Jag finner att det är en stor samstämmighet i att det ska vara den stora delen men att det ibland också behövs riktade satsningar. För att dessa ska fungera väl måste man, med tanke på kommuners och landstings självbestämmande, ha överläggningar om hur dessa pengar kan användas på bästa möjliga sätt. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är där SKL kommer in i bilden, för det är naturligtvis bättre om man kan förhandla med en part i stället för med kanske 20 eller 290. Då skulle vi inte komma någonvart. SKL är ingen myndighet. Men SKL har ett stort ansvar genom att samla synpunkterna från sina medlemmar och ta med dem till förhandlingsbordet för att vi i nationella överenskommelser ska kunna nå framgång med våra satsningar så att pengarna verkligen gör nytta.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det finns goda exempel. Jag tänker på läkemedelsområdet. Den nationella strategin där har varit framgångsrik och fortsätter att vara det, även om vi har långt kvar till en optimal användning av läkemedlen. Detta ska fortsätta.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är klart att vi måste vara tydliga med rollerna och tydliga också med Socialstyrelsens ansvar. Socialstyrelsen har under ganska många år nu fått väldigt många regeringsuppdrag. Det har tagit resurser från egna initiativ som Socialstyrelsen har velat ta som den kunskaps- och erfarenhetsförmedlande myndighet den är. Detta är någonting som jag tror att vi alla ska tänka på. Det har inte kommit in i Riksrevisionens rapport, men det är en viktig sak för Regeringskansliet och även för oss i riksdagen att föra diskussioner med Socialstyrelsen om vad de egentligen tycker är viktigast att göra.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Beslut fattades under § 9.)&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0363228965800</intressent_id>
<rel_dok_id>H501SoU4</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2017-11-07 15:38:50</systemdatum>
<systemnyckel>427059</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50919/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
