<anforande>
<dok_hangar_id>4991679</dok_hangar_id>
<dok_id>H509136</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:136 Onsdagen den 20 juni</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>136</dok_nummer>
<dok_datum>2018-06-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5ffa5d04-ca9b-e811-910e-901b0e9b71a0</anforande_id>
<anforande_nummer>23</anforande_nummer>
<talare>Jakob Forssmed (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Skattesänkningar löser inte vårdens problem, sa Fredrik Olovsson i ett relativt infantilt påstående. Så är det förstås. Det gör resurser och riktiga reformer.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Om man talar olovssonska kan man ställa frågan: Hur tycker Olovsson att sambandet ser ut mellan skattehöjningar och vårdens tillgänglighet? 60 miljarder i skattehöjningar och mer än fördubblade vårdköer - med den olovssonska logiken skulle detta vara en ren omöjlighet.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0982795248728</intressent_id>
<rel_dok_id>H501FiU20</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2018-08-09 13:48:13</systemdatum>
<systemnyckel>450037</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H509136/#anf23</protokoll_url_www>
</anforande>
