<anforande>
<dok_hangar_id>4991679</dok_hangar_id>
<dok_id>H509136</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:136 Onsdagen den 20 juni</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>136</dok_nummer>
<dok_datum>2018-06-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Klimatpolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>b9fa5d04-ca9b-e811-910e-901b0e9b71a0</anforande_id>
<anforande_nummer>108</anforande_nummer>
<talare>Lars-Axel Nordell (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! I förra veckan var jag med på en intressant träff i Hede i Härjedalen för att samtala om en satsning på Romboleden, en pilgrimsväg från 1000-talet som sträcker sig från hamnen i Köping i Västmanland, genom Dalarna, Härjedalen och byn Lillhärdal, där jag är uppvuxen, och vidare norrut via Rombovallen i Lofsdalen för att slutligen nå målet Nidarosdomen i norska Trondheim, där sankt Olof ligger begravd. Denna pilgrimsväg går genom en fjällvärld som i dag förändras i snabb takt med en stigande trädgräns, där träd och salixväxter är på väg att inta kalfjället. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;I en simulering gjord av Rossby Centre där fjällens medeltemperatur om 80 år förväntas ha ökat med tre till fyra grader Celsius ser vi en ökad förskogning från Fulufjället i Dalarna i söder - där en gång Mors lilla Olle för 166 år sedan bjöd en björn på lingon; inte blåbär, som alla tror - via Flatruet och Sylarna i Härjedalen och Jämtland och vidare till Tärnaby och Ammarnäs i Västerbotten och ända upp till Abisko i Norrbotten. Simuleringen ger tydligt besked om att det om 80 år bara finns några få kalfjällstoppar kvar i vårt land, framför allt i Sarek och Kebnekaise längst upp i norr. I Jämtland och Härjedalen blir det bara toppen av Helags och Sylarna som sticker upp ovan trädgränsen.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Klimatförändringarnas effekter märks i dag allra tydligast i Arktis. Runt Nordpolen smälter isarna snabbt. Inom 20 år kan det bli isfria somrar i Norra ishavet. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;För närvarande smälter isen från glaciären vid Ilulissat på Grönland varje dag med motsvarande den mängd vatten som New York använder på ett helt år. Isblocken som bryts loss blockerar infarten till hamnen och förhindrar förnödenheter till invånarna. Detta är allvarliga signaler om att vi måste ta klimathotet på allra största allvar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Permafrosten innehåller stora mängder av växthusgasen metan, och i samband med att isen tinar accelererar ansamlingen av växthusgaser i atmosfären. Att den globala uppvärmningen får relativt sett störst genomslag i Arktis är därför mycket olyckligt, eftersom detta medför att uppvärmningen skenar iväg, och det blir svårare att nå målet om att begränsa den globala uppvärmningen till två grader.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Klimatförändringarna är vår tids största utmaning och kräver såväl regionala som nationella och globala lösningar. Vårt beroende av fossila bränslen är en belastning på hälsa och miljö och även en säkerhetspolitisk risk. När jordens medeltemperatur stiger är det utvecklingsländerna som drabbas särskilt hårt av torka, jorderosion, översvämningar, parasiter och utbredning av tropiska sjukdomar. Sverige och övriga rika länder måste gå före, inte minst av etiska skäl, eftersom vi har ansvar för den absolut största delen av de utsläpp som gjorts och görs, men också för att visa att det är möjligt att ställa om ekonomin.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Under alliansregeringen hade Sverige en hög ambitionsnivå i de klimatpolitiska förhandlingarna i EU. Kristdemokraterna anser att Sverige ska fortsätta att driva på för att EU ska vara ett klimat- och miljöpolitiskt föredöme globalt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Kristdemokraterna var först bland partierna att föreslå grön skatteväxling för jobb och miljö, och vi har länge varit pådrivande för att utveckla handeln inom EU med utsläppsrätter, som är ett kostnadseffektivt verktyg för att nå klimatmål.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Det finns i dag en betydande samstämmighet mellan de politiska partierna här i riksdagen när det gäller det klimatpolitiska betänkande som vi nu debatterar. Det arbete som gjordes i Miljömålsberedningen visar sig vara avgörande för att vi ska kunna komma fram till gemensamma ståndpunkter för att nå Parisavtalets tvågradersmål och helst stanna på en och en halv grads ökning.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Klimatutmaningen är i högsta grad global, och kärnan i Parisavtalet är att man ska minska utsläppen av växthusgaser samt stödja dem som drabbas av klimatförändringarnas effekter.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen ska ställa sig bakom två viktiga tillkännagivanden till regeringen. Det ena handlar om att klimatpolitiken ska sträva efter att uppnå minskade utsläpp med bibehållen god ekonomisk tillväxt samt bygga på långsiktiga spelregler som inte driver jobb och utsläpp ur Sverige och EU. Det andra handlar om att dubbla styrmedel inom klimatpolitiken är problematiskt och att det därför bör undvikas.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Betänkandet innehåller också tre alliansgemensamma reservationer. En handlar om principen om att förorenaren betalar. En handlar om Sverige som ett klimatföredöme, och en handlar om behovet av kostnadseffektiva styrmedel inom klimatpolitiken.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi menar att svenska företag kan bli världsledande inom klimatområdet genom att tillämpa tuffa styrmedel och incitament som gör en omställning lönsam och där teknik utvecklas. Detta kan leda till konkurrensfördelar samtidigt som utsläppen minskar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Samtidigt är det viktigt att säkerställa att svenska företag inte drabbas av krav och kostnader som leder till att verksamheter flyttar utomlands och att utsläppen i stället ökar i andra länder. En sådan utveckling vore en mardröm, som verkligen inte får inträffa. Eftersom svenska industrier och företag ofta har kommit längre i sitt klimat- och miljöarbete än företag i många andra länder tror vi på detta.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sverige ska vara ett föregångsland inom klimatpolitiken och visa att en ambitiös klimatpolitik och bibehållen konkurrenskraft kan gå hand i hand och att nationella krav inte bidrar till koldioxidläckage.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;För att kunna nå Parisavtalets mål krävs verkningsfulla styrmedel som gör det dyrare att släppa ut växthusgaser. En viktig grundsten i vår miljöpolitik är principen om att förorenaren betalar. Principen finns uttryckt i Riodeklarationen om hållbar utveckling och är även grundläggande i EU:s miljöpolitik. Genom att göra det dyrare att släppa ut växthusgaser eller på andra sätt förorena miljön skapas signaler till konsumenterna, eftersom produkter och tjänster som belastar miljön blir dyrare. Samtidigt skapas incitament för företagen att utveckla mindre miljöbelastande varor och tjänster.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Avslutningsvis, herr talman, väljer jag att yrka bifall till reservation nr 27 om att förorenaren betalar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Applåder)&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Beslut fattades under § 20.)&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0125056691517</intressent_id>
<rel_dok_id>H501MJU22</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2018-08-09 13:48:21</systemdatum>
<systemnyckel>450095</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H509136/#anf108</protokoll_url_www>
</anforande>
