4991143 H509134 Protokoll 2017/18:134 Måndagen den 18 juni 2017/18 134 2018-06-18 00:00:00 Verksamheten i Europeiska unionen under 2017 ärendedebatt e194260a-c99b-e811-910e-901b0e9b71a0 88 Mikael Jansson (-) - <p>Herr talman! Jag yrkar bifall till motion 4041.</p><p>Samarbete mellan nationer är nödvändigt. Den nation som inte är beredd till samarbete är dömd till att släpa efter ekonomiskt och kulturellt. Det är troligen därför som man nu för tiden aldrig hör någon tala sig varm för isolation. Alla vi här inne är ense om detta. Men ändå behövs det en debatt, och debatten är viktig.</p><p>Vi minns alla Socialdemokraternas helomvändning i EU-frågan och folkomröstningen 1994 om medlemskap i EU. Vi minns hur anhängarna gjorde gällande att EU bara rörde sig om ett samarbete. Tiden före folkomröstningen var jag lokal centerpartist i Örebro. Jag läste tidningen Riksdag & Departement och letade i öppna EU-källor för att se vad det egentligen handlade om, och det var redan då tydligt att EU hade överstatliga tendenser och därmed inte bara var ett samarbete. Bland EU-anhängarna fanns säkert både de som inte förstod hur EU skulle utvecklas och de som förstod men som gillade utvecklingen med en överstat som sakta utvecklades bakom kulissen av att bara vara ett samarbete.</p><p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Euro-peiska unionen under 2017</p><p>Det är känt för alla och envar hur EU har utvecklats i realiteten sedan dess. Jag tillhör i dag Alternativ för Sverige och kan konstatera att formerna för en ny monsterstat har börjat bli allt tydligare och att beslutanderätten sakta, steg för steg, har flyttats från huvudstäderna till Bryssel. Bryssel har utvecklats till ett maktcenter frigjort från medlemsländerna. Brysselbyråkratin har i dag en egen röst och ser ned på medlemsländerna. Subsidiaritetsprincipen skänker inget självbestämmande utan visar endast på befälsordningen. EU-rätten står över medlemsländernas grundlagar. Det handlar inte bara om en EU-nationalsång, en EU-flagga och en gemensam yttre gräns utan inre gränser, utan det handlar också om tankar om kommande beskattningsrätt och en EU-krigsmakt.</p><p>EU är en stat i vardande, och det är en utveckling av ondo. Europas styrka är mångfasetteringen, inte likriktningen. Jag brukar jämföra med konkurrenslagstiftningen. Vi vill inte ha monopolbildningar i det fria näringslivet, och därför har vi konkurrenslagstiftning. Ett liknande förhållande gäller nationernas Europa. Låter vi byråkraterna hållas kommer de att stöpa makten i sin egen form. Europas nationer kan endast bevaras för framtiden om vi kämpar för det och slår vakt om de nödvändiga instituten. Min dröm är att alla européer tillsammans skulle slå vakt om nationernas Europa.</p><p>Steg för steg, sakta och bit för bit utvecklas monsterstaten. Men vi ser i dag också en annan utveckling. Vi ser att EU-kolossen vacklar. Brexit är ett exempel. Britterna har folkomröstat för att lämna EU. EU glupar över för mycket. Utvecklingen med det östliga partnerskapet och det södra grannskapet gör inte EU bredare och stabilare, utan tvärtom initierar det EU:s undergång.</p><p>På denna punkt minns jag att mitt första parti, Centern, gjorde en logisk kullerbytta. Centern, som på papperet slogs för lokalt självbestämmande, ursäktade sig med att det är positivt att EU växer med fler medlemsländer. Men ju fler medlemsländer, desto mer likriktning blir det i själva verket. Konkurrensen mellan länder är det enda som kan hålla liv i demokratin. Demokratin är överlägsen som styrelsemetod men hotas alltid av centralmaktens förmåga att dominera. Låt oss göra som britterna och lämna EU. Låt oss finnas på samma villkor som Norge och Schweiz.</p><p>Jag kommer nu att lyfta fram två allvarliga aspekter av EU:s aktuella utveckling: planerna på EU:s gemensamma försvar och EDF, European Defence Fund.</p><p>Efter det att EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, kommit med visioner om EU:s framtida säkerhet har nu EU-kommissionen lagt ett konkret förslag till att militarisera EU. Det gäller såväl i operativ mening genom ett EU-försvar som en strategi för att ta kontroll över medlemsstaternas försvarsindustrier.</p><p>Naturligtvis motsätter sig Alternativ för Sverige en militarisering av EU. Det säkerhetspolitiska alternativ vi har nu och lever med är bättre än EU-alternativet. USA och Nato balanserar i dag stormakterna Kina och Ryssland. Sverige är inte med i Nato men har en egen roll. Vi bygger en tröskeleffekt samtidigt som vi bidrar till avspänning i Östersjöområdet. Sverige söker regionala samarbeten, främst med Finland.</p><p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Euro-peiska unionen under 2017</p><p>EU parlamentet röstade den 22 november 2016 för ett gemensamt EU-försvar med siffrorna 369 mot 255. Ledamöterna från de svenska allianspartierna röstade då för ett gemensamt EU-försvar. Dessbättre äger inte EU-parlamentet frågan. Men det visar en oroväckande tendens.</p><p>Allianspartierna i Sverige vill inte kännas vid hur de egna EU-parlamentsledamöterna har röstat. EU:s övertagande av makt är allt som oftast dolt i dimridåer. Det sägs nu att EU:s försvarsfunktioner inte kommer att vara duplicerande mot befintliga strukturer. Naturligtvis är detta nonsens. Lika alarmerande som planerna på EU:s gemensamma krigsmakt är ambitionerna att EU:s försvarsbyrå ska ta politisk kontroll över medlemsländernas försvarsindustrier. Försvarsupphandlingsdirektivet medger att medlemsländerna direktupphandlar försvarsmateriel från egen industri.</p><p>Regeringarna Reinfeldt I och II använde inte denna möjlighet trots att övriga EU-länder skyddade sina försvarsindustrier. Nu har EU ändrat strategi och vill politisera villkoren för försvarsindustrin på EU-nivå. På kommissionens förslag upprättas nu programmet för utveckling av försvarsindustrin. Materielsamarbeten ska initieras politiskt och utsedda industrier gynnas. För ändamålet planeras European Defence Fund. Plötsligt är den fria marknaden inte längre målet. EU-kommissionen har ett märkligt resonemang som underlag. De menar att det produceras färre försvarsmaterielsystem i USA än i EU och att den europeiska försvarsindustrin måste konsolideras.</p><p>Problemet med jämförelsen är att den är endimensionell. Ja, USA tillverkar betydligt färre system, men de är ofta av lägre kvalitet och nästan alltid mycket dyrare. Exemplet håller inte. Utvecklingskostnaden för JAS 39 Gripen var exempelvis bara 7 ½ procent av kostnaden för utvecklingen av F-35 Joint Strike Fighter.</p><p>Det var tur för Sverige att riksdagen 1982 med rösterna 176 mot 167 röstade för regeringen Fälldins förslag om ett svenskt stridsflygplan. Skulle Sverige ha köpt amerikanska F-16 eller F-18 hade vi stått med en ren kostnad. I stället fick vi JAS 39 Gripen, som blivit en vinst för Sverige och vår samhällsekonomi.</p><p>Internationella materielsamarbeten är i dag en nyckel när det gäller att lyckas för försvarsindustrin. Svensk försvarsindustri hittar samarbetspartner effektivt på egen hand. Väl att märka är att många strategiska partnerländer inte är EU-länder. Att bunta samman framgångsrika och inte framgångsrika försvarsindustrier och sätta EU som koncernledning vore en katastrof. Kan man köpa förstklassiga försvarsmaterielsystem från inhemsk industri är det ekonomiskt mycket gynnsamt. USA gör det med vetskapen att pengarna går in i den amerikanska ekonomin och dessutom skapar en massa spillover-effekter. Därtill gynnas exporten.</p><p>Sverige borde göra samma sak, det vill säga öka beställningar på inhemsk försvarsmateriel som Gripen, stridsfordon, ubåtar med mera.</p><p>Överläggningen var härmed avslutad.</p><p>(Beslut skulle fattas den 19 juni.)</p> 0236051814311 H501UU10 N 2018-08-09 13:41:24 449886 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H509134/#anf88