4991143 H509134 Protokoll 2017/18:134 Måndagen den 18 juni 2017/18 134 2018-06-18 00:00:00 Granskningsbetänkande Handläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2) ärendedebatt a494260a-c99b-e811-910e-901b0e9b71a0 32 Fredrik Eriksson (SD) SD <p>Herr talman! I mitt förra anförande talade jag om informationshaveriet hos regeringen när det handlade om it-skandalen på Transportstyrelsen. </p><p>Ytterligare ett haveri utspelade sig ungefär samtidigt i anslutning till den uppmärksammade anstormningen av migranter under hösten 2015. Det är inte första gången, och förmodligen inte sista, som vi talar om sommaren och hösten 2015 i denna kammare. Frågan har därtill utretts av såväl KU som Riksrevisionen och en särskild utredare. </p><p>Både Riksrevisionen och utredningen kretsade mycket kring huruvida den nu mer eller mindre legendariska juliprognosen från Migrationsverket, som siade om hur många migranter som skulle komma till Sverige, stämde med det verkliga utfallet eller inte. Vi kan konstatera att den inte gjorde det - ganska långt ifrån. </p><p>Det har emellertid också framkommit att Justitiedepartementet och Regeringskansliet i vart fall någon gång i början av september fick signaler om att Migrationsverket bedömde att uppemot 90 000 asylsökande kunde komma till Sverige under 2015, det vill säga en inte helt oansenlig ökning i förhållande till vad Migrationsverket hade uppskattat i juli. Hade denna information förts vidare inom Regeringskansliet och till berörda myndigheter kunde troligtvis Sveriges beredskap ha varit bättre. Det hade förstås också varit klädsamt om före detta inrikesministern Anders Ygeman hade uttalat sig på ett sätt som bättre överensstämde med verkligheten. </p><p>Förutom Justitiedepartementet, och för all del även Näringsdepartementet, finns det ytterligare ett departement som verkar ha en tendens att haverera mer eller mindre regelbundet, inte minst då det kommer till frågor som berör diarieföring och utlämnande av allmänna handlingar. Jag talar såklart om Utrikesdepartementet under ledning av Margot Wallström. </p><p>Jag tänkte sålunda uppehålla mig en liten stund kring ett par kapitel om UD:s hantering av den beryktade säkerhetsrådskampanjen. KU granskade senast förra året Sveriges kampanj för att komma in i säkerhetsrådet. Vi fann och påtalade då bland annat en omfattande eftersläpning i diarieföringen. </p><p>Inom nuvarande granskning har vi funnit ytterligare eftersläpning på över ett år vad gäller registrering av en ytterst central handling på nästan 900 sidor när det gäller vilka åtgärder som regeringen vidtog mot övriga länder i FN:s generalförsamling för att få dem att rösta på Sverige som medlem i säkerhetsrådet. Detta är förstås helt i strid med principen om en handlings offentlighet och regelverkets grundläggande syfte om att skyndsamt garantera folket tillgång till allmänna handlingar. </p><p>Att det dessutom tog många månader, efter att KU påtalade vikten av detta vid sin förra granskning, innan handlingen slutligen registrerades får förstås UD:s hantering att framstå som än mer anmärkningsvärd. </p><p>Utskottet konstaterar att utrikesministern inte kan undgå ansvar för detta, och vi ser fram emot den utredning som ska säkerställa att något liknande inte inträffar igen. </p><p>Att UD och Regeringskansliet i övrigt har svårt att hantera information på ett adekvat, genomtänkt och unisont sätt framgår också av granskningsärendena som rör Försvarsberedningens senaste rapport från december 2017. Där anförs bland att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas, vilket av många bedömare har setts som en skärpning gentemot tidigare formulering om att ett väpnat angrepp mot Sverige är osannolikt. </p><p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)</p><p>Margot Wallström har emellertid anfört att hon föredrog den tidigare formuleringen snarare än riksdagspartiernas senaste och lät helt sonika de gamla uttrycken gå ut till utlandsmyndigheterna i deras talepunkter. Än mer förvirrande blir det av att andra ministrar och företrädare, däribland statsministern och försvarsministern, trots krav på gemensamhetsberedning och dylikt inom Regeringskansliet, har gått ut med andra uttalanden som ligger mer i linje med Försvarsberedningens uttryckssätt. Därmed riskerar Regeringskansliet att framstå som helt osynkroniserat i så avgörande frågor som rör rikets säkerhet och landets försvar.</p><p>Herr talman! Avslutningsvis skulle jag vilja uppehålla mig något vid det ärende där vi har ett särskilt yttrande och som berör en anmälan om ett så kallat Natura 2000-område. Här är det kanske inte själva sakfrågan i sig som är det mest intressanta, då vi alla är överens om att regeringen undkom med blotta förskräckelsen i Högsta förvaltningsdomstolen. Vad vi däremot inte är överens om i denna kammare är den principiellt intressanta frågeställningen, nämligen hur man lämpligast borde ha gått till väga om Högsta förvaltningsdomstolen till slut inte hade gått regeringen till mötes utan kommit fram till en annan dom som skulle ha inneburit att regeringen hade varit tvungen att ändra det tidigare fattade beslutet. </p><p>Här verkar regeringen och de övriga partierna vara helt tillfreds med att ett utslag från Sveriges högsta förvaltningsdomstol riskerar att bli fullständigt verkningslöst och att man överlåter åt några tjänstemän på EU-kommissionen i Bryssel att bestämma om vad som ska hända i stället. </p><p>I regeringens fall föreföll det dessutom vid utskottets utfrågning som att ansvarigt statsråd, miljöminister Karolina Skog, inte ens visste eller förstod vad som skulle kunna bli konsekvensen av regeringens agerande och än mindre att man hade vidtagit några åtgärder vare sig för att utreda eller förhindra ett sådant scenario. </p><p>Jag i min tur vet inte vilket som är värst, herr talman. Är det en aningslös regering, som inte vet vad den gör? Eller är det en regering som är fullt medveten om att man oåterkalleligt omintetgör alla möjligheter för en drabbad aktör att få sin sak prövad i svensk domstol men likväl väljer att med berått mod kringskära hela det svenska rättsväsendet när det passar ens politiska syften? </p><p>Här är vår ståndpunkt att beslutsfattare i allmänhet och regeringen i synnerhet gör klokt i att vänta med att avhända sig möjligheten att korrigera fattade beslut tills den som eventuellt upplever sig ha blivit negativt drabbad av dem har kunnat få sin sak prövad i svensk domstol i enlighet med gällande regelverk. </p><p>I det aktuella fallet, och kanske inte minst i kommande fall, bör regeringen alltså avvakta med att skicka in sina listor och beslut och överlåta den fortsatta beslutanderätten till kommissionen intill dess att Högsta förvaltningsdomstolen slutligen har kunnat avgöra varje mål om rättsprövning som underställs dem inom en rimlig tidsfrist. Därigenom försätter regeringen inte, som nu, Sverige i en situation där man är utlämnad till utomståendes goda vilja för att kunna efterkomma ett domstolsavgörande, oavsett vilket det är och på vilka grunder. Det ankommer inte på regeringen eller någon annan att föregripa eller överpröva våra domstolars avgöranden. Det hoppas jag att vi i alla fall kan vara överens om. </p><p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)</p><p>(Applåder)</p> 0574355225922 H501KU20 N 2018-08-09 13:41:16 449832 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H509134/#anf32