4990083 H509129 Protokoll 2017/18:129 Måndagen den 11 juni 2017/18 129 2018-06-11 00:00:00 Modernare adoptionsregler ärendedebatt 3ae81ace-483e-f111-8b69-6805cafea079 57 Christina Örnebjär (L) L <p>Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 7. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till övriga reservationer från Liberalerna, men självklart står vi helhjärtat bakom alla våra reservationer.</p><p>Vi liberaler vet att familjer kan se ut på olika sätt. Vi vill ha en modern valfrihetsinriktad familjepolitik som ökar jämställdheten. Ett jämställt föräldraskap är bra för barnen, bra för familjen och också bra för samhället.</p><p>Vi diskuterar här i dag en ny lag om adoptioner. Ur liberal synpunkt har alla barn rätt till en familj. Därför välkomnar Liberalerna i stort förslaget i propositionen, som innebär en modernisering av adoptionsreglerna och en anpassning till att familjer just ser olika ut. Propositionen som regeringen har lagt fram innebär bland annat att flera förslag från Liberalerna nu förverkligas, bland annat att sambopar ska ha samma förutsättningar att kunna adoptera som gifta par. Men vi ser vissa brister i regeringens förslag och har därför reserverat oss på ett antal punkter där vi har egna förslag i stället.</p><p>Det första är det här med barns rätt att yttra sig. Barns rätt att yttra sig över en adoption säkerställs inte särskilt väl i den nya lagen.</p><p>På onsdag kommer jag att stå i den här talarstolen igen och tala om barnkonventionen som lag, något som riksdagen förhoppningsvis och med all sannolikhet kommer att ställa sig bakom senare samma dag. Detta är någonting som vi liberaler har drivit länge. I artikel 12 i barnkonventionen står det om barns rätt att uttrycka sig och deras rätt till delaktighet. Barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska fritt få uttrycka sig i alla frågor som rör barnet. Det här kan även små barn göra, om man bara frågar dem på rätt sätt. Sedan tittar man utifrån barnens ålder och mognad.</p><p>Det här behöver göras bredare. Vi liberaler har drivit det länge. Vi tycker att den som hör barn alltid ska vara utbildad i att höra just barn, och det har vi motionerat om vid andra tillfällen. För att barnet ska få möjlighet att vara så delaktigt som möjligt måste också barnens möjlighet att höras breddas. Det kan ske genom företrädare, genom domstolsförfaranden eller genom administrativa förfaranden som rör barnet.</p><p>Regeringen vill med sin nya lagreglering skärpa barns rätt att komma till tals i adoptionsutredningen, men väl i domstolen är det bara den sökande och barnets föräldrar som ska ges tillfälle att yttra sig. Svensk lag bör kunna garantera barns bästa genom att de ska kunna komma till tals genom hela adoptionsprocessen. Barn måste även ges rätt att om de så önskar yttra sig inför domstol som ska fatta beslut om adoption.</p><p>Kritiker till förslaget menar att det är sällan en sådan bestämmelse kommer att användas. Men inte minst med tanke på det väntade beslutet på onsdag om barnkonventionen borde det här vara självklart, oavsett om det rör 1 000 barn, 10 barn eller 1 barn; för det enskilda barnet är det viktigt.</p><p>Fru talman! Vi i Liberalerna menar att de barn som så önskar ska ges rätt att höras inför en så livsavgörande fråga som adoption. Visst är det jobbigt att framträda i domstol, och det är ännu mer påfrestande för den som är under 18, men det är inget skäl till att hindra barnet från att göra det. I stället bör man kunna se till att det sker under trygga förhållanden och att det finns upparbetade riktlinjer för hur detta ska genomföras.</p><p>Det andra är det här med vuxenadoptioner. Det kommer särskilda regleringar av det, och det ser vi positivt på. Men det finns anledningar till att fortsätta göra överväganden kring regelverket för den som själv i vuxen ålder ansöker om att bli adopterad av någon annan. En situation som inte är helt ovanlig är att en person som vuxit upp som familjehemsplacerad vill bli adopterad av sina familjehemsföräldrar som ett sätt att juridiskt bekräfta det som man själv redan känner i hjärtat: att det här är ens familj. Men om en tidigare familjehemsförälder längre fram i livet ingår i en ny relation är det bara tillåtet med vuxenadoption om båda personerna adopterar. Det här känns förmodligen lite märkligt för den som ansöker om vuxenadoption, eftersom hen inte har vuxit upp med familjehemsförälderns partner.</p><p>Vi anser att regeln om att personer i parrelationer bara får adoptera gemensamt inte är lika motiverad när det gäller just vuxenadoption. Man bör överväga om det i särskilda fall ska vara möjligt för en vuxen att ansöka om att bli adopterad av enbart den ena personen i en parrelation, förutsatt att personens partner ger sitt medgivande.</p><p>Vi liberaler har även ställt oss bakom reservationer som innebär att det ska bli lättare för samkönade par att få adoptera och att barn som har tillkommit genom värdmoderskap lättare ska kunna få båda sina föräldrar som vårdnadshavare genom närståendeadoption.</p><p>Men jag tänker gå in på en annan fråga, som jag tycker får ett bristfälligt svar i betänkandet. Man hänvisar till pågående arbete, men just den här specifika frågan har jag haft uppe vid flera tillfällen utan att egentligen få något svar – den glöms bort.</p><p>I FN:s konvention om mänskliga rättigheter står det att varje vuxen människa har rätt att få barn. Det är ett ställningstagande man har gjort för att förhindra tvångssterilisering. Rätten att bli förälder gäller alla, även personer med kognitiv funktionsnedsättning, och det ska vara så. Men de som har en kognitiv funktionsnedsättning behöver ofta mer stöd i sitt föräldraskap för barnens skull. Unga vuxna med kognitiva svårigheter, exempelvis en utvecklingsstörning, en förvärvad hjärnskada eller en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning inom autismspektrumet, till exempel Asperger, har många gånger inte förmågan att ta hand om ett barn på egen hand. Många har också svårt att acceptera det här och acceptera att de är i behov av extra stöd, men ansvaret för att söka och ta emot stöd ligger i mångt och mycket på individen själv.</p><p>I dag finns det inga nationella riktlinjer att hålla sig till när det gäller en person med kognitiva svårigheter som väntar barn. Detta är något som vi liberaler har efterlyst i tidigare motioner och vid andra tillfällen. Det finns också väldigt lite forskning på detta område. Vi vet att det finns de som klarar av ett föräldraskap, men vi vet också att de finns de som inte gör det. Kunskapen om vad det innebär att ha en förälder med kognitiva funktionsnedsättningar måste öka. Det gäller inte minst inom skola och förskola, där de här barnen många gånger hamnar utanför. De blir mobbade och har av olika orsaker svårt att klara skolan. Det finns forskning som visar att 42 procent av barnen till föräldrar med utvecklingsstörning själva är försenade i sin egen utveckling utan att för den skull ha någon egen utvecklingsstörning.</p><p>Eftersom det är först när föräldrar misslyckas i sin föräldraroll som socialtjänsten har ett ansvar har det dock ofta gått alldeles för långt innan barnen får den hjälp de behöver. Det borde finnas ett obligatoriskt stöd så snart en graviditet har konstaterats, men det saknas. För barn behöver det här stödet finnas under hela uppväxten. En uppskattning gör gällande att ungefär 1 400 barn varje år föds till föräldrar med kognitiva funktionsnedsättningar, och någonstans mellan 40 och 60 procent av de barnen placeras i samhällets vård – vissa under hela sin uppväxt. </p><p>Det är här detta betänkande kommer in, för genom att ha bättre utredningsinstrument och tydligare rutiner skulle man kunna ge socialtjänsten verktyg att tidigt kartlägga i vilka fall det inte kommer att finnas förutsättningar för barnet att växa upp hos sina biologiska föräldrar. Stöd till föräldrarna och information om vilka möjligheter som finns att ändå ingå i barnets nätverk skulle kunna skapa förutsättningar för fler inhemska adoptioner och därmed tryggare uppväxtförhållanden för barnen. </p><p>Fru talman! Detta är barn vars röster nästan aldrig hörs. I dag utgår familjelagstiftningen från föräldrarnas intressen. Vi liberaler vill vända på detta; vi vill att man i stället utgår från barnets bästa. Det är väldigt många som pratar om ett barnperspektiv, men det är ett ovanifrånperspektiv där vuxenvärlden egentligen bara erkänner att det även finns barn. Vi måste prata om barns perspektiv och utgå från barnet. Det är därför vi liberaler så envist lyfter fram barnrättsperspektivet i våra motioner, och det kommer vi att fortsätta göra. </p><p>(Applåder)</p> 0266517781926 H501CU14 N 2026-04-22 14:43:37 682381 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H509129/#anf57