4768118 H50911 Protokoll 2017/18:11 Onsdagen den 27 september 2017/18 11 2017-09-27 00:00:00 Vissa frågor om läkemedelsregistret ärendedebatt ea42668e-2eb3-e711-945d-00262d0d0c40 25 Barbro Westerholm (L) L <p>Herr talman! För att inte upprepa allt som sagts till förmån för läkemedelsregister och en nationell ordinationsdatabas eller vad vi nu ska kalla det tänkte jag gå antikrundan.</p><p>Vi började lägga upp läkemedelsbiverkningsregister i mitten av 60-talet, efter Neurosedynkatastrofen. Världshälsoorganisationen ordnade varje år möten med dem som var ansvariga för de här registren. År 1969 träffades vi på en restaurang i Genève och diskuterade om vi hade alla data vi behövde. Vi var överens om att det inte räckte med bara anmälningarna om biverkningar; vi måste också ha uppgifter om läkemedlens användning.</p><p>Jag åkte hem och sa: Vi behöver ett individbaserat läkemedelsregister. Jag prövade att få till ett i Stockholm. Det blev nej. Däremot blev det ett i Jämtland för 17 000 personer, en sjundedel av befolkningen där.</p><p>Varför blev det ett register där? Jo, där fanns det en kemlabbläkare, PA Hedman, som ville ha en dataanläggning för sina prover från kemlabb och behövde fylla den med mer uppgifter.</p><p>Då kom han på att vi kanske skulle lägga upp ett läkemedelsregister, och detta gjordes 1970. Det var tur att det kom 1970, för det var före datalagstiftningen. Om vi inte hade startat då utan senare hade det blivit nej av integritetsskäl - integritet, integritet, integritet!</p><p>Det visade sig att detta register löste många problem, så litet det var, så det överlevde datalagstiftningen. Ingen vågade lägga ned det på grund av den värdefulla information om läkemedels användning och felanvändning som det gav, och om hur man kunde lösa en hel del frågeställningar om biverkningar.</p><p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret</p><p>Detta gick så bra att man från Apoteket AB, Socialstyrelsens läkemedelsavdelning och Klin Farm Lab i Huddinge uppvaktade Ingegerd Troedsson, som då var hälso- och sjukvårdsminister: Det behövdes ett nationellt register. Hon var riktigt positiv. Men Läkarförbundet gjorde tydligt tummen ned - integritet. Nej, vi kan inte ha ett sådant register.</p><p>Då dog frågan. Sedan var den död under 80-talet, för då kom George Orwell med sin bok om just storebror och dataregister. Det vi hade att göra då var att rädda de hälsoregister vi redan hade: missbildningsregistret, läkemedelsbiverkningsregistret, cancerregistret och så vidare. De var ju nedläggningshotade under 80-talet.</p><p>Under den tiden såg man att läkarna inte hade någon koll på vilka läkemedel en patient står på. Det utvecklades mängder av små datakort som man skulle bära med sig och ha sina läkemedel registrerade på.</p><p>Ingenting av detta fungerade, så på 90-talet insåg vi att vi måste väcka tanken om läkemedelsregister och individbaserad receptregistrering. Vi laddade upp, och vi hade en stor aktivitet planerad till den 11 september 2001. Då på morgonen intervjuades vi av tidningar, tv - alla möjliga. Klockan tre på dagen satt jag med en radiojournalist. Vi visste båda: Detta kommer inte att sändas. "Nine eleven" gjorde att frågan om individbaserat läkemedelsregister dog för ett tag framöver. Tala om oväntade hinder!</p><p>Sedan kom det en läkemedelsutredning, och då hade pensionärs- och patientorganisationerna vaknat. Här sitter arbetsnarkomaner till politiker och talar om integritet, när det är vår säkerhet det handlar om! Då pressade man på: Vi behöver ett individbaserat läkemedelsregister för att analysera användning och biverkningar, men också för att ha en överblick över vilka läkemedel som har förskrivits. Det är vår hälsa och säkerhet det handlar om, och här sitter ni och talar om integritet, som om det vägde tyngre än de risker vi utsätts för.</p><p>Så då, 2005, fick vi ett register. Sedan skulle det börja användas. Då slog juridiken ned - integriteten igen. Det har gjorts många bra studier med hjälp av det läkemedelsregister vi har i dag. Men det används inte fullt ut i alla de larmsituationer där det skulle kunna användas. Internationellt ser man det som ett Mecka för sådana studier.</p><p>Nu har vi faktiskt kommit så här långt. Vi är eniga här! Patientsäkerheten är viktig, och det är viktigt med register. Det enda vi är oeniga om är om det ska bli ett tillkännagivande eller inte. Jag undrar vad allmänheten egentligen tänker här. Men ni förstår: Det är 48 år sedan tanken på ett sådant här register kom. Det har tagit ganska lång tid. Jag är så otålig att jag till 100 procent står bakom detta tillkännagivande för att förhindra att nya, oväntade stoppklossar lägger hinder i vägen för registret.</p><p>(Applåder)</p> 0363228965800 H501SoU2 N 2017-10-17 13:30:57 426121 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50911/#anf25