4986585 H509105 Protokoll 2017/18:105 Torsdagen den 26 april 2017/18 105 2018-04-26 00:00:00 Mellanöstern och Nordafrika ärendedebatt 5195c724-e859-e811-9108-901b0e9b71a8 6 Sofia Damm (KD) KD <p>Fru talman! Det är tydligt att ledamöter i denna kammare är djupt oroade över den utveckling vi ser i Mellanöstern och i Nordafrika. I det betänkande som debatteras i dag har inte mindre än 200 yrkanden behandlats. Även om vi ser lite olika lösningar och vårt fokus riktas mot lite olika håll i regionen och mot olika aktörer är det något som förenar: frustrationen över att det mänskliga lidandet inte får något slut.</p><p>Den arabiska våren gav oss hopp. Med den tändes frihetens låga i regionen. Vi ville så gärna att människor efter att ha rest sig mot förtrycket skulle få leva sina liv i fred och frihet. Men i dag, sju år senare, flämtar lågan allt svagare.</p><p>Fru talman! Låt mig börja i Syrien, där frihetens låga sedan länge är släckt. Här har säkerhetsrådets oförmåga att komma överens och Obamaadministrationens röda linje faktiskt kommit att få förödande konsekvenser. Det finns mycket att säga om EU:s och USA:s tidigare agerande i MENA-regionen, men en sak måste vi ha klar för oss: När EU och USA inte agerar uppstår det inget vakuum. Då finns det andra aktörer, med helt andra motiv, som fyller tomrummet. Rysslands, Irans och Turkiets närvaro i Syrien visar inte minst på detta. Att Islamiska staten utnyttjade den politiska instabiliteten i regionen och lyckades erövra omfattande landområden i sin strävan efter kalifatet visar också på detta.</p><p>Återhållsamhet i utrikespolitiken är många gånger klokt, men när västvärldens fiender utnyttjar en tvekande utrikespolitik och klampar rakt över de röda linjer som inte efterlevs av dem som har dragit dem är det ingen lyckosam strategi.</p><p>Fru talman! Jag är medveten om en del minoritetsgruppers oro över vad som kan komma att ersätta al-Asads styre i framtiden. Kommer förtrycket att förvärras? Men Syrien har ingen framtid med en diktator som Asad kvar vid makten, inte om man vill se en återuppbyggnad som för landet framåt och som kan föra landets fördrivna folk tillbaka. Målet måste vara att ställa Asad inför rätta. Vi kristdemokrater vill se att en Syrientribunal inrättas så att ingen ansvarig för brott mot mänskligheten och krigets lagar i Syrien går fri.</p><p>Hur ska då landet så småningom återuppbyggas och av vilka? Om demokratin ska få fotfäste i Syrien måste den förankras hos det egna folket genom försoning. Om inte viljan till denna förändring går att finna i FN-högkvarteret måste viljan i alla fall finnas i Bryssel och i Washington.</p><p>Länder som Irak, Libyen och Tunisien visar var för sig att det inte bara är att kasta ut den gamla regimen och tro att det går att bygga en ny nation. Övergångslösningar behövs naturligtvis. Annars är risken överhängande att landet försätts i kaos eller tvingas förlita sig på utländsk makt och utländskt kunnande. Likaså är det farligt med en alltför stark tro på att exilmedborgare som tillbringat årtionden utanför landet ska komma tillbaka och bli erkända ledare för människor vars livsvillkor de inte delat.</p><p>Tunisiens president, Essebsi, är ett gott exempel på en ledare som i dag garanterar en demokratisk utveckling av sitt land, trots att han åtnjöt förtroendeuppdrag under de tidigare två ledarna. I Tunisien brinner fortfarande lågan. Efter sju års dödande är det värt att pröva om det ändå inte finns en syrisk Essebsi.</p><p>Motsatsen till detta, fru talman, är Irak. Landet är ett tragiskt exempel på hur en förtryckets diktatur ersattes av ett kaos. Efter störtandet av Saddam Hussein upplöstes Bathpartiet, och de irakier som varit verksamma i militärdiktaturen jagades iväg. En del av dessa gick till Islamiska statens absoluta ledarskikt.</p><p>Att vi i dag ser hur Islamiska staten tryckts undan och att en återuppbyggnad har påbörjats är positivt, även om det är en skör process. Här vill jag särskilt tala om Nineveslätten, som vi har ett särskilt yttrande om i detta betänkande. Här lämnades nämligen den kristna minoritetsbefolkningen åt sitt öde vid IS framryckning 2014, vilket har skapat ett misstroende gentemot såväl Erbil som Bagdad. Även om återuppbyggnadstakten skulle öka tvekar många att återvända innan en långsiktig lösning finns på plats.</p><p>Vi kristdemokrater anser att Sverige måste agera proaktivt och initiera en dialog med Bagdad i syfte att sätta ljuset på och rädda en ytterst sårbar minoritetsgrupps fortsatta existens i Irak. Islamiska statens mörka vision om ett Mellanöstern rensat på kristna måste förhindras.</p><p>Fru talman! Jag talade om en tribunal för att ställa Asad inför rätta för hans brutala brott mot mänskligheten. Där är vi inte i dag. Vi kommer inte dit på grund av vetorätten i säkerhetsrådet. Det som däremot förvånar är att vi inte lyckas se till att Islamiska statens folkmordsbrott får en rättslig prövning. Historiskt skulle detta ha central betydelse. De som är skyldiga till folkrättens värsta och mest avskyvärda brott kan dömas, och tiotusentals drabbade kan få en möjlighet till upprättelse. Att inte göra detta är inget annat än ett historiskt svek. Vi anser att Sverige bör vara pådrivande för att frågan om folkmordet på yazidier, kristna och andra minoriteter ska hänskjutas till Internationella brottmålsdomstolen eller till just en särskild tribunal.</p><p>Fru talman! Mellanöstern har under de senaste åren förändrats. De som tidigare talade om Mellanösternkonflikten förstår att det inte längre kan talas om <em>en</em> specifik konflikt. Ändå hamnar Sverige alltför ofta i FN:s enformiga talkör som ständigt och ensidigt fördömer Israel. Där går det att komma överens. Den palestinsk-israeliska konflikten måste lösas, men vi måste börja se att nästan alla kriser i dagens Mellanöstern numera saknar koppling till Israel. Däremot har de koppling till Iran.</p><p>Jag betonade detta i den utrikespolitiska debatten, och jag gör det igen. Det är den blodiga kampen mellan sunni och shia och den iranska regimens maktambitioner, och deras stöd till våld och terror, som utgör de verkligt allvarliga hoten mot Mellanösterns stabilitet.</p><p>Det är inte förvånande att det iranska folket reser sig och protesterar när mullorna bryr sig mer om att stötta krig och terror i regionen än att förse sitt eget folk med det mest grundläggande. Kampen som nu förs mot orättvisorna, där modiga kvinnor kastar av sig sina slöjor, förtjänar ett kraftfullare stöd från omvärlden.</p><p>Med Irans inflytande i Irak och Syrien garanteras ayatollorna en direktväg till Medelhavet och därmed också till Israel. Här behöver Stockholm instämma i det tydliga besked som gavs i förrgår från Washington av Trump och Macron: Iran får inte tillåtas att få en sådan väg.</p><p>Fru talman! Jag har talat mer övergripande om regionen och försökt nämna några av de förslag som vi kristdemokrater har lagt fram. Förutom det jag har nämnt hittills har vi också velat sätta fokus på situationen i Turkiet, där ett alltmer auktoritärt styre behandlar oliktänkande och journalister på ett vedervärdigt sätt. Det har vi också ett yrkande om.</p><p>Vi har också konsekvent under denna mandatperiod drivit frågan som rör biståndet till Palestina. Tillsammans med övriga allianspartier har vi i dag lämnat en motivreservation där vi betonar att Palestina trots allt stöd fortsätter att utvecklas i en oroande riktning.</p><p>Uppvigling till våld, indoktrinering och hatpropaganda kan inte accepteras. Vi anser därför att politiken gentemot och biståndet till Palestina behöver göras om för att Sverige på riktigt ska kunna göra skillnad i Israel-Palestina-konflikten. Då måste biståndet präglas av tydligare krav, transparens och noggrannare uppföljning.</p><p>Tiden är knapp för att tala om en hel region, och det är snart dags för votering. Vi står självfallet bakom våra särskilda yttranden och våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till Kristdemokraternas reservation nr 9.</p> 0306286538528 H501UU14 N 2026-11-03 09:32:24 444223 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H509105/#anf6