<anforande>
<dok_hangar_id>4985773</dok_hangar_id>
<dok_id>H509100</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:100 Onsdagen den 18 april</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>100</dok_nummer>
<dok_datum>2018-04-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Livsmedelspolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>c8517d83-8657-e811-9108-901b0e9b71a8</anforande_id>
<anforande_nummer>47</anforande_nummer>
<talare>Eskil Erlandsson (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Det gläder mig att Marianne Pettersson omsorgsfullt och först i sitt anförande nämnde vårt viktigaste livsmedel, vatten. I det sammanhanget har jag en undran, och det är hur den del av regeringen som är socialdemokrater ställer sig till det egendomsskydd som vi har i vår grundlag, i Europakonventionen och i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Som Marianne Pettersson mycket riktigt sa behöver vi vattenskyddsområden, men då gör man intrång hos någon. Det allmänna har rätt att göra sådana intrång. Det rimliga är, tycker jag, att det egendomsskydd som finns beaktas när dessa intrång, som många gånger är nödvändiga, görs på ett sådant sätt att den som äger någonting och vars verksamhet kanske försvåras eller rent av måste upphöra får ersättning för densamma. Vad säger Socialdemokraterna om detta?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id>H501MJU16</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2018-05-14 16:53:57</systemdatum>
<systemnyckel>443667</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H509100/#anf47</protokoll_url_www>
</anforande>
