<anforande>
<dok_hangar_id>4666942</dok_hangar_id>
<dok_id>H40976</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2016/17:76 Onsdagen den 1 mars</dok_titel>
<dok_rm>2016/17</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>2017-03-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Dokumentation vid internprissättning och land-för-land-rapportering på skatteområdet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2f0c4fb5-f10e-e711-944e-00262d0d0c40</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>Daniel Sestrajcic (V)</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Jag har en i mina ögon viktig fråga till Erik. Regeringen sätter i förslaget ett gränsvärde som är väldigt högt för att man ska omfattas av rapporteringen. Det handlar om 7 miljarder kronor. Gränsvärdet i EU för små och medelstora företag, som är de som man skulle kunna vilja komma åt, är betydligt lägre än 7 miljarder kronor. Varför tycker regeringen att den nivån är rimlig? Det kommer att leda till att en väldigt stor del av företagen - upp till 80, 90 procent - inte kommer att omfattas av den automatiska rapporteringsskyldigheten.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0768605712423</intressent_id>
<rel_dok_id>H401SkU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2017-03-22 12:22:18</systemdatum>
<systemnyckel>413321</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H40976/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
