<anforande>
<dok_hangar_id>4662681</dok_hangar_id>
<dok_id>H40972</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2016/17:72 Onsdagen den 22 februari</dok_titel>
<dok_rm>2016/17</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2017-02-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Giftfri vardag</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>51cd08fd-5909-e711-944e-00262d0d0c40</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>Lars Tysklind (L)</talare>
<parti>L</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Vi hamnar ofta i diskussionen om på vilken nivå som det är effektivast med denna typ av åtgärder. Svaret på den frågan är i detta sammanhang naturligtvis att det är oerhört mycket effektivare om man kan få till det på EU-nivå och på hela den inre marknaden. Om vi talar om världshaven vet vi inte varifrån dessa mikroplaster kommer, och det har egentligen ingen betydelse. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Om det enligt regelverket är möjligt att inom ramen för Reach ta bort mikroplaster i hygienartiklar i Sverige - jag är inte helt säker på att detta utrymme finns, men det borde finnas - har vi inga synpunkter på det utan tycker att det borde vara en vettig väg att gå. Då är egentligen svaret på den första frågan att man naturligtvis ska utnyttja även det utrymme som finns nationellt, inte minst för att visa att det går att få kunskap om hur en substitution går till och så vidare. Men i princip är det EU-nivån som är den starka nivån, och där vi ska lägga krutet för att få en förändring eftersom det är då det får stor effekt. &lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0535526562910</intressent_id>
<rel_dok_id>H401MJU7</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2017-03-15 09:33:36</systemdatum>
<systemnyckel>412449</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H40972/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
