<anforande>
<dok_hangar_id>4644787</dok_hangar_id>
<dok_id>H40960</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2016/17:60 Onsdagen den 25 januari</dok_titel>
<dok_rm>2016/17</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>2017-01-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksrevisionens rapport om nationella samordnare som statligt styrmedel </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>b0154bf8-8af3-e611-944d-00262d0d0c40</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>Agneta Börjesson (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Vi behandlar nu KU13 om Riksrevisionens rapport och regeringens skrivelse om nationella samordnare som statligt styrmedel. Vi lägger regeringens skrivelse till handlingarna samtidigt som vi föreslår avslag på en motion från Sverigedemokraterna om att tillsätta en parlamentarisk kommitté om nationella samordnare.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;När Riksrevisionen nu har tittat på de nationella samordnarna gjorde man det ganska snart efter dels en granskning som Statskontoret genomförde 2014, dels den granskning som KU gjorde i sin höstgranskning 2015/16, KU10 som den heter.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det visar sig, egentligen i alla dessa granskningar, att nationella samordnare och olika former av samordnare - de har en rad olika namn - alltmer börjar användas som ett verktyg. Fredrik Eriksson kallade detta tidigare som ett sätt att hantera bångstyriga kommuner. Det är inte alls så jag har uppfattat det, utan det har handlat om att samordna viktiga frågor, att kunna ge goda exempel från andra kommuner, att sprida en typ av kunskap och att ge forskningsunderlag åt alla dessa kommuner som inte har möjligheter att plocka fram egen forskning. Det är alltså ett sätt att använda resurser mycket bättre och att ge stöd till en rad olika kommuner, myndigheter, länsstyrelser och regioner så att man inte själv ska behöva uppfinna hjulet varje gång. Man kan i stället ta stöd av varandra för att driva viktig politik.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Alla dessa granskningar som vi har gjort i KU och som Statskontoret och nu även Riksrevisionen har gjort har landat i slutsatserna att en samordnare kan vara ett bra styrmedel i frågor som involverar flera aktörer. Det kan också vara viktigt att man snabbt får igång en handlingskraft i viktiga frågor från regeringen.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;För de flesta har det varit viktigt med ett flexibelt mandat. Det är en förutsättning för att resultatet ska bli bra. Men här kan man också se att det ibland kan leda till lite otydlighet. Riksrevisionen lämnar dock inte några rekommendationer, trots sitt gedigna arbete. Men vi har inom utskottet konstaterat att Regeringskansliet har inlett en översyn av kriterierna för redovisningen i kommittéberättelsen och kommittéregistret - detta efter de påpekanden som vi i KU gjorde i vår höstgranskning.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag vill också säga någonting om att tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över det här med samordnare. För en parlamentarisk utredning behövs det ofta mycket tid. Det kostar mycket pengar. Och det är någonting som används vid stora politiska stridigheter eller om det direkt berör det politiska systemet. Det är ofta då man behöver ha en parlamentarisk utredning.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Att tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över regeringens verktygslåda tycker jag är lite overkill, särskilt efter att det nu har gjorts tre ganska omfattande granskningar på raken. Nu inleder Regeringskansliet dessutom en liten översyn och gör lite småförändringar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Applåder)&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0139948283718</intressent_id>
<rel_dok_id>H401KU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2017-02-15 15:28:34</systemdatum>
<systemnyckel>409598</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H40960/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
