4636628 H40952 Protokoll 2016/17:52 Onsdagen den 11 januari 2016/17 52 2017-01-11 00:00:00 Ökad tillgänglighet till sprututbytesverksamheter i Sverige ärendedebatt b9b90f1b-5de8-e611-9448-00262d0d7125 147 Emma Henriksson (KD) KD <p>Herr talman! Sverige har och ska fortsätta ha en restriktiv narkotikapolitik. Men den fråga vi i dag har att ta beslut om handlar om det förebyggande arbetet mot smittspridning. Det handlar om hur vi kan förhindra att de som redan är i en väldigt tuff situation som missbrukare inte dessutom drabbas av väldigt allvarliga sjukdomar.</p><p>Jag har stor förståelse för många av dem som har varit skeptiska mot sprututbyte. De har sett andra exempel, där man inte har kopplat sprututbytet tillräckligt tydligt till hjälp för den som är beredd att ta emot hjälp att avsluta sitt missbruk. Där har man inte gett tillräckligt med stöd i samband med sprututbytet.</p><p>Men nu har vi egna erfarenheter från ett antal ställen i vårt eget land, och det finns dessutom flera internationella erfarenheter som visar att ett sprututbyte kan ge bra hjälp och stöd och att det har effekt när det gäller smittspridning.</p><p>Mellan 2008 och 2011 beräknar man att det i vårt land fanns ungefär 8 000 missbrukare med ett injektionsmissbruk. På det fåtal orter där vi har haft möjlighet till sprututbyte har ungefär 3 000 personer tagit del av sprututbytesverksamheten. De har därmed också fått en kontakt med vården och en tillgång till stöd som många av dem annars aldrig hade fått.</p><p>Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Kalmar och Stockholm har haft lite längre erfarenhet. Sedan förra året gäller det också Jönköping, Karlskrona och Växjö. Men för att göra detta viktiga smittskyddsarbete i fler landsting möjligt - det är ju landstinget som är ansvarigt för det förebyggande arbetet mot smittspridning - är det också rimligt att landstingen har beslutsmakten. Det innebär dock inte att inte kommunerna också har ett ansvar. </p><p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökad tillgänglighet till sprututbytesverk-samheter i Sverige</p><p>Den som lever med ett missbruk behöver hjälp både av vården och av den sociala omsorgen. Därför är det viktigt att det finns krav på samråd innan ett landsting får beviljat att inrätta ett sprututbytesprogram, och i det samrådet ska samtliga kommuner inom landstingets verksamhetsområde vara med. Det är dock inte rimligt att de som inte har ansvar för smittspridningsfrågorna på felaktiga eller icke-underbyggda grunder kan lägga in sitt veto när beslutet ska tas.</p><p>Vi kristdemokrater menar att det nu, med den erfarenhet vi har, finns skäl att sänka åldersgränsen från 20 till 18 år men att det finns skäl att behålla en 18-årsgräns. En viktig del i ansvaret hos dem som bedriver sprututbytesverksamhet är att också anmäla till socialtjänsten när man misstänker att ett barn far illa, oavsett om barnet självt kommer dit med ett aktivt missbruk eller om man upptäcker att någon som man får kontakt med genom sprututbytesverksamheten har barn som riskerar att fara illa. Då blir det kontraproduktivt om också personer under 18 år själva aktivt ska kunna ta del av verksamheten. </p><p>Åldersgränsen 20 år har dock varit satt på ett sådant sätt att många riskerar att få en smitta. Många gånger inleds missbruket innan man har fyllt 20 år, och man riskerar då att få smittan innan man kan få rätt till hjälp.</p><p>Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till utskottets förslag.</p> 0788526088220 H401SoU4 N 2017-02-01 10:02:37 408806 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H40952/#anf147