<anforande>
<dok_hangar_id>4616085</dok_hangar_id>
<dok_id>H40942</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2016/17:42 Torsdagen den 8 december</dok_titel>
<dok_rm>2016/17</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2016-12-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt bistånd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>79c17bfb-4f3e-f111-8b69-6805cafea079</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>Markus Wiechel (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Vi kan börja med att titta på frågan om bistånd på EU-nivå. Vi anser, precis som när det gäller andra EU-relaterade frågor, att vi kan sköta det bäst här i Sverige. Vi behöver inte EU för att kunna hantera vår biståndspolitik eller fördela de pengar som vi önskar ska gå till biståndet. Det kan vi sköta bättre själva. Sedan ska vi vara generösa, och vi kan givetvis ha olika samarbeten med andra länder, kanske för att effektivisera biståndet eller liknande, men vi sköter det bäst i vårt eget land, precis som andra länder gör. Vi kan använda oss av FN som är ett betydligt bättre internationellt organ för att slussa vidare pengar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Precis som jag var inne på i mitt huvudanförande är vårt huvudsakliga fokus de mest utsatta. Det handlar framför allt om humanitärt stöd och om satsningar på vatten, sanitet, hygien, hälsa och den sortens stöd. Det som är mindre lyckat i många sammanhang är direkta stöd till olika stater där man inte har rätt kontroll på vad pengarna går till.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0204240926023</intressent_id>
<rel_dok_id>H401UU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-04-22 15:34:51</systemdatum>
<systemnyckel>684908</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H40942/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
