<anforande>
<dok_hangar_id>4615355</dok_hangar_id>
<dok_id>H40941</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2016/17:41 Onsdagen den 7 december</dok_titel>
<dok_rm>2016/17</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>2016-12-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Migration</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>08522aa2-12d8-e611-9448-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>112</anforande_nummer>
<talare>Markus Wiechel (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Jag tyckte att svaret var ganska otydligt. Det verkar som att Carina Ohlsson vill återgå till en tidigare politik samtidigt som hon försvarar den politik som man för nu.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Varför inte permanenta exempelvis gränskontrollerna om man nu vill begränsa flödet av asylsökande och se till att upprätthålla en långsiktigt hållbar migrationspolitik?&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Carina Ohlsson talade om inkludering. Det här är intressant med tanke på det hon sa i sitt anförande om kommunplaceringar. I dag vill regeringen tvinga kommuner att ta emot nyanlända och asylsökande. Man tvingar på kommuner ett åtagande som de själva säger sig inte klara av samtidigt som man vill främja en bättre inkludering. Det här går inte ihop.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Dessutom innebär det en rejäl inskränkning av det kommunala självbestämmandet. Hon får gärna förtydliga svaret lite. Hur kan en tvingande lagstiftning få folk att inkluderas i samhället när kommunerna själva säger att de inte klarar av det? Är det verkligen inte värt att permanenta exempelvis gränskontroller?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0204240926023</intressent_id>
<rel_dok_id>H401SfU4</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-11-03 09:32:53</systemdatum>
<systemnyckel>406084</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H40941/#anf112</protokoll_url_www>
</anforande>
