<anforande>
<dok_hangar_id>4736389</dok_hangar_id>
<dok_id>H409129</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2016/17:129 Tisdagen den 20 juni</dok_titel>
<dok_rm>2016/17</dok_rm>
<dok_nummer>129</dok_nummer>
<dok_datum>2017-06-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4e20dd90-3c8e-e711-9457-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>Barbro Westerholm (L)</talare>
<parti>L</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Visst fanns det negativa remissinstanser, som SKL, men särskilt omfattande var det inte. Därefter har vi dock fått mycket mer erfarenhet av både spelberoende och andra beroendesjukdomar. Vi skiljer oss från andra länder när det gäller dödligheten bland narkomaner. Vi är sämre än andra. Då handlar det om kunskap hos vårdgivarna men också om förtroendet hos dem som är beroende. Det är ingen slump att man i sprututbytesprogram som sköts av hälso- och sjukvården upptäcker så många fler tidigare okända narkomaner. Personer med beroendesjukdom känner nämligen ett förtroende för sjukvården som de inte känner för socialtjänsten, då socialtjänsten inte har samma verktyg för att behandla beroendesjukdomar. Det är därför jag tycker att det är viktigt att vi för upp den här diskussionen. Jag förstår av det svar jag fick alldeles nyss att ni inte är främmande för att byta fot, men jag vill gärna få det lite tydligare sagt.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0363228965800</intressent_id>
<rel_dok_id>H401SoU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2017-08-31 13:08:03</systemdatum>
<systemnyckel>424130</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H409129/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
