<anforande>
<dok_hangar_id>4727860</dok_hangar_id>
<dok_id>H409120</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2016/17:120 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>2016/17</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2017-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skärpt ansvar för fartygsvrak</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>a4bca0e8-555a-e711-9453-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>45</anforande_nummer>
<talare>Ola Johansson (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Detta blir ett mycket kort replikskifte. Det som förbryllar mig lite grann när jag studerar förarbetena till detta är att jag kommer fram till att av den svenska handelsflottans ca 1 000 fartyg är det 990 som inte omfattas av kravet på en ansvarsförsäkring. Vän av ordning borde kanske reflektera över hur det kommer sig att vi inför en lagstiftning baserat på en konvention på en så låg nivå att merparten av den svenska handelsflottans fartyg inte omfattas av kravet på en ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det finns en uppenbar risk för att en fartygsägare som hamnar på obestånd eller som inte vill ta ansvar för sin egendom när den har hamnat på grund i exempelvis Göta älv inte tar detta ansvar därför att det saknas pengar. Vi får en problematik som vi ser när det gäller fordonsmålvakter, där vi har gått vidare med lagstiftning för att komma åt oseriösa människor som utnyttjar andra människor på det här sättet. Vi kanske är på väg mot en liknande situation inom sjöfarten.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det skulle vara intressant att höra Faradj Koliev reflektera lite grann över dessa frågor.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0934639939611</intressent_id>
<rel_dok_id>H401CU18</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2017-06-26 11:58:36</systemdatum>
<systemnyckel>422956</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H409120/#anf45</protokoll_url_www>
</anforande>
