<anforande>
<dok_hangar_id>4461120</dok_hangar_id>
<dok_id>H30987</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2015/16:87 Onsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>2015/16</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2016-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Näringspolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0c0043d8-fd3e-f111-bf21-6805cafeabf9</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>Penilla Gunther (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! En viss okoncentration har drabbat ledamöterna i dag, och jag ber om ursäkt för den. Det är många saker på gång. Det kanske inte ser så ut för dem som tittar på debatten, men det händer mycket också i huset i övrigt i dag.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi ska nu tala – och mina har kollegor redan talat – om näringspolitik. Det är ett brett ämne som man kan lägga många aspekter, förslag och idéer på. Jag skulle vilja börja med ett resonemang kring företagande i sig. Det finns väl ingen som inte vill att vi ska få fram fler företag i Sverige. Det tror jag att vi vill allihop, men vi har lite olika vägar dit. När det handlar om att starta ett företag i dag sker det på väldigt många olika sätt. Vi har också sett att det finns många olika nya former av företag som poppar upp och som man inte riktigt kan hantera skatte- och regelmässigt alla gånger.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;De flesta företag startas dock på grund av att någon har sett ett behov någonstans. Det är det vanligast förekommande. När det gäller de personer som har idéer kan det vara vem som helst, till exempel du och jag. Det kan också vara en typisk entreprenör, med en personlighet som gör att man känner att det är en person som verkligen älskar att på något sätt skapa nya saker och vara med där det händer. Inte sällan kallas de också serieentreprenörer efter ett tag, för de startar inte bara ett utan flera företag.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det finns också ett uttryck som har kommit på senare tid. Det gäller de mest framgångsrika, stora och nystartade företagen, så kallade startup-företag. För dem används också benämningen ”unicorns” när de har en omsättning på över 50 miljoner dollar. Frågan som ställdes på ett seminarium jag var värd för här i riksdagen handlade om förutsättningarna för att få fram unicorns i Sverige. Har vi verkligen den typen av företagarklimat, och kapital, att vi skulle kunna få fram dessa riktigt stora företag? Personen i fråga, som var med som talare, svarade: Ja, förutsättningarna finns. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är nämligen inte så att det inte finns pengar. Det finns kapital till att utöka företagandet – om vi bara hittar matchningen mellan dem som har pengarna och dem som behöver dem. Birger Lahti från Vänsterpartiet var också inne på detta. Man behöver kapital ibland, även om det inte handlar om jättesummor; det kan handla om små summor för att kunna utveckla det kanske lilla företag man har startat. Man behöver någonting extra, och bankerna ser ingen säkerhet trots att det borde vara naturligt för just små summor. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Här har vi alltså ett problem med kapitalförsörjningen, skulle jag villa säga. Pengarna finns. Det finns 4 miljarder i statligt riskkapital, och vi har ungefär 12 miljarder i privat venture capital. Vi har x miljoner och miljarder ytterligare i forsknings- och utvecklingspengar i institut, högskolor, universitet och så vidare. Hur kommer det sig då att det inte kommer fram fler företag egentligen, eller att de befintliga inte växer och utvecklas på ett bättre sätt? Det tycker jag är en fråga vi borde ställa oss allihop, oavsett parti. Hur kan vi få fram fler företag som också växer över tid och vågar anställa fler? &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Man brukar likna svensk näringspolitik eller svenskt företagande vid ett vinglas. Det är nämligen en ganska bred fot av massor med småföretag – ensamföretagare eller företag med kanske 5–10 anställda, möjligen 25. Sedan finns det en väldigt smal fot av medium-sized enterprises som inte växer och utvecklas. De finns där, och de är underleverantörer till storföretagen – som bildar själva glaset. Hur gör vi för att bredda mittdelen? Det handlar om att kunna anställa många, många fler. Det gäller särskilt i den tid vi lever i nu, då människor kommer till vårt land. Vi behöver hitta nya möjligheter för företagen att anställa. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Där har vi ett antal utmaningar i olika branscher. Kvinnors företagande har redan omnämnts i debatten, och jag vill verkligen understryka vikten av att vi inte tappar ytterligare fart. Vi ska se möjligheter för kvinnor att våga starta och driva företag i traditionellt kanske kvinnodominerade branscher. Vi får inte låta diskussioner om vinst och möjligheter till överskott – som måste finnas i varje företag, annars går man med förlust – hämma att kvinnor vågar starta och driva företag. Det är min absoluta inställning i frågan. Därtill måste vi komma till skott med tydliga och klara regler för vård och omsorg, inte minst barnomsorg, och skola.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det finns faktiskt en ny företagsform sedan tio år tillbaka: aktiebolag med SVB, särskild vinstutdelningsbegränsning. Men den nyttjas inte. Efter tio år finns det fortfarande bara några hundra sådana bolag i Sverige. Folk vet i princip inte om att företagsformen finns. Om man ska kunna nyttja den måste man faktiskt få information om att den finns.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag vill också säga några ord om arbetsintegrerande sociala företag. Jag har talat om det många gånger i den här kammaren. Jag tror att den pedagogik och metodik som de företagen har, att man ska kunna få arbeta till 100 procent av sin förmåga, innebär att vi kan få in människor på arbetsmarknaden och i företagande som annars inte skulle kunna se den möjligheten. Det kommer fram nya företagsidéer och intressen.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Till slut, herr talman, vill jag säga några ord om besöksnäringen. Det är den största snabbt växande näringen i Sverige.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag vill gärna slå ett slag för att besöksnäringen ska kunna växa och utvecklas över hela Sverige. Då får vi inte behandla besöksnäringen som en annorlunda bransch än alla andra när vi talar om vikten av utbildning och forskning. Det är att klart att vi måste ha det även i den branschen, i den näringen, inte minst för att kunna veta att vi satsar offentliga medel på ett riktigt sätt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Jag avslutar med att yrka bifall till reservationerna 4 och 6.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Applåder)&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0925451929216</intressent_id>
<rel_dok_id>H301NU15</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2026-04-23 12:19:32</systemdatum>
<systemnyckel>686590</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H30987/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
