<anforande>
<dok_hangar_id>4456457</dok_hangar_id>
<dok_id>H30985</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2015/16:85 Onsdagen den 23 mars</dok_titel>
<dok_rm>2015/16</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2016-03-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kulturarvsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>081c275c-4e01-e611-9433-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>153</anforande_nummer>
<talare>Per Lodenius (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag står bakom båda Alliansens gemensamma reservationer, men jag väljer här att yrka bifall endast till reservation nummer 6. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Vi har en utmaning - en utmaning att värna vårt kulturarv och samtidigt förena detta arv med det moderna samhällets krav: krav på utbyggd infrastruktur, krav på att bygga nytt och krav som ibland kan tyckas gå stick i stäv med att bevara det fantastiska kulturarv vi har i vårt land. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Alliansregeringen visste detta och såg problemen men också möjligheterna i detta. Man ville ha en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen. Rätt hanterat kan företagande och nybyggnation, byggt kring kulturarv, bidra till både tillväxt och sysselsättning. Därför är det viktigt och rätt att alliansregeringens kulturmål om helhetssyn på kulturlandskapet också kommer att gälla framöver. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;I vårt kulturlandskap finns många riksintressen. Samtidigt är systemet för att skydda dessa riksintressen föråldrat, och många kallar det också otympligt. Riksrevisionsverket har också kritiserat statens hantering av riksintressen och hur det bland annat försvårar för kommunerna att planera nya bostäder. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;I de nationella målen för kulturmiljöarbetet som riksdagen antog 2012 tar man bland annat upp människors delaktighet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön. Kulturmiljön är också viktig för kunskap, bildning och upplevelser. Dessutom ska en mångfald av kulturmiljöer bevaras och samtidigt användas och utvecklas. Man ska främja en helhetssyn på förvaltningen av landskapet, som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen. Det är viktiga mål. Och det är viktigt att också orden "användas" och "utveckling" finns med, liksom att kulturmiljön "ska tas tillvara i samhällsutvecklingen". Det handlar, som jag ser det, om kulturmiljöer som lever och används. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Men självklart kan det uppstå konflikter och motsättningar mellan ett strikt bevarande och en ibland för kulturmiljön kanske för långtgående utveckling och förändring. Vi behöver underlätta bostadsbyggandet i vårt land. Bostadsbristen är ett betydande problem. Byggprocessen behöver påskyndas i alla led för att underlätta och ge bättre förutsättningar för byggandet. Bland annat kan då förändringar, moderniseringar, behöva genomföras i kulturmiljökraven och i reglerna för arkeologiska undersökningar för att underlätta för byggande. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Kulturvården är viktig; det vill jag understryka. Det är angeläget att skydda och vårda vår kulturmiljö. Men samtidigt måste vi kunna möta dagens samhälles krav vad gäller byggande och tillväxt. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! I dag ligger mycket av den nationella expertisen inom kulturområdet i stort i storstäder eller i huvudstaden. Vi missar massor av den talang och kreativitet som finns ute i landet och som borde komma fler till del. Det är inte heller hållbart. I stället bör vi hitta en modell som gör att vi lyfter fram spetskompetens där den finns på olika platser i landet. Det bör ske i samverkan mellan regionerna och staten. Det kanske är dags för en ny modell för den nationella kulturpolitiken? &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vad jag menar är att man borde bygga vidare på de tankar som gjort samverkansmodellen framgångsrik och göra en liknande modell för den nationella nivån. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Samtidigt behöver de statliga kulturinstitutionerna, som våra statliga museer och deras verksamheter, göras mer tillgängliga över hela landet. Det kan exempelvis ske genom att digitalt tillgängliggöra samlingarna och genom goda villkor för utlåning av föremål. Men det kan också handla om att institutionerna, museerna, får i uppdrag att sammanställa utställningar som kan turnera runt om i landet. Varför till exempel inte ordna föreläsningar och utställningar anpassade för mindre ytor, som bygdegårdar, nykterhetsloger och Folkets Hus? Det skulle ge fler möjlighet att ta del av museernas samlingar och kompetens samtidigt som det också skulle ge många andra fördelar. Exempelvis kan då skolor liksom andra kommunala institutioner få större möjlighet att ta del av kulturarvet och historien.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Man bör också se över möjligheten att förlägga statliga museers mer permanenta verksamheter till fler platser i landet.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det här är ett bättre sätt att göra vårt kulturarv tillgängligt för fler än fri entré för vuxna som bor i Stockholm. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag avslutar med att önska herr talmannen och talmansstaben en glad påsk.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Applåder)&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0363721826713</intressent_id>
<rel_dok_id>H301KrU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2016-04-13 10:05:32</systemdatum>
<systemnyckel>387984</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H30985/#anf153</protokoll_url_www>
</anforande>
