4433255 H30955 Protokoll 2015/16:55 Onsdagen den 20 januari 2015/16 55 2016-01-20 00:00:00 Riksrevisionens rapport om aktivitetsersättning ärendedebatt 9d89a3fd-4cca-e511-942f-00262d0d7125 18 Rickard Persson (MP) MP <p>Herr talman! Riksrevisionen har kommit med denna rapport som berör de unga personer som har aktivitetsersättning, det som ibland brukar kallas ett slags tidsbegränsad sjukpension. Som tidigare har sagts i debatten är Riksrevisionens övergripande slutsats att syftet med aktivitetsersättningen inte uppnås och att ersättningen inte lever upp till riksdagens och regeringens mål om ett aktivt förhållningssätt för unga med nedsatt arbetsförmåga.</p><p>Jag måste säga att jag inte är särskilt förvånad. Orsakerna till detta är i huvudsak tre.</p><p>Den första är att under en följd av år har det funnits en kronisk underbemanning hos den personal på Försäkringskassan som har arbetat med aktivitetsersättningen.</p><p>De handläggare som har svarat på Riksrevisionens enkät uppger att det är rimligt att ansvara för ungefär 65 ärenden samtidigt - och då utgår jag från att man menar ärenden där det krävs eller behövs en aktiv samordning - om man ska hinna följa upp, samordna och verka för att insatser kommer till stånd.</p><p></p><p>Samtidigt visar enkäten att handläggarna i dagsläget ansvarar för i genomsnitt 118 ärenden. Det bör även tilläggas att 91 procent av handläggarna angav i Riksrevisionens enkät att mer tid eller färre ärenden skulle öka förutsättningarna för att ge unga med aktivitetsersättning insats efter behov.</p><p>Riksrevisionen konstaterar att det inte bara är handläggarna vid Försäkringskassan som ifrågasätter den höga ärendemängden. Även analytiker på Försäkringskassan har uttryckt att dagens ärendemängd är för stor för att handläggarna ska kunna ge kvalificerat stöd till varje individ.</p><p>Vid tidpunkten för Riksrevisionens enkät till handläggare vid Försäkringskassan motsvarade resursglappet, det vill säga skillnaden mellan behov av antal handläggare och faktiskt antal handläggare, 60 årsarbetskrafter.</p><p>Då ska man vara medveten om att det har varit ännu värre tidigare. Det var bara för några år sedan som handläggarna satt med ända upp till 500 ärenden, varav minst en tredjedel var sådana som skulle samordnas aktivt.</p><p>Den andra orsaken är det som Riksrevisionen också påpekar, då man säger att det behov av insatser som i dagsläget finns för gruppen med aktivitetsersättning inte motsvaras av det utbud som tillgodoses vare sig genom kommunernas dagliga verksamhet, Arbetsförmedlingens arbetslivsinriktade rehabilitering eller de aktiviteter som Försäkringskassan beviljar särskild ersättning för.</p><p>Detta medför att vissa personer får fel insats eller att de inte får någon insats alls. Särskilt utsatt är sannolikt gruppen som inte har rätt till daglig verksamhet eller som står långt från arbetsmarknaden för att kunna ta del av Arbetsförmedlingens arbetslivsinriktade rehabilitering, vilket motsvarar ungefär hälften av alla med aktivitetsersättning.</p><p>Det finns alltså ingen kommunal, landstingskommunal eller statlig aktör som i tillräcklig utsträckning tillhandahåller de insatser som denna målgrupp behöver. Dessa aktörer erbjuder emellertid, i olika konstellationer, projekt och insatser inom ramen för Finsam, de finansiella samordningsförbunden. Men omfattningen av deras olika insatser räcker inte för att täcka behovet för målgruppen även beaktandes att Finsam nu får ett resurstillskott på 59 miljoner kronor per år.</p><p>Dessa två orsaker som jag har beskrivit har varit kända under lång tid, och jag kan bara dela Riksrevisionens bedömning då man skriver att regeringen har varit alltför passiv i sin styrning, trots uppenbara och sedan länge påtalade problem i nuvarande system med aktivitetsersättningen. Denna kritik faller i allt väsentligt på den tidigare alliansregeringen.</p><p>Jag vill tillägga att även tidigare ledningar för Försäkringskassan har varit för passiva och inte i tillräcklig omfattning flaggat för politikerna om behovet av resursförstärkning eller prioriterat ärendeslaget tillräckligt i det interna resursfördelningsarbetet.</p><p>Den tredje orsaken till att målgruppens behov inte tillgodoses är andra aktörers agerande eller arbetssätt.</p><p>Riksrevisionen säger att en översyn av aktivitetsersättningen bör omfatta både kommunerna och de statliga myndigheterna, och att även hälso- och sjukvårdens roll som aktör i systemet med aktivitetsersättningen bör ingå i översynen. Och här vill jag ta upp ett exempel som visar på problematiken.</p><p></p><p>Cirka 70 procent av dem som har aktivitetsersättning har det på grund av psykiska funktionshinder. En del av dessa funktionshinder behöver inte vara kroniska, till exempel depressioner och ätstörningar. Många av de ungdomar som har aktivitetsersättning har, eller bör ha, en kontakt med psykiatrin.</p><p>Problemet är bara att psykiatrin, inte minst för ungdomar, inte fungerar väl på många platser. Det är alldeles för långa ställtider för att få första kontakten, bli korrekt diagnostiserad och få en kontinuerlig behandling. Inte sällan bemannas psykiatrin av så kallade stafettläkare, och då blir det ingen kontinuitet i vårdkontakterna. Det innebär många gånger stora problem för samordningen av rehabiliteringsinsatserna, då inte minst Försäkringskassans handläggare har svårt att tillsammans med den som har aktivitetsersättning lägga upp en relevant plan för rehabilitering, som ska ske i samråd med vården.</p><p>Herr talman! Mot bakgrund av det sagda är jag glad över att nuvarande regering har tagit initiativ till en total översyn av aktivitetsersättningen - det som ni från Alliansen nu efterlyser. Denna kommer, som också har sagts här i debatten, att innefatta överväganden kring aktivitetsersättning vid förlängd skolgång och beslutsperioder som speglar individernas faktiska tillstånd.</p><p>Den här regeringen kommer också att tillföra 300 miljoner kronor under 2016 för att fler personer ska kunna få arbete inom Samhall och för att arbetslösheten i målgruppen ska minska. För att fler personer ska kunna få en anställning med lönestöd föreslår regeringen vidare en satsning på det särskilda introduktions- och uppföljningsstödet, Sius, vilken kommer att genomföras. Vidare gör regeringen en satsning för åren 2016-2019 inom området psykisk ohälsa. Varje år ska 280 miljoner kronor satsas i syfte att möta den ökande ohälsan bland barn och unga vuxna i åldern till och med 30 år.</p><p>När det gäller den utredning som nu pågår är jag förvissad om att fler förslag kommer att läggas som kommer att underlätta och vara bra både för målgruppen och för de handläggare hos de statliga myndigheter som arbetar med aktivitetsersättningen.</p><p>Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.</p><p>(Applåder)</p> 0709749259417 H301SfU9 N 2016-02-03 09:06:50 380812 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H30955/#anf18