<anforande>
<dok_hangar_id>4421978</dok_hangar_id>
<dok_id>H30945</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2015/16:45 Måndagen den 14 december</dok_titel>
<dok_rm>2015/16</dok_rm>
<dok_nummer>45</dok_nummer>
<dok_datum>2015-12-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt bistånd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>b4b5d026-5fbb-e511-9431-00262d0d0c40</anforande_id>
<anforande_nummer>54</anforande_nummer>
<talare>Julia Kronlid (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Jag vill kommentera detta med remitteringar. Det är ett ganska långsökt sätt att bedriva biståndspolitik att människor först ska ta sig hela vägen till Sverige, få asyl och någon typ av ekonomi här och sedan skicka remitteringar. Jag anser att det vore mer effektivt att skicka pengar direkt till utsatta människor.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Om det nu är så effektivt med remitteringar, varför är då FN fortfarande så extremt underfinansierat att World Food Programme till och med har fått stänga ned sitt matprogram under vissa perioder? Det går inte att hänvisa till att det pågår remitteringar från Sverige och att vi därför inte behöver öka biståndet till World Food Programme. Det håller inte.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det handlar inte bara om det generella budgetstödet, som jag fokuserar på nu, utan om en annan typ av institutionellt stöd med ett stort fokus.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi kan jämföra bistånd som direkt påverkar människors vardag - vatten, sanitet och jordbruk. Dessa får mellan 700 och 800 miljoner vardera, medan 5,5 miljarder satsas på offentlig förvaltning, mänskliga rättigheter och demokrati, vilket är ett av de största områdena i biståndet.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Missförstå mig inte. Det är jätteviktigt att satsa på mänskliga rättigheter i biståndet, men rätt till vatten och sanitet, rätt till livsmedel och att motverka extrem hunger är också mänskliga rättigheter. Någonstans måste man börja.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag hörde ett vittnesbörd en gång från en biståndsarbetare som försökte bilda en samtalsgrupp för att tala om mänskliga rättigheter, men ingen kom. Varför? Jo, därför att kvinnorna hade fullt upp med att försörja sin familj, med att få tag på mat och vatten, med att överleva. Ska vi inte börja i rätt ända, Kenneth G Forslund?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0638497389621</intressent_id>
<rel_dok_id>H301UU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-11-03 09:33:12</systemdatum>
<systemnyckel>378793</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H30945/#anf54</protokoll_url_www>
</anforande>
