<anforande>
<dok_hangar_id>4417682</dok_hangar_id>
<dok_id>H30937</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2015/16:37 Onsdagen den 2 december</dok_titel>
<dok_rm>2015/16</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2015-12-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Rikets styrelse</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>b032dc30-69a5-e511-9431-00262d0d0c40</anforande_id>
<anforande_nummer>108</anforande_nummer>
<talare>Maria Abrahamsson (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Frågan är vid första anblicken fullt rimlig. Men när man tänker efter inser man att vi nu har en situation där regeringen inte redovisar siffror som skulle beskriva effekten av de förslag som regeringen lägger fram. Då sitter riksdagen lite med skägget i brevlådan, så att säga. Hur ska vi tolka förslagen när vi inte kan se effekterna utskrivna i budgetpropositionen, vilket man till exempel kunde göra under alliansregeringens år?&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är det som ligger bakom. Vårt motiv är att vi inser behovet av att vi får utreda detta själva. Vi har då riksdagens utredningstjänst till vårt förfogande. Och då tillför vi mer resurser dit.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0695090885212</intressent_id>
<rel_dok_id>H301KU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2015-12-18 10:25:31</systemdatum>
<systemnyckel>377146</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H30937/#anf108</protokoll_url_www>
</anforande>
