<anforande>
<dok_hangar_id>4494062</dok_hangar_id>
<dok_id>H309121</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2015/16:121 Torsdagen den 16 juni</dok_titel>
<dok_rm>2015/16</dok_rm>
<dok_nummer>121</dok_nummer>
<dok_datum>2016-06-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6b3eb755-b16a-e611-9441-00262d0d0c40</anforande_id>
<anforande_nummer>24</anforande_nummer>
<talare>Jesper Skalberg Karlsson (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Ingen ska behöva utsättas för exponering av BPA i farliga mängder, Jens Holm. Men när det gäller relinade vattenrör och dessa 3 000 hushåll har regeringens egen expertmyndighet Kemikalieinspektionen undersökt det hela. De har tittat på hur mycket BPA som avges och kommit fram till att det inte handlar om några farliga mängder.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Då blir följdfrågan: Varför vill Jens Holm förbjuda någonting som inte avger något farligt och någonting som tidigare har använts i en process men som branschen själv har fasat ut? Hur skulle det bli om andra länder skulle göra likadant? Frankrike, till exempel, har ett generellt förbud mot BPA. Det är disproportionerligt, och man har det trots att EU:s egen expertmyndighet Efsa samt FAO och WHO - myndigheter som vi vanligtvis lyssnar på - har slagit fast att det inte förekommer någon risk för människors hälsa vid nuvarande exponeringsgrad.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Då blir det rimligt att fråga Jens Holm vad hans bedömning bottnar i, eftersom den skiljer sig från Kemikalieinspektionens bedömning.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0250583732424</intressent_id>
<rel_dok_id>H301MJU18</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2016-08-25 12:48:05</systemdatum>
<systemnyckel>397039</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H309121/#anf24</protokoll_url_www>
</anforande>
