4480506 H309111 Protokoll 2015/16:111 Onsdagen den 25 maj 2015/16 111 2016-05-25 00:00:00 Samförståndsavtal om värdlandsstöd ärendedebatt 231b1d2b-513e-f111-8b69-6805cafea079 19 Stig Henriksson (V) V <p>Herr talman! Först vill jag säga några inledande ord om processen. Vi vill framföra ganska stark kritik mot hur det här avtalet har kommit till riksdagens bord i dag. Det undertecknades som bekant strax innan den förra regeringen fick börja packa flyttkartonger i Rosenbad. Det skedde helt utan någon offentlig debatt och därmed helt i medieskugga. Det togs aldrig upp i Utrikesnämnden, vilket jag tycker borde ha skett. Det översattes inte till svenska förrän efter tio månader i samband med att departementsskrivelsen i samma ämne kom. Departementsskrivelsen gick på en mycket smal remissrunda – enbart till myndigheter och liknande och inte till fredsorganisationer och andra intressanta aktörer på området.</p><p>Den här departementsskrivelsen hade åtminstone tre avgörande brister som vi ser det.</p><p>Den första är att det ingenstans i skrivelsen finns någon allsidig analys av de säkerhetspolitiska konsekvenserna av avtalet för oss och naturligtvis för omvärldens uppfattning om oss. Säkerhetspolitik är också signalpolitik. Skapar detta avtal större eller mindre klarhet om Sveriges militära alliansfrihet?</p><p>Den andra bristen gäller frågan om alliansfrihet. Försvarsdepartementets departementsskrivelse nämner ingenstans att den fortfarande gäller som grundprincip i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Ordet alliansfrihet finns inte ens med, trots att skrivelsen är på 239 sidor. Den ensidiga svenska så kallade solidaritetsförklaringen från 2009 sägs däremot inta en ”central position i Sveriges säkerhetspolitik”.</p><p>Den tredje bristen rör kärnvapen. Ingenstans i avtalet eller i departementsskrivelsen nämns ordet ”kärnvapen”. Det finns inget undantag i avtalet mot att placera ut eller transportera kärnvapen i Sverige. För Nato ingår kärnvapen som bekant som en integrerad del av strategin. Mer om det senare.</p><p>Man ska inte spekulera i andras motiv, men det är svårt att i det här fallet låta bli att spekulera i att opinionsläget var det avgörande. I samtliga partier är de väljare som har hört talas om värdlandsavtalet oftare negativa än positiva. En sådan här stor förändring bör inte transporteras till riksdagens bord på det här sättet. Det bör noga analyseras, debatteras och förankras demokratiskt.</p><p>Den säkerhetspolitiska analysen, herr talman, lyser starkt med sin frånvaro. Säkerhetspolitik reduceras tyvärr alltmer till att handla om försvarspolitik, och försvarspolitik reduceras i sin tur till att handla om det militära försvaret. Visserligen skriver man i försvarsinriktningspropositionen som vi antog för ett år sedan att ”Sverige har flera säkerhetspolitiska instrument till sitt förfogande för att hantera utmaningar i närområdet och bortom närområdet, bl.a. diplomati, handel, bistånd och totalförsvar.” Men de bredare säkerhetspolitiska utmaningarna, som inte kan mötas med militära medel eller de övriga säkerhetspolitiska instrumenten, vilka kanske kunde göra militära medel obehövliga i ett givet läge, får ett förstrött, om ens något, intresse. Det saknas tydliga förslag om hur de instrumenten ska kunna utformas och användas jämfört med det detaljerade intresse det militära försvaret får.</p><p>Kontakterna på minister- och ambassadnivå med Ryssland är i dag i stort sett obefintliga. Det vidimeras av ledamoten Oscarsson, som var på besök på ambassaden och fick ett mycket bra mottagande eftersom de var tämligen sysslolösa. Jag tycker att det är mycket märkligt att det är så om man nu anser att vi har ett spänt förhållande till Ryssland, vilket vi ju har på många sätt.</p><p>Vidare, herr talman, heter det att det bara är på svensk inbjudan som det här kan aktiveras. Det är sant att det står så i avtalet, men sedan finns det realiteter också. Har vi gjort alla förberedelser för att vara ett värdland kommer det att vara svårare att säga nej. För framtiden är det regeringen – den regering som då råkar sitta vid makten, vilket är viktigt att komma ihåg – som tar beslut om att bjuda in Nato eller besvara Natos framställan om att få komma hit. I vilka lägen Sverige då kan säga nej beror förstås inte bara på avtalstexten, utan det finns också maktpolitiska realiteter att förhålla sig till. Den enda garanten för självständiga försvarsbeslut är och förblir militär alliansfrihet.</p><p>Herr talman! Det finns en mängd oklarheter i detta avtal. Det är i och för sig inte så konstigt i och med att det är ett ramavtal. Problemet är att tilläggsavtalen rimligen ska skrivas på av regeringen eller rent av ÖB. I Finland finns det 57 tilläggspunkter till värdlandsavtalet, och samtliga är hemligstämplade.</p><p>Värdlandsavtalet innebär en rad konsekvenser som det fortfarande råder stor oklarhet kring. Det heter att baseringsområden ska upprättas, men hur det ska gå till, var de ska ligga eller hur stora de ska vara kan ingen svara på. Är det en liten camp med Gunnebostängsel runt, eller pratar vi, som vid ACE-övningen häromåret, om en tredjedel av Sveriges yta – Norrlands inland – eller om Gotland? Dock stadgar man att baserna kommer att gå under Natoledning, det vill säga varken Sveriges försvarsmakt eller regering kommer att ha inflytande över verksamheten när inbjudningskorten väl är skrivna och accepterade.</p><p>Sverige ska ge största möjliga stöd till Natoledd verksamhet, heter det, men hur det ska gå till är mycket vagt formulerat. I avtalet beskrivs även hur Natos strategiska högkvarter kan utföra eller delegera rättshandlingar som är nödvändiga för uppdragets fullgörande. Det kan således vara åtgärder som strider mot svensk lag, såvitt jag förstår. Dessutom innebär avtalet att Nato ska kunna upprätta ett tillfälligt högkvarter på svenskt territorium. Inte heller möjligheten att sätta upp ett permanent sådant är utesluten, även om man anser det osannolikt.</p><p>Värdlandet och Nato ska utse ombud som förhandlar fram tilläggsdokument som stöder och preciserar avtalet. När de här tilläggsdokumenten blir aktuella, hur och av vem de utformas och undertecknas står det inget om vare sig i avtalet eller i propositionen.</p><p>Något som inte är oklart är dock följande – som upprepas fyra gånger i propositionen: ”Avtalet är avsett att användas över hela skalan av situationer då Sverige kan komma att ta emot Natos militära stöd, dvs. såväl i fredstid (t.ex. för övningar) som vid kriser och i krig i Sverige eller i närområdet.” Det fortsätter i avsnitt 2.1, där det står: ”under Nato-ledd militär verksamhet.” Det är vad avtalet handlar om – även krig i Sveriges när-område.</p><p>Redan av avsnitt 1.2 framgår att den Natoverksamhet som ska kunna bedrivas från Sverige inkluderar angrepp på tredje part – angrepp. Sverige kan alltså förvandlas till en bas för angrepp på tredje land.</p><p>Natodoktrinen begränsas som bekant inte längre till försvar av medlemsländernas territorier, utan man har öppnat för så kallat preemptive war – förebyggande krig, som det heter – mot vem som helst och i vilken del av världen som helst. Sveriges närområde är inte heller definierat. Är det inte just de här möjligheterna som alliansfriheten avser att utesluta?</p><p>Sedan, herr talman, något om kärnvapen. Det står så här i avsnitt 3.3 i avtalet: ”Detta samförståndsavtal är avsett att överensstämma med Natos doktrin och principer.” Vad säger då doktrinen?</p><p>”Kärnvapen är en central komponent i NATO:s sammanlagda förmåga för avskräckning och försvar. – – – Så länge som kärnvapen existerar kommer NATO att förbli en nukleär allians.” Det är skrivet i Chicago 2012.</p><p>Dessutom har USA inte undertecknat förpliktelsen att inte börja ett kärnvapenkrig – man förbehåller sig rätten att göra det. Det tillkommer att fem Natoländer i dag har amerikanska kärnvapen på sitt territorium.</p><p>I propositionen står det: ”Avtalet ger inte heller Natoländer rätt att placera kärnvapen på svenskt territorium.”</p><p>Min oro för kärnvapen gäller inte bara placering av kärnvapen på svensk mark utan också kärnvapenangrepp från främmande makt som svar på Natos krigföring mot detta land från svenskt territorium, vilket avtalet medger.</p><p>Om Sverige bjuder in Nato upprättas Natobaser i Sverige. Man kan säga att det i praktiken inte kommer att vara svenskt territorium. Där bestämmer nämligen ÖB, men inte Sveriges ÖB utan Natos ÖB. Alltså kan man – då menar jag en oroad befolkning men också vår omvärld – tänka sig att kärnvapen förvaras där, särskilt som vi inte frågar om det, eftersom vi vet att de inte svarar. Det är något slags säregen variant på den amerikanska arméns tidigare hållning mot homosexuella i armén: Don’t ask – don’t tell.</p><p>Dessutom ger avtalstexten möjlighet att omförhandla avtalet i dess helhet. Enligt avsnitt 11.1 ges rätt till ändringar i avtalet om parterna är överens.</p><p>Tre av alliansens medlemmar har kärnvapen. Två av dem ställer dem till Natos förfogande. Kärnvapen finns utplacerade i Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland och Turkiet, av alla länder. Man anser att det är helt okej i förhållande till icke-spridningsavtalet att ha kärnvapen där. Det borde i så fall gälla också Sverige.</p><p>Det finns ingen svensk lag som förhindrar införande av kärnvapen. Försvarsministern har i denna kammare hävdat motsatsen, men det om något är en lögn. Finland har en sådan tydlig lag. Nya Zeeland har det.</p><p>Men om det funnes en sådan lag: Vad skulle det betyda, om vi inte kontrollerar efterlevnaden ens genom att fråga, än mindre genom mer aktiva åtgärder, utan bara förutsätter att man följer den svenska lag som inte finns?</p><p>Alternativen, då – vad kan vi göra i stället, om vi inte tar värdlandsavtalet? Det är en relevant fråga, för det handlar ju om vår säkerhet.</p><p>Vi kan arbeta mer inom OSSE. Vi har samarbete, sjöräddning och sjöövervakning. Vi bör inleda förhandlingar om flyguppträdande inklusive transponderanvändning. Vi har vapenkontrolldiskussioner, nedrustning av taktiska kärnvapen, samverkan av typ Kaliningrad-syster-citysamverkan, att stimulera mellanfolkliga kontakter generellt och att koppla EU:s Strategy for the Baltic Sea Region med ryska studier över socioekonomisk utveckling i nordvästra Ryssland. Vi bör försöka stimulera handel när sank-tionerna är borta och avhjälpa viseringsproblematiken.</p><p>Avslutningsvis, herr talman: Det avgörande för Vänsterpartiets ställningstagande är besvarandet av den fråga som alltid borde vara i fokus för den här typen av beslut: Ökar eller minskar värdlandsavtalet vår säkerhet? Vår uppfattning är att det minskar vår säkerhet. Vi bidrar till att höja spänningen och höja övningsnivån, rustningsnivån och militariseringen av vårt närområde. Även risken att bli indragna i ett krig som vi inte är direkt berörda av själva eller själva har beslutat om ökar med detta avtal.</p><p>Vi anser att landets ledning bör verka för avspänning och nedrustning. Som en alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende i fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen i stället för att medverka till ökad spänning och ökad upprustning. Sverige borde motverka de verkliga orsakerna till krig och de hot mot Sverige och världen som klimatförändring och ökade klyftor mellan fattiga och rika utgör. Fred byggs bäst med fredliga medel.</p><p>Till slut: Såväl processen i sig som alla oklarheter i detta ramavtal motiverar det förslag om bordläggning jag nu yrkar på. Dessutom: Den grundlagsskyddade rörelsefriheten, 2 kap. 8 § regeringsformen, kan inskränkas. Det bör noga utredas.</p><p>Mitt förstahandsyrkande, herr talman, är dock avslag på propositionen genom bifall till reservation 2. Men om det faller vill vi ha en minoritetsbordläggning, vilket jag yrkar på.</p> 0644177413119 H301UFöU4 N 2026-04-22 15:43:33 685323 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H309111/#anf19