<anforande>
<dok_hangar_id>4478489</dok_hangar_id>
<dok_id>H309107</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2015/16:107 Onsdagen den 18 maj</dok_titel>
<dok_rm>2015/16</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>2016-05-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skuldsanering - förbättrade möjligheter för överskuldsatta att starta om på nytt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>d02baa24-5d2d-e611-9437-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>Mikael Eskilandersson (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Hillevi Larsson talar om en andra chans. Då kan man ifrågasätta varför brottsoffret inte ska få en andra chans att gå vidare direkt efter det att domen har fallit. Sverigedemokraternas åsikt är att staten borde gå in betala skadeståndet och sedan driva in det av brottslingen, i stället för att man som brottsoffer kanske ska tvingas hålla på i 10, 20 eller 30 år och försöka driva in en skuld som man kanske aldrig får in, som vi nyss har tagit upp, om man nu börjar tala om skulder av äldre datum.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det vore mer logiskt att man åtminstone lyfte ut skadestånd till följd av våldsbrott så länge vi har ett system där offret själv ska driva in sin skuld, för att på det viset alltid säkerställa att brottsoffret får det som den har rätt till. Det är ingen vanlig skuld, utan skuld på grund av våldsbrott är en väldigt specifik skuld.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0468956880528</intressent_id>
<rel_dok_id>H301CU19</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2016-06-08 11:41:59</systemdatum>
<systemnyckel>393730</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H309107/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
