3765679 H20994 Protokoll 2014/15:94 Onsdagen den 29 april 2014/15 94 2015-04-29 00:00:00 Naturvård och biologisk mångfald ärendedebatt 3dfb9128-c1fe-e411-941d-00262d0d7125 93 Lena Ek (C) C <p>Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 12 under riksdagsåret 2014/15 behandlar frågor som berör många människor starkt.</p><p>Det har inkommit 108 motionsförslag från ledamöterna om ämnen som EU:s naturvårdsdirektiv, rovdjurspolitik, artskydd, allemansrätt, nationalparker, naturreservat, vattenskyddsområden, strandskydd och terrängkörning, för att bara nämna några. Ledamöterna har kanske känt ett behov av motionera eftersom det inte kommer så många förslag från regeringen.</p><p>På fem områden har utskottet tillkännagivanden som ska styra upp regeringens arbete. En majoritet i utskottet har alltså uttryckt en stark åsikt, och detta kommer att styra regeringens arbete på de områdena, om saker och ting går rätt till.</p><p>Det handlar om EU:s naturvårdsdirektiv, rovdjursjakten, viltförvaltningsdelegationer, arbete för biologisk mångfald och översyn av strandskyddet. Jag tänkte tala lite om de fem olika tillkännagivandena.</p><p>Naturvårdsarbetet inom EU är väldigt viktigt och bedrivs genom art- och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet. Dessa direktiv behövs för skydda livsmiljöer och vilda djur och växter inom EU och för att säkerställa att EU lever upp till internationella åtaganden på området, till exempel Nagoyaöverenskommelsen. De europeiska reglerna utgör också ramar för svenska bestämmelser och för hur bevarandearbetet bedrivs.</p><p>Herr talman! Till de båda direktiven finns fogade annex med uppräkningar av arter som ska skyddas i Sverige. Annexen är gamla och upplevs som oerhört stelbenta. De skrevs många decennier bakåt i tiden.</p><p>Saker och ting förändras med tiden, också på detta område. Nationella förutsättningar är olika. Utskottets majoritet vill därför att regeringen verkar för att förändra de båda direktiven så att Sverige får ett visst inflytande över annexen.</p><p>Man kan förklara det med att skarven kanske inte längre bör anses som en hotad art i Sverige, medan det vore ytterst skäligt att fundera över de starkt minskande bestånden av ejder i våra skärgårdar eller göken som minskar i antal eller hur vi bör skydda lärkan, som också blir alltmer sällsynt. Detta är vad det första tillkännagivandet handlar om.</p><p>Utskottets andra tillkännagivande handlar om rovdjurspolitiken. Efter decennier av oro och strider om den svenska rovdjurspolitiken fattade riksdagen för ett och ett halvt år sedan med stor majoritet beslut om hur den svenska rovdjurspolitiken ska utformas.</p><p>I propositionen <em>En hållbar rovdjurspolitik</em> föreslog den förra regeringen, alliansregeringen, att det övergripande och långsiktiga målet ska vara att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Samtidigt ska det finnas respekt för människor och bygder. Tamdjurshållning ska inte påtagligt försvåras, och socioekonomiska hänsyn ska tas.</p><p></p><p>I propositionen fanns mål för de enskilda rovdjursstammarna med referensvärden för populationsstorlek och utbredningsområden. Där föreslogs också att toleransnivån för skador på ren inte bör vara mer än maximalt 10 procent räknat på en samebys totala antal renar. Ni ska veta att det som samebyarna accepterar i ett riksdagsbeslut faktiskt är skador på 10 procent - vart tionde djur. Det är ganska mycket.</p><p>Utskottet anser att balansen i dessa beslut är bra. Reglerna har varit i kraft ett år och börjar nu få genomslag. Det är därför olyckligt att regeringen ger olika budskap och signaler i olika sammanhang. Utskottets tillkännagivande i denna del ska ses som en tydlig signal att det inte finns någon majoritet i riksdagen för att ändra tidigare beslut.</p><p>Inom rovdjurspolitiken har de regionala viltförvaltningsdelegationerna fått en tydlig roll. Det finns många anledningar till det. Dels är förhållandena väldigt olika i olika delar av Sverige, och kunskapen om detta finns hos de människor som bor och lever i de olika länen, dels är viltförvaltningsdelegationerna sammansatta av olika intressen och olika organisationer, vilket ger en bred och bra diskussion om de ramar som sätts av Naturvårdsverket för den regionala förvaltningen.</p><p>Det innebär också att de är ett forum för dialog och diskussion, vilket är viktigt i så omtvistade frågor. Slutligen innebär det att transparensen ökar och därmed också förståelsen för de beslut som fattas, vilket är bra för acceptansen lokalt av riksdagens beslut. Därför vill utskottets majoritet förtydliga viltförvaltningsdelegationernas roll och ställning genom en översyn syftande till att stärka deras ställning och regionala roll.</p><p>Det var tre tillkännagivanden.</p><p>Herr talman! Utskottets fjärde tillkännagivande rör vikten av att stärka arbetet för biologisk mångfald. Alliansregeringens proposition <em>Strategi för biologisk mångfald</em> 2013/14:141 behöver förverkligas.</p><p>Uppdraget till Naturvårdsverket om arbete med att öka förståelsen för den biologiska mångfaldens betydelse är förstås viktigt. Dessutom behöver utredningen om ekosystemtjänster och dess förslag bli verklighet. Utskottet vill ändå ytterligare betona vikten av detta arbete, därav tillkännagivande nummer fyra.</p><p>Centerpartiet har i en partimotion yrkat att arbetet med artskyddsbrott ska förstärkas, både nationellt och internationellt. Bakgrunden är allvarlig. Polis och åklagare prioriterar inte artskyddsbrott i Sverige, trots att vi vet att brottslingar till exempel länsar fågelbon på hotade arters ägg. Kustbevakningen skulle kunna bidra med både skydd, övervakning och beivrande av artskyddsbrott, men deras uppdrag måste förtydligas.</p><p>Herr talman! Internationellt utgör handel med hotade arter en av de tre största inkomstkällorna för organiserad brottslighet. Fundera en stund på det!</p><p>I fattiga länder skjuts vakter i nationalparker till döds. Djur som noshörningar och elefanter sövs och berövas levande sina horn och betar, för att sedan lämnas i plågor. Stora apor fångas in och smugglas under vedervärdiga förhållanden mellan länder och kontinenter. Det finns oerhört många vittnesmål om hur illa skyddet av hotade arter sköts.</p><p></p><p>Regeringen hänvisar till Citeskonventionen, men det finns allvarliga klagomål på hur det arbetet fungerar. Detta har lyfts upp av bland andra USA:s regering, men vår regering bryr sig inte. Internationellt polissamarbete inom Interpol och Europol måste få ett förtydligat uppdrag för att förhindra denna verksamhet.</p><p>Jag är ytterst bedrövad över att socialdemokrater, miljöpartister och sverigedemokrater <em>inte </em>har förmått att se dessa missförhållanden utan gemensamt avslår vår motion. Jag vill tacka M, FP, KD och V för stödet i denna fråga. Jag kommer inte att ge mig. Här måste vi göra mer!</p><p>Slutligen: Ett område där det finns otaliga konflikter runt om i vårt land är strandskyddet. Vi vill naturligtvis skydda de områden som behöver skydd och garantera allas tillträde till vackra stränder. Ändå är det ett oemotsägligt faktum att det runt om i vårt land finns många områden där det skulle kunna byggas bostäder eller där man kunde tillåta företagsamhet att utvecklas. Jag vill ge tre exempel.</p><p>Det första är Möja, en liten ö i Stockholms skärgård där befolkningen kämpar för att kunna vara kvar. Strandskyddsgränserna täcker i stort sett hela ön och gör det omöjligt att som ung bygga eget hus i närheten av familj eller företag eller som gammal att skapa ett förenklat boende. Resultatet kommer att bli en utarmning av den unika skärgårdsmiljön.</p><p>Andra exemplet är Halmstad. Här skyddas stora delar av den vackra stranden rigoröst. Andra delar är redan exploaterade. Trots detta får man inte bygga en restaurang i de redan använda områdena eller skapa något nytt i närheten av stranden, inte ens i de områden som redan används och där det redan finns mycket folk.</p><p>Tredje exemplet är min hemkommun Valdemarsvik, med massor av småsjöar i mosaiklandskapet och en lång och vindlande kust som redan har naturreservat på skyddsvärda delar. Det är en djup skärgård med några få familjer som kämpar för att kunna vara kvar. Här skulle man kunna peka ut utvecklingsområden, LIS-områden, där landsbygdsutveckling kan äga rum på ett sätt som gynnar alla.</p><p>Därför är jag glad att utskottsmajoriteten nu tydligt pekar ut för regeringen att strandskyddet behöver göras mer ändamålsenligt över hela landet i syfte att förbättra möjligheterna för byggande, boende och näringsverksamhet.</p><p>Herr talman! Jag står självfallet bakom flera reservationer, framför allt om de tillkännagivanden som jag tycker det är bra att vi får på plats, men vill yrka bifall bara till reservation 14 om artskyddsbrott.</p> 0438928446810 H201MJU12 N 2015-05-20 09:24:21 362090 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H20994/#anf93