<anforande>
<dok_hangar_id>3585567</dok_hangar_id>
<dok_id>H20974</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2014/15:74 Onsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2014/15</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2015-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Näringspolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>40cac058-c0dd-e411-941b-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>15</anforande_nummer>
<talare>Helena Lindahl (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr ålderspresident! Jag tackar Birger Lahti för svaret. Konjunkturinstitutet har visat att till exempel RUT-avdraget i slutändan innebär ett plus för statskassan. Det kostar alltså ingenting för landet Sverige att ha RUT-tjänsterna, för det har gett så många nya jobb - för många nysvenskar, för ungdomar och för många människor som har stått långt ifrån arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Min fråga är varför det är okej för byggföretag och lokalvård att göra vinster på skattebetalarnas pengar men inte okej för företag i kvinnodominerade branscher, som till exempel välfärdsföretag vars brukare - dem det berör - är nöjda. Det är för mig helt obegripligt. Är inte det viktigaste att kvaliteten är god och att brukarna är nöjda? Varför jagar man vinster i kvinnodominerade branscher men inte i mansdominerade branscher? Vem av er har till exempel sagt att det är fult för byggföretag som går in och jobbar åt kommunen att tjäna pengar, Birger Lahti?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>084624777218</intressent_id>
<rel_dok_id>H201NU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2015-04-08 09:25:17</systemdatum>
<systemnyckel>357269</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H20974/#anf15</protokoll_url_www>
</anforande>
