<anforande>
<dok_hangar_id>2902138</dok_hangar_id>
<dok_id>H10950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:50 Onsdagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>2013/14</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2013-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2013/14:163, 173 och 204 om Israel, FN och EU</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>29E8F642-CDAD-4455-B670-3A4F4D224498</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>KATARINA KÖHLER (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill tala lite grann om palestinska barnfångar i israeliska fängelser. Det finns så mycket att säga om den här konflikten, och jag håller med många av dem som hittills har talat som säger att det finns ljusningar. Det börjar hända saker runt om i världen. Men det sker också mycket motsägelsefulla saker i det här området.
När det gäller de palestinska barnfångarna handlar det om barn från 12 år och upp till 18 år. Vi vet i dag att det finns 12-åringar som sitter i israeliska fängelser.
Det som gör att jag tycker att vi går bakåt är bland annat att antalet barnfångar ökar. I år är mer än 600 av de här fångarna barn, och förra året var antalet runt 400. Det känns oroväckande. De här barnen blir hämtade i sina bostäder av israelisk militär och blir fängslade. Många av dem får ingen rättegång, och många gånger är anklagelserna väldigt vaga.
Det är barn vi pratar om. Jag träffade för bara några veckor sedan två 14-åriga pojkar som hade suttit ungefär ett halvår i israeliskt fängelse, och de anklagades för att ha kastat sten och därmed vara fiender till den israeliska staten. För båda de här pojkarna tog det omkring två månader innan de över huvud taget fick träffa någon från sin familj.
Det är jätteviktigt att vi tänker på vad som händer med de barn som får uppleva dels allt det andra som de upplever, dels att hämtas hemifrån och sättas i fängelse. Det går inte att beskriva. Det oroar mig mycket att det här ökar.
Därför vill jag fråga utrikesministern vad regeringen gör här hemma och hur man agerar i EU och inom FN. Jag tror att jag vågar säga att Israel är det enda landet på jorden som tillåts göra så mycket som alla andra länder säger är olagligt. Ändå kan man fortsätta.
Barnen ska ju skyddas mest i alla sammanhang, men här går vi bakåt. Jag vill gärna höra lite grann från utrikesministern hur han tänker när det gäller de här frågorna.
</anforandetext>
<intressent_id>0251617324715</intressent_id>
<rel_dok_id>H110163</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-12-19 05:06:00</systemdatum>
<systemnyckel>324494</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H10950/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
