<anforande>
<dok_hangar_id>2902138</dok_hangar_id>
<dok_id>H10950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:50 Onsdagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>2013/14</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2013-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2013/14:102 om Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6CC00EB5-9E51-4E72-8717-9C22F803070D</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>ISMAIL KAMIL (FP)</talare>
<parti>FP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Anledningen till att jag begärde ordet var att jag från talarstolen hörde påståendet att Sverige har tappat intresset för FN. Man ger på något sätt sken av att vi under alliansregeringens tid har tappat intresset för FN. Så är inte fallet. Under alliansregeringens tid har Sverige faktiskt stärkt sin roll. Vi har tagit flera steg framåt. Sveriges goda rykte kommer inte från ingenstans, utan det beror på det engagemang som Sverige har haft, inte minst när det gäller Sveriges starka ställning i fråga om flyktingar, mänskliga rättighetsfrågor, kvinnofrågor, Afghanistan och Syrien. Sverige har intagit en starkare ställning jämfört med hur det har varit tidigare. 
Jag tycker alltså att Sverige visst kan göra mer, men det innebär inte att Sverige har tappat intresset för FN eller att Sverige har tappat engagemanget. Det tycker jag är att gå för långt. Jag gillar inte när man svartmålar. Finns det ingen saklig grund tycker jag inte att man ska svartmåla. Tvärtom ska vi vara stolta över Sveriges roll och vad Sverige har åstadkommit.
</anforandetext>
<intressent_id>0454447556218</intressent_id>
<rel_dok_id>H110102</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-12-19 05:06:00</systemdatum>
<systemnyckel>324485</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H10950/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
