<anforande>
<dok_hangar_id>2877730</dok_hangar_id>
<dok_id>H1094</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2013/14:4 Torsdagen den 19 september</dok_titel>
<dok_rm>2013/14</dok_rm>
<dok_nummer>4</dok_nummer>
<dok_datum>2013-09-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mångfalden i den svenska landsbygdskulturen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>C95D8454-95A4-4D66-ABF8-6E221E32C75D</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>OLLE LARSSON (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Min fråga är till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. 
Det finns uppenbara brister i likabehandling, uppmärksamhet och bemötande vad gäller mångfalden i den svenska landsbygdskulturen. I Naturvårdsverkets arbete med fjällmiljömålen går att läsa: "Rennäringen har (.) lyckats få myndigheternas stöd och uppmärksamhet medan fjälljordbruk och fäbodbruket har det svårare. (.) I den sydliga delen är det fäbodbruket som utnyttjar landskapet av gammal hävd, medan rennäringen har etablerat sig relativt sent."
Det finns en stor kulturell mångfald i vårt land. Är det ministerns mening att modern renskötsel har högre kulturellt bevarandevärde än skärgårdsbönder, fäbodbruk, fjälljordbruket och det samiska gårdsbruket?
</anforandetext>
<intressent_id>0156396655712</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-10-14 14:20:46</systemdatum>
<systemnyckel>318654</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H1094/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
