<anforande>
<dok_hangar_id>2898794</dok_hangar_id>
<dok_id>H10934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:34 Tisdagen den 26 november</dok_titel>
<dok_rm>2013/14</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>2013-11-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 2013/14:74 och 82 om konkurrensneutrala villkor för företagare</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2478D145-BB83-4D5A-B792-D2C7381B1BBB</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>TERES LINDBERG (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>
Herr talman! För mig handlar den här frågan om två saker. Den handlar dels om vad osjyst konkurrens får för konsekvenser för företag som vill göra rätt för sig och för dem som jobbar i branschen, alltså de anställda, dels handlar den om vad vi skulle kunna göra för alla de pengar som aldrig kommer in utan försvinner ut någon annanstans.
Jag bor i en stadsdel som heter Mariehäll och ligger tio kilometer härifrån. För ett och ett halvt år sedan hade partiföreträdarna för partierna i regeringen presskonferens ute i Annedal som ligger i den stadsdelen. Där byggs det just nu massor av bostäder. Jag tror att det totalt är 1 200 nya lägenheter som byggs.
När jag kommer hem på kvällarna funderar jag på den där lilla lampan som lyser bakom byggplatsen och huruvida det är någon som faktiskt sover där eller inte.
När jag går hemifrån på morgonen för att lämna min dotter på dagis passerar jag åtminstone fem, kanske tio, olika hus som just nu byggs. Då talar vi flerbostadshus. Det är hus med flera hundra nya lägenheter, kanske till och med tusen, som jag går förbi. När jag går hemifrån ser jag hur det från nästan varje källare i mitt bostadsområde kommer ut byggkillar på väg till jobbet. Det är människor som bor under vedervärdiga förhållanden, och det gör de som en konsekvens av den ekonomiska brottslighet som pågår i byggbranschen just nu och varje dag.
På helgen, när jag tar en promenad, ser jag killarna, för det är nästan bara killar, som bygger byggställningar helt utan skyddsutrustning. Deras insats är deras eget liv, och det är en konsekvens av den ekonomiska brottslighet som pågår just nu i byggbranschen.
Sjysta jobb förutsätter en sjyst konkurrens. Så är det inte i dag. Systematiskt staplas underleverantörer på underleverantörer, och ofta har de inte en enda anställd. Längst ut där nere står det någon kille eller ett par killar från Tjetjenien eller Kazakstan och jobbar för 30-50 kronor i timmen och bor under vedervärdiga förhållanden. Jag tycker inte att det är ett värdigt ett land som Sverige att ha det så.
Tänk om vi i stället kom åt de där 70 miljarderna som svart arbete faktiskt handlar om. Om vi kunde få in dem, tänk vad vi skulle kunna göra i stället. Bara i byggbranschen handlar det om en tunnelbanesatsning om året, Anders Borg. Det är massor av pengar som skulle kunna skapa nya bostäder och infrastruktur. Det skulle kunna få ordning på skolan, vården och omsorgen. Allt detta skulle vi kunna göra för de pengarna.
Det som den här debatten handlar om, ingenting annat, är att sjysta jobb förutsätter en sjyst konkurrens. Och det handlar om allt det som vi skulle kunna använda pengarna till: bostäder, infrastruktur, skolan, vården och omsorgen. I stället för att fokusera på det här väljer regeringen att sänka skatten och inte göra något åt problemen i byggbranschen och det som också branschen skriker om. Allt annat är bara dumheter. Den seriösa byggbranschen står själv upp och säger: Hjälp oss! Vi behöver hjälp att komma åt de här problemen.
Ta bollen, Anders Borg!
</anforandetext>
<intressent_id>0559925283228</intressent_id>
<rel_dok_id>H11074</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-11-27 05:05:09</systemdatum>
<systemnyckel>322399</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H10934/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
