<anforande>
<dok_hangar_id>3056132</dok_hangar_id>
<dok_id>H109132</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:132 Torsdagen den 26 juni</dok_titel>
<dok_rm>2013/14</dok_rm>
<dok_nummer>132</dok_nummer>
<dok_datum>2014-06-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2013/14:537 om myndigheters placering och nedläggning av skattekontor runt om i landet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>69E4C745-642F-487F-94E8-DBFD8AF8AE13</anforande_id>
<anforande_nummer>97</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Principerna för hur vi styr statlig förvaltning är kanske unika utifrån ett internationellt perspektiv, eftersom vi har en mycket långtgående delegering. Myndigheterna har stor självständighet för att själva bestämma hur den uppgift ska verkställas som regeringen lägger på en myndighet och som riksdagen beslutar om. Det gäller hur bemanningen ska se ut, hur organisationen ska se ut, hur man ska arbeta och hur ska man uppnå målen.
Det styrinstrument som vi har är egentligen, när myndigheten bildas, att fastställa huvudort, sätesort, att utse generaldirektör och genom budget, instruktioner och uppdrag ge myndigheten olika roller. Men själv bestämmer myndigheten bemanning, organisation och liknande saker.
Vi har också ett kostnadstryck på alla myndigheter. Vi vill hushålla med skattebetalarnas pengar. Det innebär att de varje år måste bli lite effektivare.
De principerna finns det ett brett stöd för i Sveriges riksdag, och jag hoppas också att Miljöpartiet ställer upp bakom de principerna.
Det innebär att vi får lite olika uttryck runt om i landet. Jag kan inte svara för de enskilda myndigheterna, särskilt inte de som inte ligger under mitt ansvarsområde. Men generellt sett gäller att det kan ta sig lite olika utryck. Då måste man fråga sig: Vad är det viktigaste? Det är väl att ge bra service till medborgarna och företagen.
Man kan ta Skatteverket som ett exempel. Då kan man säga att de har gjort en fantastisk resa. Från att vara en mycket utskälld myndighet som upplevdes oerhört otillgänglig och svår att ha att göra med har de till och med fått pris för att vara årets myndighet och liknande, eftersom de har förbättrat sin service radikalt genom exempelvis tjänster på hemsidan, telefon och liknande. De har använt nya tekniska metoder för att öka servicegraden.
De kanske också har varit tvungna att titta på andra organisationsformer. Då har de mött upp behovet av att finnas lokalt runt om i Sverige genom att ha servicekontor. Det är ett drygt hundratal runt om i Sverige, vilket har möjliggjort att Skatteverket i dag finns på en del orter där de inte fanns förut.
Som exempel kan vi ta att Skatteverket tidigare inte har haft service men nu har det via så kallade lokala servicekontor på orter som Gislaved, Hisingen, Västra Frölunda, Nässjö, Botkyrka, Sundbyberg och Älmhult. Det finns en rad olika orter där man kanske annars hade tvingats ned verksamheten, om man inte hade haft de här servicekontoren. Då kan man nämna Arvidsjaur, Vilhelmina, Gällivare, Ljusdal, Bollnäs, Tierp, Tranås, Strängnäs, Köping, Fagersta, Borlänge etcetera - det är en lång rad till.
Det innebär inte att jag inte delar den oro som man också kan känna för att enskilda kloka beslut, väl grundade i olika myndigheter, sammantaget kan bidra till att man får en sämre service än man annars skulle behöva få eller att man skulle få en sämre närvaro än vad som annars skulle vara möjligt. Det är något som man ständigt måste jobba med. Men jag tror inte att lösningen är att staten dikterar exakt hur man ska organisera sig i de olika myndigheterna.
Uppgiften om att det har blivit 55 nya statliga myndigheter är en sanning med stor modifikation. För de flesta av de här myndigheterna har det varit omorganisation av befintliga myndigheter som har slagits ihop eller som har delats på ett nytt sätt. Då har det funnits befintlig personal som har jobbat i myndigheten, och så har man gjort en ny organisation. Det är klart att det är ganska dålig personalpolitik att då säga: Nu tappar ni alla jobb, för nu flyttar myndigheten rätt upp och ned, och det skulle också bli en stor kompetensförlust. Det har prövats på en del ställen, inte alltid med bästa resultat.
Jag kan nämna myndigheter som har bildats nyligen: Statens servicecenter med säte i Gävle, Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg, som delvis är gamla Fiskeriverket, som låg i Göteborg, men också består av en del verksamhet från Naturvårdsverket, som har sitt säte i Stockholm. Det sker alltså ett antal etableringar runt om i Sverige, så det är en mer komplex bild än vad Tina Ehn vill ge sken av.
</anforandetext>
<intressent_id>0745549193810</intressent_id>
<rel_dok_id>H110537</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2014-06-26 22:09:21</systemdatum>
<systemnyckel>333509</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109132/#anf97</protokoll_url_www>
</anforande>
