3056132 H109132 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:132 Torsdagen den 26 juni 2013/14 132 2014-06-26 00:00:00 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och Redovisning av skatteutgifter 2014 9C00665C-CC78-480B-80F1-08C5E1FA54E2 87 JACOB JOHNSON (V) V Herr talman! Det är en speciell dag i riksdagen i dag, inte minst för mig eftersom det är mitt sista anförande från denna talarstol. Allt har sin tid. Jag är tacksam för de snart åtta år som jag haft förmånen att delta i riksdagens arbete. Jag vill passa på att tacka talmännen för väl genomförda möten i kammaren. Jag riktar också ett varmt tack till talmanskansliet för ett professionellt arbete och till mina kolleger i skatteutskottet och övriga riksdagsledamöter. Tack för den tid som varit! Nu går jag över till politik och skatter. Det är nog så viktigt, eftersom skatteintäkterna är den helt avgörande finansieringen av det välfärdssamhälle som är själva grunden i det som vi kallar för den svenska modellen. Jag såg för någon vecka sedan en sammanställning på Europaportalen om hur skattekvoten, det vill säga skatternas andel av bnp, varierar inom EU. Siffrorna avsåg 2012, och i artikeln med rubriken Skatterna ökar i EU - minskar i Sverige, kunde man se att Sverige då låg på fjärde plats efter Danmark, Belgien och Frankrike och på i stort sett samma nivå som Finland och Italien. Skattekvoten anger som sagt hur stor andel av bnp som är skatter och ger ett bra översiktsmått på hur stora de gemensamma demokratiska ambitionerna är för att finansiera välfärd i form av vård, skola och omsorg, trygghetssystem som a-kassa och sjukförsäkring men också naturligtvis underhåll och miljöomställning av den fysiska infrastrukturen. En hög skattekvot är inget självändamål, men inte desto mindre är det Vänsterpartiets uppfattning att ryggraden i den svenska modellen har urholkats på ett alldeles tydligt sätt under senare tid. Vi menar att medborgarnas berättigade krav på en bra skola för alla, en jämlik sjukvård av hög kvalitet och en värdig omsorg av våra äldre samt trygghetssystem värda namnet helt enkelt kommer att kräva en högre skattekvot och avsevärt högre skatteintäkter än i dag. Vi är inte rädda för att säga detta. Den som läser vårt budgetalternativ kan se att vi på några års sikt föreslår skattehöjningar med i storleksordningen 80-90 miljarder kronor motsvarande en ökning av skattekvoten på mellan 2 och 3 procentenheter. Om det blir verklighet, herr talman, skulle vi - allt annat lika, som man brukar säga - närma oss Danmarks skattekvot men fortfarande ligga långt under den skattekvot Sverige hade under krisåren i början av 1990-talet då statsministern hette Carl Bildt. Jämför för övrigt med Konjunkturinstitutets bedömning att skatteintäkterna bör öka med i storleksordningen 120 miljarder kronor för att finansiera välfärden. Det är endast Vänsterpartiet i denna kammare som föreslår skatteökningar på den nivån och alltså tar reellt ansvar för en hållbar politik enligt min uppfattning. Herr talman! Jag nämner de siffrorna dels för att jag anser att man bör se till helheten innan man börjar gå in på detaljerna i skattesystemet, dels för att sätta Vänsterpartiets skatteförslag i sitt sammanhang. Det som av våra motståndare ofta beskrivs som en skattechock är inte korrekt om man ser till andra länder och också till vår egen historia i närtid. Skattekvoten ger en helhetsbild av vårt skattesystems omfattning, och jag anser att det är viktigt att se till helheten också när det gäller vårt skattesystem som sådant. Det har nu gått mer än 20 år sedan den stora skattereformen i början av 1990-talet. Vänsterpartiet anser liksom de flesta ekonomer, fackliga organisationer, näringslivsföreträdare med flera att det är dags att göra en ny översyn över hela skattesystemet. Till exempel gavs det ut en antologi i vintras om behovet av en skatteöversyn med bidrag av bland andra två tidigare socialdemokratiska finansministrar - Erik Åsbrink och Kjell-Olof Feldt. I förordet till boken liknas dagens skattesystem vid en schweizerost efter alla de avdrag och särlösningar som har genomförts främst under den borgerliga regeringen. Jag noterade för övrigt att av artikelförfattarna låg faktiskt Kjell-Olof Feldt närmast Vänsterpartiet i sin uppfattning att skatteintäkterna behöver ökas avsevärt. En av grundprinciperna som skattesystemet bör vila på är enligt vår uppfattning att man ska ta ut skatt efter bärkraft. Här har som bekant mycket hänt under de senaste åren som undergräver denna princip. Man kan till exempel fråga sig hur klokt det var på en skala att avskaffa fastighetsskatten och ersätta den med en kommunal fastighetsavgift - i princip lika för alla. Det är som LO påpekade i sin rapport Tid för en bred skatteöversyn - Sverige behöver en skattereform så att en genomsnittlig villa i Danderyd eller liknande områden på solsidan i Sverige har fått sin skatt sänkt med 57 000 kronor per år. 57 000 kronor i skattesänkning - man undrar vad de använder pengarna till! Inte för att jag missunnar Danderydsborna ytterligare marginaler, men de levde trots allt ganska bra redan före avskaffandet av fastighetsskatten. Det är klart att de kan bygga en ännu större veranda, och de kan bygga om köket en gång till. Då finns det ett generöst ROT-avdrag de kan använda sig av, och då blir det nog pengar över så att familjen kan köpa RUT-tjänster för att hålla allt skinande och fint i den nyrenoverade villan. Och med RUT-avdraget räcker nog pengarna förresten att gå på krogen lite oftare, och där är ju momsen sänkt. Ja, det ena ger liksom det andra i den bästa av världar på solsidan - för dem som har välbetalda arbeten och bor i lågbeskattade villor, som för övrigt bara stiger i värde nu när fastighetskatten har avskaffats. Och jag glömde bort jobbskatteavdraget! Den här Danderydsfamiljen har nog fått ytterligare en 40 000-50 000 kronor sammanlagt i sänkt skatt per år bara genom jobbskatteavdrag. Sedan kanske någon i familjen dessutom har startat ett välfärdsbolag. Med lite skattekonsulthjälp - jag kommer att tänka på en hemsida jag såg för något år sedan som hette No Tax - kan bolaget göra ett ränteavdrag så att vinsten försvinner. Visst är det underbart här i avdragslandet Sverige, åtminstone på solsidan. Det ena avdraget ger liksom det andra; det är som en evighetsmaskin. Värre är det, herr talman, för den sjuke och den arbetslöse och för pensionären med låg inkomst. Där finns inga jobbskatteavdrag, utan de måste betala högre skatt. När dessutom a-kassan successivt urholkas går färden mot ett tvåtredjedelssamhälle allt fortare. Visserligen har en majoritet, det vill säga två tredjedelar av landets invånare, det ganska bra. En del har till och med fått det mycket bättre. Men en växande grupp - upp till en tredjedel - får det allt sämre. Det finns många siffror på detta. Till exempel har den relativa fattigdomen bland ensamstående kvinnor med barn näst intill fördubblats sedan 2006. Vi känner ju alla till riskerna med ökande klyftor i ett samhälle. Rätt använda, ökade skatteintäkter krävs för att bryta denna utveckling. Ibland får man höra från den motvilliga välsituerade skattebetalaren på solsidan: Vad tjänar jag på högre skatter? What's in it for me? Honom eller henne vill jag svara: Vi mår alla bra av ett mer jämlikt samhälle. Forskning har visat att i samhällen med samma bnp per invånare är hälsan bättre och brottsligheten lägre. Så är det i mer jämlika samhällen. Det finns alltså även något för dig, du motvilliga skattebetalare. Med dina skatteintäkter bidrar du helt enkelt till ett bättre samhälle för oss alla. Ett annat argument, herr talman, som man får höra mot höjda skatter är att det betyder minskad efterfrågan och lägre stimulans åt ekonomin. Men det bygger i så fall på antagandet att skatteintäkterna används för att bättra på de offentliga finansernas saldo - för att spara i ladorna. Vår politik innebär att vi använder de ökade skatteintäkterna till att förbättra välfärd och trygghetssystem och till att ställa om infrastrukturen. Det blir en förändrad efterfrågan - inte en minskad efterfrågan. Dessutom innebär våra satsningar på högre a-kassa och bättre sjukförsäkring att just de grupper som har störst verkliga behov för att klara vardagen får lite mer utrymme som skapar efterfrågan på många olika slags varor och tjänster, vilket i sig alltså stimulerar ekonomin. Herr talman! Skatter bör tas ut efter bärkraft. Vi föreslår till exempel att en särskild skatt tas ut av bankerna, som förra året gick med ett överskott som var lika stort som det underskott hela den offentliga sektorn beräknas gå med i år. Det är en träffande jämförelse. Vi vill också höja bolagsskatten och skatten för höginkomsttagare. Där hade Henrik von Sydow helt fel när han hävdade att Vänsterpartiets förslag innebär höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Vi föreslår bara höjd skatt för inkomster över 30 000 per månad. Vi föreslår samtidigt sänkt skatt för dem som betalar mest på samma inkomst, nämligen de arbetslösa och de sjuka. Vi tar också bort pensionärsskatten på pensioner under 12 000 kronor per månad. Herr talman! Det behövs en politik för rättvisa, välfärd, jämlikhet, jämställdhet och miljöomställning. Här är skattepolitiken grundläggande. Vänsterpartiet anser att skatteintäkterna behöver ökas väsentligt och skattesystemet ses över i sin helhet. Med detta, herr talman, lämnar jag för sista gången denna talarstol och avslutar som sig bör med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 4. 039984931601 N 2014-06-26 22:09:21 333499 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109132/#anf87