3056132 H109132 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:132 Torsdagen den 26 juni 2013/14 132 2014-06-26 00:00:00 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och Redovisning av skatteutgifter 2014 353937EB-5DE6-4CF6-8F60-231B1EC59349 44 ANDERS SELLSTRÖM (KD) KD Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det absolut mest grundläggande i all välfärdspolitik är att det finns något att fördela. Vi kan stå här i all oändlighet och verbalisera våra drömmar om än det ena och än det andra. Vi kan med breda penseldrag färglägga våra respektive partiers visioner för att visa på hur vi vill uppnå det perfekta samhället. Men de politiska visionerna och de löften som ställs ut kan aldrig förverkligas förrän det finns något att fördela. Det vi fått höra i dag av oppositionen är en arsenal av löften - oförhandlade lockrop som i parti och minut matas ut till väljarna. Splittringen i förslagen mellan partierna tonas ned till ett minimum. Svaren på frågorna om hur skapandet av resurserna till det som ska fördelas dränks effektivt i ljudet av ännu fler löften. När väljarna förstår att partiernas löften bygger på att kraftigt försämra villkoren för dem som skapar resurserna till välfärden kommer inte nya löften att hjälpa. När lockropen även ska svara på frågan om hur det ska gå till och med vem kommer verkligheten att hinna i kapp. Socialdemokraterna. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser nu framför sig regeringsinnehavet inom räckhåll. Regeringsinnehavet ger ju möjligheter att förändra Sverige i den riktning man så önskar. Men allt regeringsinnehav har ett pris, nämligen ansvar. Man måste ta hänsyn till sin omvärld eftersom Sveriges ekonomi till hälften är så beroende av den. Man måste utifrån omvärldens agerande hela tiden anpassa och förbättra villkoren för dem som skapar resurserna till välfärden, inte försämra för dem. Man måste våga inse och förstå de långsiktiga effekterna av den förda politiken. Ansvar har under åtta år varit Alliansens signum. Ibland är det lite tråkigt att alltid behöva ta ansvar, det måste jag medge. Men politiken har hållit, och den håller fortfarande. Statsskulden är i dag lägre, både i nominella termer och som andel av bnp, än den var under högkonjunkturens år 2006. Skatteintäkterna till kommuner och landsting har sedan 2006 ökat med 160 miljarder. Det är en förbättring på 36 procent. Vi har högst arbetskraftsdeltagande och högst sysselsättningsgrad i hela EU. 270 000 fler sysselsatta sedan 2006 ger effekt. Andelen kvinnor som arbetar är högst i EU och aldrig har så många kvinnor arbetat heltid som i dag. Det är arbetet med att hela tiden förbättra villkoren för företagen, minska skattekilarna och öka drivkrafterna till jobb som ger resultat och därmed ökar sysselsättningen. Reallöneökningarna för hushållen är historiskt höga och de sänkta skatterna skapar en mer dynamisk ekonomi trots lågkonjunktur och trots ekonomisk kris i världen. Det är på detta vis vi skapar möjligheter att fokusera på och rätta till det som inte fungerar i välfärden. Vi skapar utrymme för att steg för steg förbättra välfärden till gagn för oss alla. Herr talman! En sak som jag vurmar alldeles speciellt för är hur vi i Sverige, under denna långvariga lågkonjunktur, har kunnat minska fattigdomen i vårt land med 40 procent sedan 2006. Vi har nästan halverat fattigdomen i Sverige. Det är nästan värt en applåd, va? (Applåder) Fattigdomen i Sverige är i dag lägst i hela EU. Talar man om detta på Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen? Är man stolt där? Är man nöjd? Det vore ju ändå politiskt hederligt att få höra Fredrik Olovsson åtminstone viskandes i talarstolen kunna uttala sig i positiva ord om resultatet. Alliansen har ju lyckats med det som ändå borde vara ett av de viktigaste målen med den socialdemokratiska politiken. Att det i dag i Sverige förs en politik som minskar andelen som behöver befinna sig i fattigdom är ett faktum. Att Sverige i dag har EU:s lägsta fattigdom är ingen slump. Varför? Jo, vi inom Alliansen bekämpar fattigdom, inte rikedom. Att sätta fokus på att bekämpa rikedom förutsätter helt andra typer av reformer som samtidigt effektivt slår undan benen på dem som skapar resurser till välfärden och skapar sysselsättning. Häri ligger en avgörande skillnad mellan Alliansen och oppositionen. Är det inte just här det går så fel hos er i oppositionen? Enligt era teser ska allianspolitik inte fungera för att bekämpa fattigdom. Humlan ska inte kunna flyga. Ibland blir jag så trött på dessa vänsterteser som florerar, på att man ständigt talar om rättvisa och solidaritet som om man hade patent på orden, denna vänster som ständigt med ord och bildsättning försöker skapa ett vi mot de, ställa klass mot klass, kön mot kön, grupp mot grupp. Nu senast handlar det om att ställa vinster mot välfärd. Ni har så fullt upp med dessa kamper att ni inte märker att den politik som ni missaktar fungerar bättre än er egen. (Applåder) Herr talman! Det är dags att de tre oppositionspartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet - jag ber om ursäkt Sverigedemokraterna - som gör anspråk på regeringsmakten, meddelar svenska folket hur kraftiga försämringar av villkoren för företagen kan gå hand i hand med löften om allt till alla. Det är företagen och företagarna som genererar möjligheterna för politiken att bedriva en välfärd för alla. Den kanonad av skattehöjningar som oppositionen nu föreslår på företagandet i vårt land visar inga gränser. Uppfinningsrikedomen är stor. Det är dubbelstötar och trippelstötar, det är skatt på avstånd och kraftigt höjda energiskatter, det är stängning av koldioxidfria kärnkraftverk och det är stopp för RUT och ROT. Det är flygskatter, höjda bensinskatter, införande av fastighetsskatter och arvs- och gåvoskatter, och det är höjda skatter på arbete och inkomster. De tre oppositionspartierna är överens om skattehöjningar på 21 miljarder. Men de är inte överens om hur deras övriga utgiftsökningar på ytterligare 42 miljarder ska finansieras. Två av tre utgiftskronor är inte gemensamt finansierade. Som lök på laxen kommer att skillnaden mellan de tre partiernas olika skattehöjningsförslag totalt är 110 miljarder kronor. Varje parti gör nu sitt yttersta för att på ett kreativt sätt bidra med förslag till hur man ska kunna pungslå företagssektorn än mer, hur man ska kunna sabotera basindustrins tillgång till billig och ren energi och hur man ska kunna slå undan fötterna för företagandet på landsbygden med högre skatter på avstånd. Blir detta verklighet står Sveriges företagssektor inför mycket allvarliga problem. Effekten av politiken kommer omedelbart. Neddragningarna av antalet anställda kommer som ett brev på posten. Det raserar i sin tur skatteintäkterna för kommuner och landsting, våra välfärdsproducenter. Statens kostnader kommer att öka snabbt för att ta hand om de anställda som friställs, och höjda bidrag kommer att bli ytterligare en effekt. Landet, som i dag kan stoltsera med EU:s bästa sysselsättningsgrad, kommer att rutscha utför i tabellverket. Ju fler tangenter man slår ned samtidigt på ett piano desto mer låter det. Det låter inte vackert, men det låter. När vi nu har lyssnat till Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets politiska pianospel inser vi att det inte finns några fler lediga tangenter att slå ned. Herr talman! Vänsterpartiet har en märklig politik i praktiken. Att den inte hänger ihop med retoriken är uppenbar. Mantrat att vinster ska förbjudas i välfärden är inget annat än slut på allas möjligheter att välja skola, förskola, hemtjänstutförare och vårdcentral. Får Vänsterpartiet bestämma omyndigförklaras svenska folket den 15 september 2014. Vem vet bättre vilken skola dina barn ska välja än Ulla Andersson? Vem vet bättre vilken vårdcentral du ska välja än Jonas Sjöstedt? Vem vet bättre än Vänsterpartiet vem som ska komma hem till oss och utföra hemtjänsten när behoven uppstår? Vi har något unikt i Sverige. En gemensamt finansierad välfärd som vi ska vara rädda om. Men den ska inte vara enfaldig. Vi ska ha tydliga ramar och regelverk för vår välfärd, men den ska naturligtvis utgå från den enskildes preferenser. När välfärden hela tiden utvecklas utifrån den enskildes, barnens eller familjens önskemål och behov får vi en bättre välfärd. Vi får en välfärd som sätter människan i centrum, inte systemet. Vänsterpartiets agenda handlar bara om att åter monopolisera hela vår välfärd, som om inga misstag och fel begås när kommunen eller landstinget står för utförandet. Vänsterpartiet skriver i sin valplattform att närhetsprincipen åter ska gälla för barnen i skolan. Skolan närmast din bostad är det som gäller, punkt. Här blottas tydligt vad som kommer att ske om Vänsterpartiet får bestämma. Då är friskolor i vårt land snart ett minne blott. Till sist funderar man vem som tänkt till vid Vänsterpartiets kansli. Vinster i välfärden ska förbjudas men inte i allt annat som kommuner och landsting handlar upp. Där görs ju de verkligt stora vinsterna - i byggbolag, it, kontorsinredningar, matinköp, taxi och färdtjänst, resor och hotell, läkemedel, sjukvårdsutrustning, ja vi kan räkna upp hur mycket som helst. Det som skiljer dessa välfärdstjänster åt är att det finns typiskt kvinnliga branscher och det finns sådana som är typiskt manliga. Man vill även förbjuda RUT-avdragen, det som också gynnar kvinnligt företagande. Vad föreslår då Vänsterpartiet? Jo, att vi ytterligare ska gynna den redan manliga branschen med skattepengar. Ja, du hör rätt, med skattepengar. De vill att 11 miljarder per år ska gå till subventioner inom byggsektorn, pengar som oavkortat skulle gå till vinster i byggbolagen. Hur tänkte man vid Vänsterpartiets kansli? Man gynnar typiskt manliga branscher och missgynnar typiskt kvinnliga. Herr talman! Vi står inför en sällan skådad omsvängning av svensk politik. De partier som nu hoppas på regeringsmakten kommer att höja skatter på allt som rör sig för att just minska rörligheten. De kommer att dra undan valmöjligheterna för vanligt folk och bromsa in den kvalitetsutveckling som ideligen pågår inom välfärdssektorn. Självklart finns det problem att ta itu med för att förbättra och förstärka, men det går inte utan välfärdsresursernas skapare, nämligen företagen. Tar inte väljarna hänsyn till det kommer bara nedskärningar att fördelas efter valet den 14 september. Denna vänsteragenda kan förhindras att genomföras. Alliansen har visat att det går att förena en mer dynamisk ekonomi med lyckad bekämpning av fattigdomen. Det går att förena gemensamt finansierad välfärd med ökat utrymme för den enskilde, för familjen och för den i behov av hemtjänst att göra egna val. Det går att öka skatteintäkterna till välfärden samtidigt som skattetrycket sänks i vårt land. Det har bevisligen fungerat i lågkonjunktur, och det kommer att fungera än bättre i högkonjunktur. Det går att öka solidariteten i vårt land utan statlig styrning. Införandet av gåvoavdrag är ett exempel på det. Nu satsar vi ytterligare på skolan, vi satsar ytterligare på sjukvården och vi minskar sjuklönekostnaderna för företagen. Det kan vi i Alliansen göra eftersom vi för en politik som skapar bra förutsättningar. Fler företag och fler sysselsatta ger mer välfärd. Med dessa ord önskar jag alla en trevlig sommar, och om väljarna så vill ses vi till hösten igen. (Applåder) 0494431859015 N 2014-06-26 22:09:21 333456 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109132/#anf44