<anforande>
<dok_hangar_id>3055946</dok_hangar_id>
<dok_id>H109131</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:131 Onsdagen den 25 juni</dok_titel>
<dok_rm>2013/14</dok_rm>
<dok_nummer>131</dok_nummer>
<dok_datum>2014-06-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2013/14:536 om Astra Zeneca, akademin och förutsättningarna för enkla forskningssamarbeten inom hälso- och sjukvården</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>191EBEFC-5114-417B-A860-E97642369275</anforande_id>
<anforande_nummer>107</anforande_nummer>
<talare>Socialminister GÖRAN HÄGGLUND (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Inom parentes kan jag säga att det jag ville ha sagt tidigare är att det är intressant att man väcker en interpellation om ett angeläget område - jag vill gärna föra ett resonemang om dessa frågor - och att talare efter talare sedan börjar beskriva det som att regeringen inte vill att vi ska ha någon life science-industri i Sverige eller att det ska finnas någon samverkan mellan akademi och industri. Då är det väldigt svårt att komma till ett läge där vi faktiskt diskuterar.
Jag vill ändå försöka bjuda till, för jag tycker att detta är ett angeläget område och vill gärna diskutera en del av de frågor som har tagits upp här.
Låt oss först säga att Astra Zeneca är en otroligt betydelsefull resurs för Sverige. I de samtal jag hade med de fackliga organisationerna kunde vi belysa väldigt många viktiga effekter som följer av en sådan industri i Sverige. Jag behöver inte gå in på det här i kammaren - alla ledamöter vet att detta har väldigt stor betydelse.
Astra Zeneca är en förhållandevis stor industri, men det finns mängder av små intressanta, spännande och utvecklingsbara företag som har utomordentliga idéer. I en tillvaro där vi tävlar med många andra möjliga platser för lokalisering är det viktigt att vi själva noggrant tänker igenom vad vi kan göra på område efter område för att förbättra. Därför har regeringen utsett en samordnare för detta område för att se vad vi kan göra för att stärka life science-sektorn i Sverige.
I uppdraget ingår att föra en dialog med näringslivet. Vad finns det för ytterligare synpunkter, tankar och önskemål som är möjliga att realisera? Vad kan universitet och högskolor ytterligare göra för att främja den här sektorn, som vi tror är av utomordentligt stor betydelse när det gäller att få fram nya läkemedel men också ur en näringspolitisk synvinkel?
Vad bör hälso- och sjukvården ytterligare göra för att möjliggöra forskning? Vad kan vi göra för att dra nytta av den stora infrastruktur som vi har bland annat i form av kvalitetsregister? En del frågor ligger lite utanför dessa områden men kan vara viktiga ändå. Det kan handla om skattefrågor för enskilda medarbetare och mycket annat som är värt att titta på. Det första skedet ska bidra till att vi får ett underlag för en strategi. Arbetet med den kommer att påbörjas under hösten.
Detta är inget nyvaknat intresse, utan det har funnits under lång tid. Regeringen har gjort väldigt mycket. Jag nämnde tidigare att de statliga satsningarna har ökat med 50 procent genom de två senaste forsknings- och innovationspropositionerna. Detta är ett angeläget område som vi alla har ett ansvar för att värna och få att växa ytterligare.
Vi behöver samspela med landstingspolitiker i det här sammanhanget. Hur landstingen väljer att agera spelar en roll för möjligheten att få bästa möjliga utväxling på de insatser vi vill göra på den statliga nivån.
</anforandetext>
<intressent_id>0584659199514</intressent_id>
<rel_dok_id>H110536</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2014-06-26 07:06:42</systemdatum>
<systemnyckel>333297</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109131/#anf107</protokoll_url_www>
</anforande>
