<anforande>
<dok_hangar_id>3055583</dok_hangar_id>
<dok_id>H109130</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:130 Tisdagen den 24 juni</dok_titel>
<dok_rm>2013/14</dok_rm>
<dok_nummer>130</dok_nummer>
<dok_datum>2014-06-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Järnvägspolitiska frågor och Åtgärdsplanering för transportsystemet 2014-2025 m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0E2B0EC6-4120-467A-BB8A-C7500035716A</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>STINA BERGSTRÖM (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! De järnvägar, vägar och sjövägar vi väljer att prioritera här och nu blir avgörande för vilket samhälle vi lämnar över till våra barn och barnbarn. För Miljöpartiet är prioriteringen självklar: Vi vill satsa på den infrastruktur som leder oss in i en hållbar framtid. Med stora satsningar på tåg, kollektivtrafik och cykel hjälper vi till att lösa mänsklighetens stora ödesfråga - klimatförändringarna.
Alliansen gör tvärtom. Regeringens transportplan med stora satsningar på nya motorvägar och till och med nya flygplatser planerar för ökade utsläpp av växthusgaser. Det är helt uppenbart att den moderatledda regeringen inte prioriterar klimatet och våra barns framtid. Jag märkte att Jan-Everth Rådström inte med ett ord nämnde klimatförändringarna i sitt anförande.
Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Boverket, Transportstyrelsen och regeringens egen utredning om en fossiloberoende fordonsflotta, FFF-utredningen, har uppmärksammat detta faktum och gett regeringen bakläxa. Naturvårdsverket går så långt att de kallar planen olaglig. Miljöpartiet kan bara instämma i att transportplanen måste revideras så att den bidrar till att uppfylla klimatmålen i stället för tvärtom.
Det är orimligt att lägga 522 miljarder kronor på en plan som inte leder närmare en lösning på klimatfrågan. Trafikverket slår fast i sin känslighetsanalys av planen att över hälften av alla väginvesteringar skulle bli olönsamma om biltrafiken skulle minska med 20 procent, och det är en minskning som enligt både Kapacitetsutredningens klimatscenario och FFF-utredningen krävs för att uppfylla klimatmålen. Hälften av väginvesteringarna blir alltså olönsamma om vi prioriterar att uppfylla våra klimatmål.
Herr talman! Det är en dålig och oärlig politik att först sätta upp klimatmål och sedan aktivt planera för att de inte ska uppnås. Förbifart Stockholm och Österleden är två motorvägsprojekt som skulle falla bort vid en klimatrevidering. För att lösa trafiksituationen i Stockholmsområdet är det inte fler motorvägar som behövs; det behövs mer räls, fler tåg, spårvagnar, bussar och cykelbanor.
Även efter en klimatrevidering är Alliansens totala ram för infrastruktur 2014-2025 otillräcklig för att täcka de uppenbara behov som finns inom järnväg, kollektivtrafik, sjöfart och cykelinfrastruktur i hela landet. Miljöpartiet vill utöka ramen med 56 miljarder.
Herr talman! Regeringen har som sagt bland annat kraftigt underskattat behovet av järnvägsunderhåll. Det gjorde man redan innan det framkom att Trafikverket, som grädde på moset, räknat fel på hur mycket järnväg som finns i Sverige. Man har ju bland annat räknat med bara hälften av kontaktledningarna, som vi hörde här förut.
Svenska tågresenärer har tröttnat på nedfallna kontaktledningar, signalfel, frusna växlar, oröjda spår och försenade tåg. Många väljer nu bilen i stället för tåget för att man är rädd för att komma för sent till jobbet, till möten, till bröllopet, till begravningen. Så får det inte vara! Det måste satsas tillräckligt med pengar till järnvägsunderhåll. 
Innan Miljöpartiet fick reda på Trafikverkets räknemiss ansåg vi, med det underlag vi då hade, att det behövdes 7 miljarder kronor mer till järnvägsunderhåll än vad regeringen anslår under planperioden. Nu avvaktar vi ett rätträknat underlag.
Herr talman! Även de lågtrafikerade banorna måste underhållas så att det går att köra gods och persontrafik på ett säkert sätt. Att minska underhållet på de mindre trafikerade banorna och till och med lägga ned trafikerade järnvägar, som Trafikverket säger att man vill göra nu när man ska prioritera bort och har räknat fel, är inte acceptabelt. Miljöpartiet anser även att det bör införas ett förbud mot att riva upp räls på banor som inte utnyttjas i dag. Vi vet inte vad som händer i framtiden. Att bygga ny järnväg är mycket, mycket dyrare än att återuppta driften på en räls som ligger i malpåse. Visst är det trevligt med cykelbanor på banvallarna, men det kan i längden bli väldigt dyra cykelbanor.
Det är viktigt att underhålla den järnväg vi har. Det är viktigt att räkna rätt på hur mycket kontaktledningar som finns. Det är viktigt att också räkna in de mindre trafikerade banorna när pengarna ska fördelas.
Men, herr talman, det handlar inte bara om pengar. Det handlar också om en annan, bättre, tågordning.
Det här är mandatperiodens sista järnvägspolitiska debatt. Det är glädjande att en utskottsmajoritet i dag ställer sig bakom ett tillkännagivande för en annan, bättre organisation av järnvägsunderhållet. Men det är synd att inte utskottet är enat om detta, för att återföra kompetens och ansvar till Trafikverket är nödvändigt. Det är också nödvändigt att staten tar ett samlat ansvar för utförandet av järnvägsunderhållet i takt med att kontrakten löper ut. Det är ett förslag som Miljöpartiet drivit länge. Jag ser fram emot att den pågående järnvägsutredningen tar med sig detta i sitt fortsatta arbete och att vi så snart som möjligt kan få ett bättre och effektivare järnvägsunderhåll och tåg som kommer i tid. Det förtjänar alla tågresenärer.
Resenärerna förtjänar också en bättre tågordning vad gäller mycket annat: enklare biljettköp, förutsägbara biljettpriser, priser som alltid ligger lägre än alternativet att ta bilen, stationer som är öppna och har personal att fråga, operatörer som i stället för att konkurrera med varandra samarbetar kring biljetter, respass och tidtabeller och tågoperatörer som hjälper varandras resenärer vid tågförseningar.
I dag har vi en utveckling som går åt helt fel håll. När fler operatörer ska konkurrera på de lönsamma sträckorna drabbas arbetspendlarna och nattågen läggs ned. SJ lägger ned sina resebutiker på nästan alla stationer i landet och slutar till och med från den 1 augusti att sälja biljetter till tågresenärer som vill åka tåg ut i Europa. Då kommer det inte ens att gå att ringa och köpa biljetterna längre.
Att köpa årskort på SJ eller genom länstrafikbolagen är i dag som ett lotteri. Du vet inte när du köper det vilka tåg du kommer att kunna åka på under året. Avtal sägs upp, aktörer går i konkurs, avgångar försvinner eller börjar köras av en annan aktör, och då gäller inte ditt årskort längre.
Även här har vi i dag ett tillkännagivande som leder i rätt riktning. Även här är det ett förslag som Miljöpartiet drivit länge, att SJ, Green Cargo och Jernhusen bör få nya uppdrag.
I dag är statens enda krav på sina bolag att de ska gå med vinst som ska in i statskassan. Men järnvägen är alltför viktig för att behandlas som vilken vinstdrivande verksamhet som helst. Järnvägstransporter är en viktig pusselbit i klimatfrågan. Järnvägen är en viktig samhällsfunktion. De statliga bolag som ansvarar för den måste, helt tydligt, få nya ägardirektiv som handlar om att sätta resenärerna och transportköparna i fokus, inte vinsten. Återigen är det beklämmande att detta inte är något som regeringssidan har förstått och stöder.
Herr talman! Vi måste ha en bättre tågordning, och vi måste underhålla den infrastruktur vi har. Vi måste också bygga för framtiden. Miljöpartiet vill anslå 80 miljarder mer än regeringen på spårinvesteringar de kommande tolv åren. Det handlar både om större projekt, som till exempel första etappen av Norrbotniabanan, och många angelägna medelstora och mindre investeringar i hela landet som väsentligt skulle förbättra järnvägens kapacitet och attraktivitet.
Det handlar om spår för tunnelbana och spårvagnar i städerna. Det är dagens och morgondagens smartaste sätt att förflytta sig i våra städer, vid sidan av cykel, gång, buss och båtbuss.
Herr talman! I höstas kom den äntligen, den där utredningen som vi med spänning väntat på. Regeringens FFF-utredning skulle ge svaret på hur regeringens fem år gamla mål om en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030 skulle uppnås.
Utredningen är tydlig med att målet inte kommer att nås utan att vi minskar bilresorna i städerna kraftigt. Utredningen föreslår att ett stadsmiljöprogram inrättas i syfte att öka andelen persontransporter i tätorter med kollektivtrafik, cykel och gång.
Det förslaget har vi i Miljöpartiet tagit till oss. Vi tycker att det är en bra åtgärd för att minska trängseln i städerna och transporternas negativa miljöpåverkan.
I regeringens plan finns det förvånande nog inte med trots att förslaget kommer från regeringens egen utredning. Men i Miljöpartiets motion föreslår vi att kommunerna ska kunna erhålla statsanslag till den infrastruktur för kollektivtrafik och cykel som bedöms lämplig för att biltrafiken ska minska.
Vi bedömer i likhet med FFF-utredningen att det behövs 30 miljarder kronor till stadsmiljöprogrammen under perioden 2014-2025 och att medel till detta bör föras över från väginvesteringar i den nationella transportplanen under samma period.
Vi anser, bland annat, att det är angeläget med ett särskilt stöd till utbyggnad av spårvägar och tunnelbana på sammanlagt 12 miljarder under perioden och cykelsatsningar på 9 miljarder. För att underlätta ett klimatsmart resande kring och mellan städer anser vi att det är angeläget med särskilda satsningar på regionaltåg.
Herr talman! Även sjöfarten är en viktig pusselbit i omställningen till klimatsmarta transporter. Sveriges drygt 50 hamnar och vattenvägar har stor potential att avlasta vägnätet och därmed minska klimatbelastningen.
Men det finns stora behov som inte blir tillgodosedda i Alliansens transportplan, inte minst gäller det Västra Götaland där slussarna i Trollhättan behöver bytas ut senast år 2030.
Miljöpartiet vill anslå 250 miljoner kronor så att ombyggnaden av slussarna kan påbörjas i slutet av planperioden. Det är nödvändigt om vi ska vara färdiga till 2030.
För att sjöfarten ska kunna öka sin marknadsandel föreslår vi att en vägavgift för tunga lastbilar införs. I dag finns endast ban- och farledsavgifter, vilket skapar snedvridna konkurrensvillkor.
När det gäller banavgifterna är det häpnadsväckande att regeringen och Trafikverket struntar i att riksdagen redan i december 2012 riktade ett tillkännagivande till regeringen om att banavgifterna inte bör höjas förrän järnvägen fungerar och åtgärder för rättvisare konkurrensvillkor gentemot lastbilstrafiken införts.
Trots att inget av dessa två krav är tillgodosett planerar Trafikverket för en femdubbling av banavgifterna. Det är något som självklart leder till både höjda biljettpriser och ökade kostnader för dem som vill frakta sitt gods på järnväg.
Med regeringens politik hamnar allt mer gods på vägen, och utsläppen ökar. Det är återigen ett exempel på att Alliansens trafikpolitik missar klimatmålen.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till samtliga sex tillkännagivanden i debattens två betänkanden. Självklart ställer jag mig också bakom de reservationer Miljöpartiet har, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till Miljöpartiets reservation 10 i betänkande TU20, där vi presenterar vår inriktning på den nationella planen och länstransportplanerna, och till reservation 4 i TU19 om banavgifterna, som vi har gemensamt med S och V.
</anforandetext>
<intressent_id>0401968752713</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2014-06-25 05:03:16</systemdatum>
<systemnyckel>333051</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109130/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
