3055583 H109130 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:130 Tisdagen den 24 juni 2013/14 130 2014-06-24 00:00:00 Järnvägspolitiska frågor och Åtgärdsplanering för transportsystemet 2014-2025 m.m. F2AC437F-931A-41FC-8AC7-A9BFB668D923 43 SIV HOLMA (V) V Herr talman! Världens samlade utsläpp av växthusgaser ökar i allt snabbare takt. I rapporten från FN:s klimatpanel, IPCC, som presenterades i april 2014 betonar man vikten av snabba och kraftiga utsläppsminskningar. Vi kan konstatera att Sveriges inrikestransporter står för en tredjedel av våra klimatutsläpp. Inom transportsektorn är vägtrafiken den helt dominerande utsläppskällan. Utsläppen från trafiken är i princip kvar på samma nivå som 1990. Vi i Vänsterpartiet är övertygade om att det går att ställa om Sverige och skyndsamt minska utsläppen av växthusgaser och samtidigt vara en industrination och ett välfärdsland i framkant. Det är därför som vi vill kraftigt höja ambitionsnivån i klimatpolitiken. När Sverige går före och tar sitt ansvar för utsläppen är vi övertygade om att vi kan påverka andra länder att se fördelarna med att ställa om samhället för långsiktig hållbarhet. Vänsterpartiet vill skärpa det svenska utsläppsmålet till 45 procent till 2020, och målet ska uppnås genom att samtliga utsläppsmålsminskningar görs på hemmaplan, i Sverige. Detta kan vi genomföra med breda, samhällsnyttiga investeringar i grön infrastruktur, och då bidrar vi till att nå både miljö- och klimatmål. Det behövs ett systemskifte inom infrastrukturen för en grön omställning, vilket innebär att Sverige blir ett bättre samhälle med fler jobb. För detta krävs kraftiga statliga investeringar i järnväg och kollektivtrafik. Det ger förutsättningar för att andelen kollektivtrafikresenärer och godskapaciteten på spår kan öka och att vägtransportvolymerna kan minska. Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 12, Nationell plan för transportsystemet och länsplaner för regional transportinfrastruktur, punkt 7 , i trafikutskottets betänkande 20. I detta sammanhang måste jag kommentera de talare från allianspartiernas sida som slår sig för bröstet och säger att man satsar så oerhört mycket på infrastruktur. Då drar jag mig till minnes att i den föregående planen, 2010-2021, hade de rödgröna partierna, där Vänsterpartiet ingick, en ram på 518 miljarder. På den tiden hade allianspartierna 417 miljarder. Därför tycker jag att den ökade satsningen för den nya planperioden 2014-2025 på 522 miljarder inte är så mycket att slå sig för bröstet för. Visserligen är det bra att öka satsningen, men så mycket handlar det ändå inte om. Sedan blir jag så oerhört less och trött på att höra en lögn återupprepas för trettioelfte gången. Man säger att det fanns mycket svarta hål när vi hade infrastrukturplanen på 518 miljarder. Det är lögn helt igenom. Jag råkade nämligen vara med i budgetförhandlingsgruppen på den tiden. Jag vet att det fanns pengar, bland annat från överskott i statsbudgeten. Det var någonstans mellan 50 och 70 miljarder - sådana pengar som ni i alliansregeringen har använt till skattesänkningar i hundramiljardersklassen. Jag tycker att det ska finnas någon form av hederlighet i de här sammanhangen, så jag vädjar till er om det. Åtgärdsplanen för transportsystemet 2014-2025 på 522 miljarder som regeringen redovisar är tyvärr alldeles för låg. Den ger inte utrymme för de åtgärder som måste göras för att komma till rätta med transportsektorns miljö- och klimatpåverkan. I Naturvårdsverkets yttrande över Trafikverkets förslag till nationell plan påtalar man allvarliga brister. Det saknas beräkningar och analyser av hur planen påverkar trafikutvecklingen. Därmed går det inte att bedöma i vilken utsträckning planen uppfyller målen för transportpolitiken. Det går inte heller att bedöma hur planen påverkar miljön, vilket är ett krav vid miljöbedömning enligt 6 kap. miljöbalken. Vänsterpartiet föreslår därför att Trafikverket får i uppdrag att återkomma med ett nytt förslag till plan med inriktning på klimatmål, övriga miljökvalitetsmål samt ett transportsnålt samhälle. Herr talman! Vänsterpartiet förespråkar en kraftfull ökning av ramarna till 595 miljarder, vilket vi bedömer är både realistiskt och nödvändigt för att utveckla en hållbar infrastruktur. Vi anser att det krävs en kraftig ökning av järnvägsinvesteringar liksom satsningar på lokal spårtrafik för att möta behovet av klimatsmarta transporter både i storstäder och i övriga delar av landet. Bland de investeringar som vi anser bör prioriteras finns: satsningar på höghastighetsbanor byggande av Norrbotniabanan ytterligare utbyggnad av kollektivtrafiken i Stockholm högre hastigheter längs Ostkustbanan, Dalabanan och Södra stambanan Inlandsbanan med tillhörande tvärbanor järnväg mellan Kaunisvaara och Svappavaara Herr talman! I maj 2014 kunde SVT avslöja allvarliga brister i Trafikverkets beslutsunderlag för underhåll av kontaktledningar, spår och spårväxlar samt en felräkning som pekade på att det kunde saknas upp till 19,5 miljarder i regeringens ekonomiska ram för transportsystemet under 2014-2025. Jag ser det som att felräkningen kan ha uppstått som en konsekvens av att Trafikverkets kompetens tenderar att utarmas i takt med deras ambitioner att entreprenörerna - marknaden eller de så kallade totalentreprenörerna - ska ta över Trafikverkets ansvar för hela järnvägsunderhållet och arbetet med det. Regeringens ram för drift och underhåll samt reinvestering i statliga järnvägar uppgår, som många har varit inne på, till 86 miljarder. Vänsterpartiets ram ligger på 109 miljarder. Det beror mycket på att vi räknar in att inte banavgifterna ska höjas av skäl som här har framförts: Vi vill inte att järnvägar ska ha sämre konkurrensfördelar när det gäller att transportera gods. Andra transportslag saknar ju sådana avgifter. Vänsterpartiet vill att regeringen skyndsamt återkommer med förslag om mer resurser så att inte exempelvis områden utanför storstäderna drabbas för att det finns för lite pengar. I det sammanhanget vill jag särskilt uttala mitt och Vänsterpartiets tillfredsställelse över trafikutskottets tillkännagivande i betänkande 19, Järnvägspolitiska frågor , om att regeringen uppdrar till Trafikverket att skyndsamt bygga upp kompetens så att verket självständigt kan inspektera både järnvägsanläggningens status och entreprenörernas utförda arbete. Vidare föreslås att staten tar det samlade ansvaret för järnvägsunderhållet av statens järnvägsinfrastruktur i takt med att underhållskontrakten löper ut. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, Järnvägssystemets reglering, punkt 1 i betänkande 19, Järnvägspolitiska frågor . Riksrevisionen har granskat om regeringen gett myndigheter och aktörer på järnvägsmarknaden förutsättningar för järnvägens punktlighet. Riksrevisionen har i sin rapport pekat på en rad alarmerande brister i regeringens politik. Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns en outnyttjad potential i användningen av befintliga banor. Riksrevisionen påtalar att det saknas effektivitet i planering och styrning av infrastrukturens underhållsentreprenader, trafikledning, depåfrågor, kapacitetstilldelning och tågdrift samt fordonsunderhåll. Regeringens svar på Riksrevisionens påtalanden är att den har tillsatt två utredningar: en om järnvägens organisation och en om modern reglering av person- och godstransporter på järnväg. De två övergripande utredningarna är inte på långa vägar tillräckliga, menar jag. Det saknas konkreta åtgärder för att komma till rätta med tågförseningarna, som i sin tur bidrar till tågkaoset som vi har upplevt alltför mycket av. Vänsterpartiet anser att avregleringar och privatiseringar inom järnvägen måste ersättas med ett gemensamt och sammanhållet system som sätter resenären och godstransportören i centrum. Resultatet av avreglering och privatiseringar under de drygt två gångna decennierna har blivit det motsatta till vad som utlovades när järnvägen började avregleras och privatiseras. Järnvägen bedrivs i dag mer ineffektivt och med sämre kvalitet än när den drevs i offentlig regi. I en tid då spårbundna alternativ är viktigare och mer populära än någonsin ska inte järnvägens samhällsnytta underordnas lönsamhet och konkurrens! Järnvägen bör därför återregleras och samhället ta ett helhetsansvar för järnvägssystemet. Herr talman! Eftersom det här är min sista kammardebatt vill jag rikta några korta ord till tjänstemännen i trafikutskottskansliet och riksdagen i övrigt. Tack för det goda samarbetet under de gångna mandatperioderna! Tack även till ledamotskollegerna i utskotten! Sist men inte minst: Mina år som ledamot i Sveriges högst beslutande organ hade inte varit möjliga om inte väljarna i Norrbotten gett sitt förtroende till Vänsterpartiet och mig att representera dem. Tack! (Applåder) 0395416536118 N 2014-06-25 05:03:16 333087 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109130/#anf43