3055583 H109130 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:130 Tisdagen den 24 juni 2013/14 130 2014-06-24 00:00:00 (forts. från 16 §) Folkbildningsfrågor (forts. KrU8) 0A842181-027D-4FF1-8FF5-CFC29140B1CF 119 PER LODENIUS (C) C Herr talman! Jag vill faktiskt inleda med att hålla med Lars Ohly från Vänsterpartiet i vissa delar av hans anförande. Det gäller såklart det som handlade om Sverigedemokraternas politik när det gäller folkbildningen. Anne Marie Brodén från Moderaterna och Ulf Nilsson från Folkpartiet tog också upp den frågan. Jag instämmer i denna kritik mot den politik som Sverigedemokraterna vill föra när det handlar om folkbildningen och rent generellt i kritiken mot deras politik. Jag tycker att det var mycket bra framfört av Lars Ohly, Anne Marie Brodén och Ulf Nilsson. Det handlar om mångkultur. För att kunna skapa inkludering behöver vi ha mångkultur. Vi behöver träffas, utbyta erfarenheter, lära känna varandra och skapa engagemang. Det kan bara ske genom mångfald. Det är så vi skapar verklig integration. Det är i den lokala föreningen, i nätverk, i lokala utvecklingsgrupper och inte minst i studiecirklar som ett brett samhällsengagemang kan växa fram. Folkbildningen, med studieförbunden och folkhögskolorna som finns över hela landet, på landsbygden och i staden, är en viktig aktör inom det civila samhället. Folkbildningen är en viktig aktör för att lyfta samhällsdebatten och skapa engagemang. Kontakter med andra och bildning är viktigt för att kunna orientera sig, forma självständiga uppfattningar och aktivt delta i samhället. Folkbildningen är ett exempel där vi gemensamt skapar djupare kunskap om vår värld. Att skapa och främja goda villkor för civilsamhället och folkbildningen är därför en mycket viktig uppgift för samhället. Av denna anledning är också de satsningar som gjorts på folkbildningen de senaste åren otroligt viktiga. Jag tänker då bland annat på ökningen av antalet studiemotiverande folkhögskoleplatser liksom ökningen av antalet platser till allmänna kurser inom folkhögskolan. Folkhögskolorna spelar en viktig roll, inte minst för ungdomar som behöver eller vill hitta en annan väg att skaffa sig kompetens och utbildning, en annan väg till arbete. Jag kan ta mig själv som exempel. Då jag just lämnat gymnasiet hittade jag en väg i mitt liv som jag inte trodde fanns. Det var möjligheten att studera på folkhögskola och där få fördjupa mitt intresse för dansen. Det i sin tur ledde till att jag några år senare kunde försörja mig inom dansen och därifrån gå vidare till en lärarkarriär inom särskolan. Till slut hamnade jag här i riksdagen. Mitt liv hade definitivt sett helt annorlunda ut om jag inte fått chansen till det där året på Väddö folkhögskola. Herr talman! Folkhögskolorna har också en unik möjlighet att möta personer med funktionsnedsättning i det livslånga lärandet. Det handlar inte bara om oss som är så kallade normalfungerande, utan här finns en möjlighet för personer med funktionsnedsättning att ta del av det livslånga lärandet. Den pedagogik och den metodik som folkhögskolor använder sig av, där man sätter den studerande i centrum och utgår från deltagarens behov, gör att man redan där har stora möjligheter att hitta metoderna som leder vidare genom bildningens korridorer, oberoende av funktionsnedsättning. Därför har också det särskilda utbildningsstödet till bland annat folkhögskolorna, det stöd som gör det möjligt att underlätta studier för personer med funktionsnedsättning, höjts rejält sedan 2011. Det här är viktigt. Jag förutsätter, hoppas och räknar med att höjningen av detta viktiga stöd fortsätter under de kommande åren, vilket regeringen också föreslagit. Samtidigt finns det mer att göra för att underlätta och förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att studera på folkhögskola. Jag ser fram emot vad regeringen kommer fram till i denna fråga utifrån betänkanden som för närvarande bereds på departementen, bland annat på Arbetsmarknadsdepartementet. Herr talman! Även studieförbunden spelar en otroligt viktig roll för möjligheten för personer med funktionsnedsättning att skapa sig en plattform för att kunna påverka och delta på lika villkor i vårt samhälle. Det kan ske genom kulturevenemang och kulturengagemang. Det kan också ske genom förmedling av direkt kunskap i olika studiecirklar. Till exempel har Studieförbundet Vuxenskolan ett projekt som man kallar Mitt val. Det är ett projekt som riktar sig till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Enligt viss forskning kan det i dag vara så få som endast två av tio röstberättigade med intellektuell funktionsnedsättning som röstar i allmänna val. I vilken annan grupp skulle vi acceptera det? Det är inte rimligt ur en demokratisk synvinkel. Det är inte rimligt ur en mänsklig synvinkel. Genom projektet Mitt val tar man fram kunskap, underlag och material för studiecirklar som ska stötta och utbilda personer med intellektuell funktionsnedsättning i att ta del av och använda sin medborgerliga rättighet att gå och rösta - och att förstå vad det innebär att gå och rösta. Det här är bara ett exempel där folkbildningen genom studieförbunden gör en otroligt viktig insats när man ger kunskap, bildning och röst åt ofta förbisedda medborgare i vårt samhälle. Jag har sett många olika studiecirklar, projekt och mer långtgående utbildningar initierade, genomförda och drivna av olika studieförbund där man lyfter förmågor hos sina deltagare. Det ger otroligt mycket mer än bara den specifika kunskapen; i lika hög grad lyfter och stärker det människan själv. Jag tänker till exempel på en studiecirkel i karaoke som ledde till att den isolering en psykisk sjukdom innebar bröts för en man som vågade lämna sin lägenhet och möta andra personer. Snart var denna man själv ledare för en studiecirkel i karaoke. Han tog ett ansvar han själv tidigare inte trodde han var kapabel till. Det blev till en kunskap och erfarenhet som i dag öppnar ännu fler dörrar ut i samhället för denna man. Jag träffade honom här i våras, när jag hade förmånen att få träffa flera av ledarna för kamratcirklar för personer med psykisk funktionsnedsättning. Jag har själv sett detta hända mer än en gång och har hört flera berättelser om hur studiecirklar öppnat dörrar ut i samhället. Men detta skulle inte kunna hända om inte folkbildningen hade sin fria roll att hitta egna vägar. Det är just friheten och öppenheten som ger folkbildningen dess kraft att genom just bildning möta varje individ där man står för att därifrån lyfta vidare i ett livslångt lärande. Staten satsar också stora resurser på folkbildningen. Det är enligt min mening väl använda pengar, vilket jag här försökt att motivera. Men det kan också behövas ett tydligt mål för folkbildningspolitiken. Som vi hört här tidigare föreslår regeringen att målet ska vara att folkbildningen ska ge alla möjligheter att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället. Kopplat till detta mål har man fyra syften. Det kan alltid finnas synpunkter på hur man ska uttrycka dessa syften och detta mål och hur de ska tolkas. Men med tanke på de exempel jag lyft fram i mitt anförande anser i alla fall jag att dessa fyra syften väl fyller sin funktion. Herr talman! Kontakter med andra och bildning är viktigt för att kunna orientera sig, forma självständiga uppfattningar och aktivt delta i samhället. Folkbildningen, med studieförbunden och folkhögskolorna, är en viktig aktör för att lyfta samhällsdebatten och skapa engagemang. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. (Applåder) 0363721826713 N 2014-06-25 05:03:16 333163 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109130/#anf119