3055583 H109130 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:130 Tisdagen den 24 juni 2013/14 130 2014-06-24 00:00:00 (forts. från 16 §) Folkbildningsfrågor (forts. KrU8) CC013C92-8D52-458C-9908-B566B7A45E12 117 ANNE MARIE BRODÉN (M) M Herr talman! Jag hade tänkt att det här skulle vara en glad stund eftersom vi ska tala om ett betänkande som handlar om ett ämne som jag brinner för - folkbildning. Men jag blev illa berörd. Jag delar helt Lars Ohlys och andras uppfattning om att ett parti utmärker sig i diskussionen på ett sätt som gör mig illa berörd och som är väldigt allvarligt. Det betyder också att folkbildningen behövs än mer. Det är nämligen där vi lär oss förstå hur vi ska umgås med andra kulturer. Och där lär vi oss att förstå hur viktigt det är att visa respekt för olika människors bakgrund och olika människors uppfattningar. Men man lär sig absolut inte att stå för synen att vi ska stänga våra gränser. Man lär sig inte att stå för en politik som pekar ut och helt vill ta bort alla spännande och intressanta utvecklingsprojekt som finns inom folkbildningen och inom kulturen och som handlar om mångkultur. Man lär sig inte heller att allt som handlar om integration också ska tas bort, för att inte tala om jämställdhet som också verkar vara ett problem för Sverigedemokraterna. På grund av det har glädjen lite svårt att infinna sig just. Men det är också ganska bra med lite ilska när man ska debattera. Herr talman! Jag tänkte speciellt beröra några frågor i betänkandet som handlar om propositionen Allas kunskap - allas bildning . Jag ska tala lite om det nya målet för folkbildningen. Jag tycker att det är viktigt. Och det är intressant att det äntligen blir ett sådant mål. Jag ska tala om de fyra syften som är grunden för statens stöd och om avskaffandet av de sju verksamhetsområdena. Jag ska tala lite om oberoende statlig utvärdering och om integration och jämställdhetsarbetet. Först har jag en fråga till mina kolleger och till alla som lyssnar på debatten: Vad tror ni att Cornelis Vreeswijk, Stefan Sundström, Cordelia Edvardson, Nils Poppe, Bengt Frithiofsson, Marie Fredriksson, Rickard Sjöberg och Fredrik Virtanen har gemensamt? Eftersom jag har ordet får jag väl svara. De har alla gått på folkhögskola. Men många av dem har också kommit från andra länder och har på olika sätt bidragit i vårt samhälle. Ingen tänker på dem som något annat än svenskar i dag, men de har en bakgrund från Holland, Finland eller något annat land. Det finns ett par spännande folkhögskolor som jag vill peka ut lite extra. Den ena folkhögskolan är Jakobsbergs folkhögskola som grundades 1919 av Sveriges förste docent i nationalekonomi, folkbildaren och idealisten Karl Petander. Jag nämner honom eftersom han samlade ihop pengar och köpte Jakobsbergs gård för att driva en skola som han trodde på med inriktning på solidaritet och internationella frågor. Den kan sägas vara lite av den första friskolan när folkhögskolorna kom. Ett annat exempel är Fridhems folkhögskola som är en av de äldsta skolorna. Den grundades redan 1873 och har en tydlig kulturprofil. Dessa skolor och många fler folkhögskolor, närmare 150 stycken i landet, jobbar just med att utbilda, bilda, hålla hög kvalitet med gott resultat. Söktrycket är stort, och många ungdomar och vuxna väljer folkhögskolan aktivt i dag. Därför är det extra spännande och skojigt att se att det i propositionen föreslås att folkhögskolan ska bli en egen utbildningsform. Herr talman! Jag har varit riksdagsledamot sedan 2002, vilket är ett hedrande uppdrag. Det är ett intressant och viktigt uppdrag. Man har ansvar för vad man säger och gör. Men man har också möjlighet att påverka, att stå här och att tycka till på många olika sätt. Det är naturligtvis mycket skojigare att vara i majoritet än i opposition - det behöver jag inte berätta för er som sitter här i kammaren. Oavsett vilket är det ett viktigt uppdrag. Jag har arbetat med många olika frågor och med rapporter för att lyfta fram mina hjärtefrågor. Framtidens sjukvård eller Om Sverige vore som Halland är två spännande rapporter som har fått en del uppmärksamhet. Men under de snart åtta år som jag har jobbat med kulturfrågor har jag också fokuserat mycket på kulturens betydelse för oss människor. Jag har fokuserat på vad den betyder för barn och unga, för ett samhälle, för ett län, för kultur och hälsa men också på vad den betyder för folkbildningen som vi ska tala om i dag och som jag brinner för. Människor måste få känna meningsfullhet och glädje med sina liv. Ett viktigt steg på vägen är en politik som tror på människor och deras egen förmåga, men politiken ska även tro på att vara inbjuden till en gemenskap. Man ska inte bli lämnad utanför, som man pratar om på Fryshuset, utan bli inbjuden till festen. Folkbildningen har en avgörande roll för att minska människors ensamhet och stärka självkänslan. Jag ska därför tala lite om målet. Det är bra att det blir ett tydligt mål. Vi hörde av ministern vad målet innefattar. Men jag ska nämna det igen: "Folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället." Vi har hört att statsbidraget till folkbildningen är på över 3,6 miljarder kronor. Det vilar på fyra syften och sju verksamhetsområden. Lars Ohly verkade ha missförstått det här lite. Jag ska därför förtydliga vad det betyder. De fyra syftena har funnits hela tiden. Vi föreslår en liten justering. De sju verksamhetsområdena, som också har funnits parallellt, har man i god anda med Folkbildningsrådet och folkbildningen i sig bestämt att avskaffa. Samtidigt pekar man dock i propositionen och betänkandet på att de frågorna följer med i de fyra syftena. Det är också på det sättet man har velat se förändringen. Ingenting försvinner, men det är viktigt att trycka på att ansvaret finns kvar inom folkbildningen för att arbeta med mångfald, personer med funktionsnedsättningar och hållbar utveckling. Förslaget att förtydliga det andra syftet med att lägga till just ökad mångfald är därför väldigt bra. Herr talman! Folkbildningen har 1 miljon unika deltagare. Enbart studieförbunden har 1,8 miljoner deltagare, men ca 650 000 unika deltagare. Här kan man göra mer. Man kan bredda grupperna ytterligare. Det är därför som ökad mångfald är så bra att ha med i det andra syftet. Men man ska också betona detta med utvärdering, tycker jag. Det förslag som nu ligger är viktigt. Jag delar ministerns uppfattning om att den reservation som finns delvis bygger på ett missförstånd. Det är tydligt att Statskontoret får det samlade, övergripande ansvaret för detta och att man blir huvudansvarig. Det är ett mycket bra förslag. Men Kulturanalys och IFAU ska lämna underlaget. Jag ser inga bekymmer med att man letar i all den mängd av underlag som finns från den expertgrupp som jag har lett i Folkbildningsrådet. Just nu håller vi på med en metautvärdering efter fem års utvärderingsarbete. Vi har tittat på alltifrån folkbildningens betydelse för den enskilda personen till betydelsen av det som folkbildningen gör inom kulturen. Vi har också lyft fram ersättningsmodeller. Lars Ohly nämnde att mycket av svårigheten med att starta nya folkhögskolor ligger i modellen. Därför är det glädjande nu - efter våra tre rapporter om hur ersättningsmodellen har tagits fram och vad det finns för brister i den - att den nya styrelsen i Folkbildningsrådet har tagit beslut om att förändra ersättningsmodellen. Sedan får vi se vad det leder till, men de forskare som har hjälpt oss i vårt arbete är också inblandade i den nya ersättningsmodellen. Det vore önskvärt att - precis som i alla andra sammanhang - få fler sökande elever, för då skulle man också kunna få ökat anslag. Vill man starta en ny skola skulle man också få göra det. Där kanske vi kan hitta en enighet om att detta vore spännande att se. I vår utvärdering har vi också sett hur viktigt det är att man ibland skiljer på studieförbund och folkhögskolor. Det finns reservationer i betänkandet om att man är orolig för detta, men det står ju tydligt att man kan göra det när så behovet finns. När det gäller lärare på folkhögskolor kontra cirkelledare på studieförbunden är det viktigt att ha olika ingångar i de utvärderingar som görs. Herr talman! Sverige har en lång tradition av öppenhet mot omvärlden. Det är ju viktigt att vi fortsatt står för den öppenhet och solidaritet som vi alla känner och att integrationen fungerar väl. Vi är i dag nio och en halv miljon invånare i det här landet. Det var inte så länge sedan vi var åtta miljoner. Vi, till skillnad från många andra länder, har en inflyttning som är positiv och som gör att vi också kan se positivt på framtiden. Men man behöver fortsätta att stärka drivkrafterna för arbete, för förbättrade villkor för företagande, för fler satsningar på skolor i socialt utsatta områden och för ett aktivt arbete mot utanförskap. Där fyller folkhögskolorna en mycket viktig funktion i samhället, inte minst för nyanlända. Regeringen har i flera omgångar satsat pengar på att folkhögskolorna ska vara med och arbeta för att nyanlända ska komma in i samhället och in på arbetsmarknaden. Folkbildningen har även en stor betydelse för demokrati och bildning, och det har flera här sagt tidigare. Den är en del av civilsamhället och en viktig aktör inom kulturlivet. Varje år rapporterar studieförbund och folkhögskolor många deltagare. Var och en av dessa har gjort ett fritt och frivilligt val att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning. Herr talman! Regeringens politik har sin grundläggande utgångspunkt i att alla människor har lika värde och i alla människors rätt till respekt för sin person och sin integritet. Vi arbetar för ett öppet och inkluderande samhälle där människor ska känna trygghet och tillit. I en studie som gjordes alldeles nyligen kan man se att det går att mäta tillit i kulturprogrammen. De personer som har deltagit i något av alla de kulturprogram som har genomförts av folkbildningen har ökat sin känsla av tillit. Det är spännande. Sug på den! Grundläggande för oss moderater är att motverka alla former av diskriminering och utestängande. Fortfarande tjänar kvinnor mindre än män, även om det går åt rätt håll. Fler kvinnor arbetar heltid och mäns uttag av föräldraledigheten har ökat. Men det finns mer att göra. Därför är det bra att Folkbildningsrådet har uppdraget att genomföra en jämställdhetsstudie. Den ska presenteras i september i år, och man har fått 1 miljon av regeringen för att se på detta med jämställdhet inom folkbildningen. Herr talman! Oavsett förmåga ska alla ha möjlighet att delta i ett aktivt, trevligt och vänligt samhälle utifrån sina individuella förutsättningar. Folkbildning har betytt och betyder mycket för att det ska kunna bli så. Men man har också speciellt intresserat sig för och utvecklat arbetet med personer med funktionshinder och med arbetslösa ungdomar. Man har också i flera omgångar fått extra stöd för att göra detta. Debatten om teckentolkar och kontakttolkar har redan hållits här. De motioner som Miljöpartiet har väckt är ju tillgodosedda i betänkandet, så därför tänker jag inte säga så mycket mer om dem. Men det är viktiga frågor som absolut ska bevakas i fortsättningen och som vi är rädda om. Herr talman! Till sist vill jag säga att alla former av diskriminering innebär ett hinder mot ett öppet och inkluderande samhälle. Vi som politiker har ett ansvar för att motverka detta i alla dess former. Intolerans och liknöjdhet är våra värsta fiender. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. Innan jag avslutar mitt anförande vill jag tacka herr talmannen, alla i presidiet, kammarkansliet och naturligtvis också mina kolleger samt personalen på utskottskansliet. Jag vill också tacka utskottets tidigare ordförande Siv. Det har varit spännande och skojiga år i riksdagen, och inte minst i kulturutskottet. Vi har också haft många givande och intressanta diskussioner. Vi vill nog tillsammans att hävda och slåss för att kultur och folkbildning är viktigt, och det kommer vi att göra på olika sätt. Jag har valt att lämna riksdagen till hösten, medan många av er stannar kvar. Så jag vill önska er lycka till. Jag har lärt mig att vi har en poet i vårt gäng. Han utmanade mig och sade att man måste avsluta med en dikt. Jag funderade mycket över vilken dikt jag skulle ta, men jag bestämde mig för en poet från Göteborg, från västkusten. Anna Greta Wide har skrivit en dikt som handlar om att låta tusen blommor blomma. Så här lyder den: Ja sägarnas föresamling närmar jag mig med tvekan Nej sägarnas förening betraktar jag med respekt Kanske sägarnas spridda, sällan samlade skara är mig smärtsamt förtrogen Kan jag skiljas från dem? Endast de liknöjt tysta, dessa som anser frågan skäligen oväsentlig, skall jag aldrig förstå. (Applåder) I detta anförande instämde Peter Jutterström (M). 0181478122414 N 2014-06-25 05:03:16 333161 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109130/#anf117