3055583 H109130 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:130 Tisdagen den 24 juni 2013/14 130 2014-06-24 00:00:00 (forts. från 16 §) Folkbildningsfrågor (forts. KrU8) 85C9CDCC-5C60-45D1-B6A5-ECAA1016814A 112 LARS OHLY (V) V Herr talman! För några månader sedan hade jag en diskussion på Twitter med en person som tyckte att ordet folkbildning var det värsta han visste. Han sade: Folkbildning är elitens pådyvlade bildning på underklassen. Det är synsättet att folk behöver bildas och att de inte vet tillräckligt. Av vissa skäl var jag starkt emot hans resonemang. Jag ser folkbildningen som kanske den mest demokratiska bildningsformen av alla. Folkbildning i mina ögon är precis motsatsen till elitens bildningsideal. Det är just det bildningsideal som bygger på att människor som inte alltid har haft de bästa villkoren och de bästa förutsättningarna får möjligheter till utveckling och kunskap och därigenom också till makt. De får makt över sina egna liv, men också makt och inflytande i samhället. Jag tycker att folkbildning är väldigt vackert. Jag kommer med emfas att fortsätta att protestera så fort någon säger någonting negativt om folkbildningen som sådan. Dessutom är det viktigt med en undervisningsform i Sverige som inte har utbildning som primär funktion utan som har bildningen som primär funktion. Det kan man tycka att skolan också skulle ha. Det är klart att skolan har ett bildningsuppdrag. Men skolan är också en utbildningsinstitution. Det är viktigt att ha bildningsidealet klart för sig. Det finns naturligtvis särskilda kurser i folkhögskolevärlden som är nog så inriktade på att faktiskt utbilda. Men det finns också ett bildningsideal som härstammar från folkrörelserna och som jag menar är omistligt i Sverige. Det bildningsidealet använder folkbildningen i dag på ett väldigt bra sätt för att få människor att utvecklas. I betänkandet har vi flera reservationer. Den första är reservation 1. Den handlar om att när regeringen sammanför sju mål till fyra mål försvinner vissa saker. I någon mån kan man förstå det och tycka att det är okej. Men en sak som försvinner som inte är okej är alla människors lika värde. Det är inte rimligt att man tar bort det, som dessutom är så enkelt att tillföra. Det skulle innebära att målet var att stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin och som utgår från alla människors lika värde och rättigheter. Utskottsmajoriteten säger: Det räknar vi med att man ändå ska ta med i beräkningen. Det är ett märkligt resonemang. Då har man mål, och så ändrar man de målen från sju till fyra. De blir lite färre och lite mer precisa. Sedan säger man: De gamla målen som fanns och som vi har tagit bort räknar vi ändå med att man ska följa. Det resonemanget hänger inte ihop. Här gör majoriteten en logisk kullerbytta, menar jag. Jag tror inte att ni egentligen är motståndare till att målet skulle finnas kvar. Men ni är naturligtvis bundna av de överenskommelser som har gjorts i Regeringskansliet när man har lagt fram propositionen, och så kan ni inte ändra er. Det är synd. Så är ofta politiken: prestige går före sunt förnuft. Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 1. Jag menar att den på ett bättre sätt ser till att inte stöd ges till rasistiska främlingsfientliga organisationer som vägrar att acceptera alla människors lika värde och vägrar att inse att alla människor har samma rättigheter. Herr talman! Jag har några siffror. År 2011 visade 99 av 150 folkhögskolor röda siffror i den verksamhet som bedrivs med statsbidrag. Det är två tredjedelar av folkhögskolorna. Det visar på ett ganska stort behov av mer resurser till folkhögskolevärlden. Till rörelsefolkhögskolorna har region- och landstingsbidragen minskat sedan 2001 med 6 procent. Det måste vi ta med i beräkningen när vi diskuterar att vi vill ha mer av folkhögskoleverksamhet och folkhögskolor över huvud taget. Jag är ganska övertygad om att det behövs fler platser. Jag tror att det inte bara behövs fler platser på befintliga folkhögskolor. Jag tror att det också behövs nya folkhögskolor. Men det saknar medel i det generella statsbidraget för att starta nya skolor. Det finns i dag ansökningar från ett tiotal rörelser om att starta nya folkhögskolor. Men de kommer sannolikt inte att beviljas på grund av bristande anslag. Därför borde det generella statsbidraget till folkhögskolorna öka, och dessutom borde det kanske finnas ett särskilt riktat statsbidrag. Många folkhögskolor ser i dag behovet av nya folkhögskolor i områden där man tidigare inte har funnits. Det gäller framför allt förorter och invandrartäta områden i våra storstäder. Det borde vi också göra. Det finns inte med i den här propositionen. Det borde vara en del av en rimlig politik vad gäller folkhögskolor och folkbildning. Herr talman! Jag kommer så till den ledamot vars anförande var före mitt. Sverigedemokraterna brukar säga att de minsann inte är rasister. Sverigedemokraterna brukar påpeka att de inte alls står för någon rasistisk politik. Vad Margareta Larsson gjorde här i talarstolen, och som är väldigt tydligt i de reservationer som Sverigedemokraterna lägger fram, är kanske den tydligaste markeringen av att människor ska behandlas olika och inte är lika värda. Det har Sverigedemokraterna gjort i den här kammaren sedan de kom in 2010. På andra politiska områden finns det också rasistisk politik. Men här är det så uppenbart att de går emot allt som handlar om att alla människor ska finnas med och att människor oavsett bakgrund ska ha rättigheter. Här märker de ut vad de egentligen tycker. Kulturområdet är kanske det område där det är svårast för Sverigedemokraterna att dölja sin uppenbara rasism. I reservation 3 skriver Sverigedemokraterna: Vi vill inte ha någon skrivning om mångfald. Samhället ska inte stödja gemensamt finansierad mångkultur i någon form. Först och främst har nog Sverigedemokraterna missförstått begreppet mångfald lite grann. Motsatsen till mångfald är enfald. Det är monolitiska samhällen där människor är likadana, tycker likadant och sällan har några andra erfarenheter och kunskaper än resten som går mot sin grav. Det är sådana samhällen som stelnar och direkt leder till att utveckling går i stå. Sverige är mångkulturellt, och alla länder är det i dag mer eller mindre. Det ska vi nog vara väldigt glada för. Det är så många influenser, kunskaper, erfarenheter som vi har fått ta del av och samtidigt så många kunskaper, erfarenheter och influenser som vi har delgivit andra genom att människor i modern tid har fått möjlighet att få flytta, ta del av världen genom nya medier och lära sig sådant som tidigare generationer inte hade en möjligt att ta del av. Det har gjort att vi i dag både vet mycket mer och också har utvecklats, lärt oss, fått kunskaper och erfarenheter som i sin tur leder till att vi kan leva rikare liv. Det gäller på alla områden, men kanske allra mest på kulturområdet. Just på kulturens område är det så viktigt att man är öppen, lyssnar till, ser på och tar del av konst, kultur, artisteri som inte är det som man alltid har fått sig till livs. Det är så man utvecklas som människa men också till någon som vill skapa kultur. Det finns ingenting som är viktigare än öppenhet mor omvärlden. Kultur kan aldrig vara annat än mångkultur, annars är det inte kultur. Kultur betyder odling, och odling måste leva. Det gör den inte utan influenser. I reservation 6 skriver Sverigedemokraterna: Integration innebär att två grupper, i det här fallet svenskar och invandrare, anpassar sig till ett mellanting. Det är en beskrivning som jag tycker lämnar en del i övrigt att önska, för att uttrycka sig milt. Texten i reservationen fortsätter: Jag vänder mig mot detta - alltså integrationen - eftersom Sverigedemokraterna anser att det är fel att den inhemska befolkningen ska tvingas anpassa sig till dem som invandrar till Sverige. Först är alltså integration något mellanting och en sorts kompromiss, och sedan vänder man sig mot det därför att svenskar skulle tvingas anpassa sig till vad människor från andra länder tycker, tänker och gör. Nu är det ju inte så. Vi har haft invandring i Sverige under lång tid, och vi har haft svenskar som har utvandrat under lång tid. Oavsett vilket samhälle vi studerar kan vi se att invandringen har inneburit att vissa saker, som är bra, har man tagit till sig och andra har man avvisat. Så är det för oss också. Det finns säkert idéer både i och utanför Sverige som är främmande för många av oss. De kan till och med vara odemokratiska eller vara sådana att de kränker mänskliga rättigheter. Men dem avvisar vi oavsett om de är sprungna ur en svensk rasistisk tradition eller ur en utländsk tradition som inte respekterar människors lika värde. Det finns också goda idéer, synpunkter och erfarenheter som är sprungna såväl ur ett svenskt sammanhang som ur andra länder och som vi har tagit del av bland annat genom invandring och integration. Jag fortsätter att läsa ur reservation 6: Av de medel som tillskjutits folkbildningen ska inga pengar användas till satsningar på integration och etablering av invandrare. Inte ett öre för att integrera, alltså. Inte ett öre för att etablera människor som har kommit hit på arbetsmarknaden och i samhället för att de ska få en social funktion. Denna syn på människor har ett namn. Det är rasism. Det finns inte någon möjlighet att krypa ifrån detta med några tjusiga formuleringar, för här står det svart på vitt. Jag var lite orolig för att Sverigedemokraterna inte skulle yrka bifall till sina reservationer så att vi inte också vid omröstningen svart på vitt skulle se att de faktiskt stöder exakt denna rasistiska politik. Men som tur var yrkades det bifall till alla fyra sverigedemokratiska reservationer. Därmed kommer vi att få en tydlig indikation på att det finns ett parti i denna kammare som bygger sin världsbild på rasistiska tankar. I reservation 7 säger man nej till all form av jämställdhetsstudie i folkbildningen. Det förvånas jag inte över; det är helt i linje med Sverigedemokraternas syn på jämställdhet. I reservation 10 går man till storms mot kontakttolkar. Denna är kanske den mest intressanta av Sverigedemokraternas fyra reservationer i betänkandet. Man skriver: Kontakttolkar är ytterligare en av regeringens integrationspolitiska åtgärder som jag inte kan ställa mig bakom. Vad är då kontakttolkar? Det är tolkar som hjälper nyanlända flyktingar, asylsökande och invandrare med kontakter med myndigheter. Det kan till exempel handla om att man behöver hjälp med sjukvård, på Arbetsförmedlingen, på Försäkringskassan eller hos polisen, hos sociala myndigheter eller hos Migrationsverket. Så är det ofta. Margareta Larsson sade i ett replikskifte tidigare i talarstolen att om man behöver kontakttolk är det som att klappa folk på huvudet och säga att de inte duger till. Jag kan säga att jag inte duger särskilt bra till när det gäller att tala grekiska om jag skulle bli sjuk i Grekland. Jag tycker inte att det skulle vara att klappa mig på huvudet att försöka se till att jag kunde göra mig förstådd om jag till exempel skulle behöva hjälp i ett land där jag inte talar språket. De flesta människor kan inte språket i ett land som de just har anlänt till, särskilt inte när de har flytt från krig och förtryck. Kontakttolkar är alltså ett sätt att försöka få maskineriet att fungera. Det är ett smörjmedel för att människor inte ska hamna i kläm. Om man hänvisar detta till frivilliga insatser säger man också att några kommer att hamna i kläm, för alla kommer inte att ha anhöriga som kan tala språket, vänner som ställer upp eller ideella organisationer som hittar dem. Därigenom har man försvårat möjligheten för människor att få hjälp i en utsatt situation. Det finns ett ord för detta, och det är rasism. Sverigedemokraterna i den här kammaren kan snacka hur mycket de vill, och de kan påstå vad de vill. Men i deras politik, som vi kommer att rösta om här i morgon, avslöjas de som det rasistiska parti de är. (Applåder) I detta anförande instämde Per Svedberg (S). 0371688419616 N 2014-06-25 05:03:16 333156 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109130/#anf112