3054245 H109129 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:129 Måndagen den 23 juni 2013/14 129 2014-06-23 00:00:00 Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering m.m. A0186FD1-A27B-465B-9FC8-836C10958F69 80 PENILLA GUNTHER (KD) KD Herr talman! Hur många av er som sitter och lyssnar och tittar på vår debatt här i kammaren har någon gång ställt er på en handikapparkering på stan eller tagit med hunden in i en tunnelbanevagn som har en skylt med en överkryssad hund? Det finns mängder av vardagliga exempel som personer med olika typer av funktionsnedsättningar är med om hela tiden. Det är detta som gör hela debatten i dag oerhört svår. När vi bara ägnar oss åt fysiska funktionsnedsättningar blir det plötsligt en exkludering av många andra människor i andra grupper. Kanske de känner sig diskriminerade nu. Vad gör vi med alla elöverkänsliga? Ska restauranger kunna servera mat som inte alla med glutenintolerans, laktosintolerans eller något annat kan äta? Ska de verkligen få ha sin restaurang öppen om de inte kan tillgodose människors behov av olika kost? Ska vi över huvud taget kunna ha verksamheter som har lampor och olika elektriska anordningar i sin verksamhet för dem som inte tål elektricitet? Som ni förstår drar jag detta till sin yttersta spets. Men frågan kvarstår ändå i sin grund: Hur kan vi med lagstiftningens hjälp tillgodose alla människors olika behov när det gäller funktionsnedsättningar? Det är en jättesvår och viktig fråga. Jag tillhör dem som tror att lagstiftning inte alla gånger kan tillgodose alla människor. Däremot tycker jag att det är otroligt viktigt att vi har påbörjat arbetet med att funktionsnedsättningar ska ses som en form av diskriminering. När jag jobbade inom den internationella mötesindustrin för ett antal år sedan var man till exempel i USA väldigt noga med att hänvisa till American Disabilities Act, ADA, som antogs redan 1990. Det var en utökning av diskrimineringslagarna från 1964 i USA. Vad hade det med mötesindustrin att göra? Jo, från handikapprörelsen i USA var man mycket noga med att alla hotell, konferenscenter, turistbussar och så vidare skulle vara handikappanpassade. Där var man tidigt ute med att ställa krav på olika sätt, inte minst inom näringslivet. När det handlar om näringslivet här i Sverige och den diskussion som vi har just nu kring undantag, till exempel på hälso- och sjukvårdsområdet, ser jag tyvärr att oppositionspartierna bara vill rikta in sig på att försöka ta bort så många aktörer som möjligt inom hälso- och sjukvårdsområdet. Det är intressant att Agneta Luttropp pratar om valfrihet. Vad är det för valfrihet om man lyckas få bort en mängd näringsidkare inom vård- och omsorgsområdet? Vad handlar det om för vård- och omsorgsföretag och hälso- och sjukvårdsföretag som har fler än tio anställda? Det är ganska få - tro mig! Jag har gått igenom ett antal SNI-koder över landet och tittat på olika former av sådana företag. Det är väldigt få som har över tio anställda. Vi kan ta en tandläkarmottagning som ligger på andra våningen och har gjort det i 40 år. Ska man då helt plötsligt välja just den tandläkaren, bara för att man måste göra det, medan det finns tio andra tandläkare som man kan välja där man kan komma in med sitt funktionshinder? Är det så att vi kan ha något slags relevans i den här diskussionen? Det handlar väl ändå om att vi måste se det som jag talade om från början, att det finns människor med många olika typer av funktionsnedsättningar. Jag tror rent av att vi allihop som sitter i vårt utskott har någon form av funktionsnedsättning. Jag är i alla fall en av dem som har det, fast det inte alltid syns. Jag är en av dem som inte blir glada när folk tar med sig hundar och andra djur i tunnelbanevagnar och olika allmänna utrymmen där man inte får ha det. Jag är pälsdjursallergiker, och det kan faktiskt vara oerhört besvärligt emellanåt, för att inte tala om alla personer som man har fått avstå från att umgås med under årens lopp därför att de har katt- och hundkvalster, har ridit eller vad det kan vara. Det finns en mängd olika typer av funktionsnedsättningar som inte syns. Jag har också jobbat med personer med arbetshinder, till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Där finns det helt andra orsaker som gör att man kanske känner att man inte klarar av att gå in i en lokal där det är för mycket ljus eller ljud eller för mycket människor. Återigen: Hur ska vi kunna tillgodose alla former av funktionsnedsättningar så att alla blir nöjda? Jag är inte nöjd. Jag ser detta som en början, en viktig början på att också ändra attityder hos människor, att tillgänglighet, precis som jämställdhet och andra viktiga frågor som vi har diskuterat, faktiskt ska ses som en konkurrensfördel. När man startar en ny verksamhet, när man bygger om, när man restaurerar eller när man över huvud taget vill fräscha upp sin näringsverksamhet är det självklart att detta ska finnas med. Jag tror att många företagare och näringsverksamheter, speciellt inom hälso- och sjukvården, är så klarsynta att de förstår att när det gäller fysiska hinder är man bland de första att ta bort dem. Men det finns många andra verksamheter, och det finns naturligtvis en hel mängd saker att göra fortfarande, inte minst en attitydförändring till människor med funktionsnedsättningar. 0925451929216 N 2014-06-24 06:00:00 332972 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109129/#anf80