3054245 H109129 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:129 Måndagen den 23 juni 2013/14 129 2014-06-23 00:00:00 Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering m.m. 668C3A5A-88EF-46AC-B89A-5DB5D9729055 65 ANNIKA QARLSSON (C) C Herr talman! I och med dagens debatt kommer ett efterlängtat förslag äntligen på plats. Det är ett förslag som innebär att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning införs som en ny form av diskriminering i diskrimineringslagen. Den föreslås gälla för alla samhällsområden där lagens övriga regler gäller i dag, men med undantag för tillhandahållandet av bostäder. Sverige är ett samhälle präglat av mångfald och respekt för individens fri- och rättigheter. Trots det finns det många delar kvar där okunskap, brister i fysiska förutsättningar eller respektlöshet drabbar enskilda människor. Delaktighet i samhällslivet är en grundläggande mänsklig rättighet, även för personer med funktionsnedsättning. Åtgärder för att motverka och förebygga exkludering eller åtgärda brister och i sista hand vidta sanktioner är alla delar i arbetet för att verka för att fler omfattas av denna fri- och rättighet. I dag innehåller diskrimineringslagen ett diskrimineringsförbud i form av åtgärder mot bristande tillgänglighet endast inom arbetslivet och i fråga om lokaler på högskolans område. Med regeringens förslag som denna kammare ska anta utökas förbudet till alla samhällsområden där diskrimineringslagens övriga regler gäller i dag, med undantag för tillhandahållandet av bostäder. Det är positivt att det införs en generell möjlighet för personer med funktionsnedsättning att använda sig av rättsmedel på individuell nivå när någon brister mot förbudet på bristande tillgänglighet. Enskilda personer får därmed tillgång till ett effektivt rättsmedel i form av diskrimineringsersättning. Uttrycket funktionsnedsättning kommer att vara den term som ersätter funktionshinder och ska användas i lagstiftningens alla olika delar. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande AU8 förutom punkt 2. Herr talman! I fråga om tillhandahållande av varor och tjänster föreslås att förbudet inte ska gälla för privatpersoner eller för företag som vid det senaste årsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare. Förbudet ska inte gälla om det krävs åtgärder på fastigheter eller byggnadsverk som går utöver de krav på tillgänglighet och användbarhet som ställts i bygglov eller startbesked för den aktuella fastigheten eller byggnadsverket. I regeringens proposition fanns även ett undantag för små företag inom hälso- och sjukvårdens område som en majoritet i utskottet avstyrker. Det gör de med hänvisning till att det är verksamhet som tillhör välfärdens kärna. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har inte redovisat någon bedömning av vilka kostnader slopandet av det undantag som regeringen föreslog kan medföra. Det finns schablonberäkningar på 130 000 per vårdcentral, men precis som Agneta sade i repliken tidigare är det klart att det finns olika bilder av det. Jag tror nämligen också att många företag redan i dag är i allra högsta grad tillgängliga. Men utredningar visar ändå att det finns konsekvenser kopplade till det här. Då lagförslaget innebär mer än bara fysiska anpassningar kan kostnaden sannolikt bli högre. Det kan finnas kraftiga och oförutsedda ökade kostnader som kan få stora konsekvenser och som är kännbara, särskilt för små företag. Borttagande av undantaget utan föregående konsekvensanalys är inte ansvarsfullt och riskerar att leda till ökade kostnader och försämrade förutsättningar för de aktuella småföretagen samt i förlängningen ett minskat utbud och valmöjlighet inom denna sektor. En stor osäkerhet om vad som gäller och vad som kommer att bedömas som skäligt kommer att råda. Att inte kunna förutsäga vad som krävs för att vidta åtgärder slår hårdare mot de små företagen och därmed mot jobben. Därför anser vi i reservationen att den här typen av förändringar rimligtvis borde föregås av en konsekvensanalys. Skälighetsbedömningen borde vara tillräcklig enligt majoriteten i utskottet, som vi i denna del inte är del av, och skulle vara den säkerhetsventil som gäller för att inte ställa orimliga krav på tillgänglighetsåtgärder på små företag. Det som regeringen har tagit hänsyn till under arbetets gång är att det i tillkännagivandet uttrycktes att "det är viktigt att beakta förutsättningar för näringslivets utveckling vid utformandet". Det finns också ett arbete med att förenkla och minska den administrativa bördan för företag, kopplat till att vi alla är beroende av att det finns fler jobb och med det skattepengar och med det välfärd. Undantagen ska ses med hänsyn till de båda delarna. Med skälighetsbedömning kan det vara alldeles tillräckligt, men problemet är att företagarna inte vet. Det kommer att vara tvunget att prövas i varje enskilt fall, det kommer att råda stor osäkerhet om var gränserna kommer att gå. Vilka åtgärder krävs, och till vilken kostnad? Den osäkerheten vill vi undanröja för mindre företag som generellt sett inte har de ekonomiska musklerna som kan komma att krävas. Bestämmelser om tillgängligheten finns också i andra delar av lagstiftningen, till exempel i plan- och bygglagen som alla företag har att förhålla sig till, oavsett antal anställda och vilken bransch de är verksamma i. Herr talman! Att skyddas mot diskriminering är en mänsklig rättighet. Att lagstifta att bristande tillgänglighet är diskriminering är en viktig del, men väl så viktigt är att hela tiden arbeta förebyggande. Den samlade och heltäckande lagstiftningen, diskrimineringslagstiftningen, och den samlade myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, med sitt övergripande ansvar, är ett sätt att effektivt arbeta mot diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen utövar tillsyn, och det finns att antal statliga myndigheter som sedan ett antal år har arbetat med antidiskrimineringsstrategier som tar sikte på att motverka diskriminering, både internt och externt i sin verksamhet. Aktiva åtgärder för att motverka diskrimineringen har utretts och har nu lämnats till regeringen, tror jag, och kommer att beredas vidare. Utredningen ska dels titta på hur åtgärder ska utformas och göras tydliga för att bli effektiva i arbetet med att förebygga diskriminering och uppnå lika möjligheter och rättigheter. En utredare arbetar också med hur arbetet ska organiseras och effektiviseras. Det är viktigt att arbetet mot diskriminering förs på systemnivå, med lagstiftning och strategier - en del av det gör vi här i dag - men också i övergripande praktiskt arbete i våra myndigheter och även på arbetsplatser runt om i landet. Det är dock viktigt med ett dagligt arbete även på gräsrotsnivå där man uppmärksammar och synliggör och på så sätt motarbetar strukturer och okunskap. De lokala antidiskrimineringsbyråerna fyller en viktig funktion och bidrar till kontinuiteten i arbetet mot diskriminering. Herr talman! Funktionsnedsättning ska inte vara ett hinder för människor som vill utbilda sig, arbeta, ha en aktiv fritid eller engagera sig i samhället. Sverige är ett samhälle präglat av mångfald och respekt för individens fri- och rättigheter. Men i många delar finns det fortfarande kvar såväl okunskap, brist på förutsättningar som respektlöshet vilket drabbar enskilda människor. Med denna förstärkning av diskrimineringslagstiftningen för att omfatta bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund tar vi ytterligare ett steg mot det samhället. 0962841101917 N 2014-06-24 06:00:00 332957 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109129/#anf65