3054245 H109129 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:129 Måndagen den 23 juni 2013/14 129 2014-06-23 00:00:00 Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. 6BF844EB-2038-4020-AC83-DE69DAF1B25D 129 CHRISTINA HÖJ LARSEN (V) V Herr talman! I dag presenterade regeringens samordnare för ökat flyktingmottagande, Lars Stjernkvist och Gunnar Hedberg, sina förslag för att förmå kommuner att ta emot flera nyanlända flyktingar. Inte överraskande har samordnarna efter samtal med företrädare för nästan alla landets kommuner nått slutsatsen att det krävs tydligare grepp för att se till att alla kommuner tar ett ansvar i flyktingmottagandet. Samordnarna föreslår att kommunerna enligt lag ska vara skyldiga att ha en beredskap att ta emot flyktingar. Det är mycket välkommet. Lika lite som en kommun ska kunna välja bort barnomsorg, skola eller äldreomsorg ska en kommun kunna välja bort att vara en del av vårt gemensamma nationella åtagande att erbjuda skydd åt dem som behöver det. Förslaget ligger i linje med vad Vänsterpartiet anser är nödvändigt, även om vi är beredda att gå ännu längre med en lagstiftning som motsvarar den som infördes om kommuners skyldighet att ta emot ensamkommande. Lika lite som vi nöjer oss med att det finns beredskap för äldreomsorg kan vi nöja oss med att det finns beredskap för flyktingmottagande. Vi anser att staten ska ha det övergripande ansvaret för att ta emot flyktingar i Sverige och att flyktingmottagandet därför ska ha en tydlig nationell styrning och tillräcklig statlig finansiering. Vi menar dock att kommunerna ska stå för själva genomförandet av introduktionen mot ersättning från staten. Det är ju i landets kommuner de nyanlända ska bo och verka och bygga sig en framtid. Därför ska kommunerna enligt vårt förslag ha en tydlig roll i utförandet av introduktionen och mottagandet. Ansvarsfördelningen och skyldigheten för alla inblandade aktörer och individer ska vara tydlig och uttrycklig. Herr talman! Den borgerliga regeringens överordnade ideologiska mål har även denna mandatperiod varit att släppa in vinstintresset på så många områden som möjligt i välfärd och offentlig service. I partiledardebatten i onsdags gav Annie Lööf - kanske ofrivilligt - en träffande beskrivning av regeringens politik som en motorväg in i välfärden för riskkapitalet. Genom systemet med etableringslotsar låter regeringen i vanlig ordning företagen göra affär på tjänster som inte lämpar sig för vinstintressen, till synes utan att låta sig störa av att resultaten uteblir för just de nyanlända som berörs. Som med jobbcoacherna har borgerligheten skapat ett system där företag utan större ansträngning kan plocka ut ersättning för ibland oseriös verksamhet. Etableringslotsen får endast ersättning för att träffa den arbetssökande några timmar i månaden, oavsett vilka utgångspunkter och behov den enskilde har. Kommunernas mottagande, som inte alltid var perfekt men ändå fanns, har slagits sönder. Även när duktiga och engagerade människor tagit sig an etableringsuppdraget är helhetssynen slagen i spillror. Kommunerna har i många fall lagt ned arbetsförberedande insatser eftersom de inte längre ersätts för sitt arbete, och Arbetsförmedlingen har inte lyckats få till stånd nya. Resultatet är, som Riksrevisionen mycket riktigt påpekar, att lotsarna får använda stora delar av sin tid, i bästa fall, på sociala och praktiska frågor såsom barnomsorg, bostad och hjälp med att orientera sig i samhället och att viktiga praktikplatser som tidigare funnits i kommunerna gått förlorade. Systemet är helt enkelt inte effektivt. Som vanligt leder vinstintresset inte till en prioritering av människans behov utan sätter företagen främst. Herr talman! Etablering för familj, barn, funktionshindrade och gamla faller mellan stolarna i det strikta arbetsmarknadsperspektiv som numera kallas arbetslinjen och även råder inom etableringen. Det är som om varje människa inte också är en del av ett sammanhang som måste fungera. Barnen måste ha plats i barnomsorgen, anhöriga med hjälpbehov måste ges assistans och gamla måste ha en plats i samhället. Detta skulle kommunerna kunna göra riktigt bra. Det är ju de som naturligt sitter som en spindel i nätet i frågor som rör barnomsorg, skola, bostad, kontakter till näringsliv äldreomsorg och övriga sociala frågor. Vänsterpartiet anser därför att etableringsreformen bör rivas upp och att det i stället ska vara kommunerna som har ansvar för samordningen av nyanländas etablering i samarbete med Arbetsförmedlingen och andra aktörer. Herr talman! Människor har väldigt olika förutsättningar att lära. Bland de personer som invandrat finns det såväl akademiker som de med en kort eller ingen skolgång. Utfallet av sfi-bonusen speglar dessa skilda förutsättningar. För att se till att invandrare med olika förutsättningar och behov så snabbt som möjligt lär sig svenska krävs andra insatser än bonus. Det är mycket välkommet att regeringen äntligen insett det. Sfi-bonusen var ett exempel på symbolpolitik som lät påskina att om människor motiveras tillräckligt ekonomiskt så skulle de lära sig fortare. Men så fungerar inte inlärningen. Tyvärr kommer nu regeringen i detta betänkande med ett annat symbolpolitiskt förslag när man föreslår att nyanlända som tackar nej till arbete ska förlora sin ersättning. Frågan är vad man vill säga med förslaget. Är det, enligt de borgerliga partierna här i salen, ett utbrett problem att nyanlända tackar nej till ett erbjudet arbete? Vilken kunskap lutar man sig mot i så fall? Det är inte en verklighetsbeskrivning jag känner igen, och tydligen inte heller en verklighetsbeskrivning Ismail Kamil känner igen. De människor som jag träffar ute i landet vill inget hellre än att få ett jobberbjudande. Problemet för dem är inte att de översköljs av arbetserbjudanden som de kan tacka nej till. Problemet för dem är det helt motsatta. Det handlar om arbetslöshet, bristande kvalitet i sfi, behov av validering av de kunskaper de redan har med sig och omfattande diskriminering på arbetsmarknaden. Det är de problem de möter. Ismail Kamil säger: Det är en signal till individen. Det uppfattas som en signal till samhället om att här finns några människor som riskerar att inte göra rätt för sig. Det är en väldigt obehaglig symbolpolitik som inte lämpar sig särskilt bra för ändamålet. Här använder regeringen i och för sig samma strategi mot de nyanlända som man redan har använt mot sjuka och arbetslösa, misstänkliggörande. Det är en farlig symbolpolitik som endast göder misstänksamhet och splittring. Det vi behöver är en politik för fler billiga bostäder där vi kan leva inte segregerat utan i stället blandat. Vi behöver likvärdig utbildning med bra kvalitet. Vi behöver investeringar i välfärd och infrastruktur för att skapa arbeten. Framför allt behöver vi en politik som portförbjuder vinster ur vår välfärd och sätter människors behov före kortsiktig girighet. Herr talman! Med detta ställer jag mig bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation nr 8. 0521844714515 N 2014-06-24 06:00:00 333021 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109129/#anf129