3054245 H109129 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:129 Måndagen den 23 juni 2013/14 129 2014-06-23 00:00:00 Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering m.m. 0D966FEE-11FA-4CC1-A8AA-E96C7816DD3A 106 EVA OLOFSSON (V) V Herr talman! Jag tänker inte bli långrandig eftersom det har varit en lång, men viktig, debatt. Den har också varit klargörande i vissa delar - tyvärr alltför klargörande i några delar. Det har talats om en historisk dag. Jag kan hålla med om att det är det - till viss del. Vi ska nämligen äntligen få en diskrimineringslagstiftning när det gäller bristande tillgänglighet. Det har tagit oändligt lång tid. Själv började jag jobba de här frågorna för 16 år sedan när jag var kommunalråd i Göteborg och jobbade med funktionshindersfrågor där. Jag vet att det behövs en starkare lagstiftning för att det ska gå fortare och hända något. Den här historiska dagen hade kunnat vara verkligt historisk om vi hade fått en skarp diskrimineringslagstiftning. Erik Ullenhag har gått nu, men han tackade torsdagsaktionen. Det gjorde han helt rätt i. Det var nämligen en kamp att stå i mer än 1 000 dagar eftersom Bortom fagert tal låg där och samlade damm, att stå i ur och skur varje torsdag och påminna regeringen om att den inte får ligga där. Den ska bli en lagstiftning. Erik Ullenhag glömde dock att säga att torsdagsaktionen blev tisdagsaktionen när man läste regeringens lagförslag, läste alla undantagen och blev besviken på många punkter och såg att det inte blev det verktyg som man ville ha. Tisdagsaktionen stod här ute i morse, svartklädda, för att protestera mot de undantag som finns i förslaget till lagstiftning. Bristande tillgänglighet ska bli en ny form av diskrimineringsgrund i lagen. Med alltför många undantag legitimerar lagförslaget diskrimineringen, säger man. Det är just det som vi har diskuterat här. Med de undantag man gör, till exempel för företag med mindre än tio anställda, ger man helt enkelt ett frikort till en väldigt stor del av det som är viktigt för människor med olika funktionsvariationer som lever runtom i vårt samhälle. Det som nu ska ändras med lagen ska nämligen inte vara tillgängligt inom hälso- och sjukvården. Det är en del av livet som funktionshindrad. Men andra viktiga delar är att jag är hel person. Jag vill kunna veta att jag kan komma in i affären, jag vill veta att jag inte behöver leta efter restauranger och kaféer och jag vill veta att jag kan gå dit jag verkligen gillar maten och inte dit jag kan komma in. Alla de sakerna har vi diskuterat. Det finns en fara i att vi håller på att vända utvecklingen tillbaka igen, från medborgare till patient, som det var innan 2000 då den viktiga propositionen Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken kom. Man blir placerad i facket som vård- och omsorgstagare om man har en funktionsnedsättning, inte som en människa med medborgerliga rättigheter som ska vara fullt delaktig i samhällets alla olika delar. Erik Ullenhag talade om LSS och personlig assistans. Ja, det var jätteviktigt att den drevs igenom. Folkpartiet och Bengt Westerberg ska ha en eloge för det. Samtidigt är det väl ödets ironi att det nu när vi har en borgerlig regering igen sker försämringar av den personliga assistansen. Det gör att människor blir väldigt oroliga vid tvåårsprövningarna. De kan då förlora sin assistans, och det blir återigen färre som får assistans. Det sker försämringar och neddragningar. Nu är funktionsrörelsen på bettet igen och säger att vi måste ändra lagstiftningen, något som Vänsterpartiet instämmer i. Jag tycker ändå att det allra viktigaste i den här debatten är de skilda synsätt som finns när det gäller synen på människors rättigheter, på medborgerliga rättigheter. Människor med olika funktionsvariationer ska vara delaktiga. Man ska välja tillgänglighet, delaktighet och jämlikhet före detta med att det är så viktigt med företagen och näringslivet att man inte får riskera att det kostar något. Man får inte riskera att ställa för hårda krav på dem, för det kan bli väldigt tufft för en småföretagare. Moderaterna pratar till och med om att man kan minska valmöjligheten för människor. Samtidigt är man helt blind för de begräsade möjligheter som ges till människor med funktionsnedsättning i dag genom att man accepterar dessa undantag, genom att säga att verksamheter som har färre än tio anställda lämnas utanför lagstiftningen. Det är här som jag ser en skillnad. För Vänsterpartiet är frågor om mänskliga rättigheter avgörande. För oss är det helt avgörande att vi ska ha ett tillgängligt samhälle, och vi är helt säkra på att det kommer att gynna oss alla. Det är inget litet särintresse och ingen liten grupp vi pratar om. Vi pratar om över en miljon människor i detta land, och det finns många människor runt omkring. Jag är helt säker på att - förutom att vi får ett samhälle som blir mycket bättre om det är tillgängligt - vi kan få ett samhälle som på sikt fungerar bättre för de företag som ni är så oroliga för. Det blir då fler människor som kan använda sig av deras tjänster och som väljer att gå dit därför att det är tillgängligt. Vänsterpartiet kommer att fortsätta att slåss för ett tillgängligt samhälle som är jämlikt och där människor med olika funktionsvariationer kan leva som hela människor utan de begränsningar som finns i dag. 0902086611116 N 2014-06-24 06:00:00 332998 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109129/#anf106