3039154 H109127 Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:127 Tisdagen den 17 juni 2013/14 127 2014-06-17 00:00:00 (forts. från 12 §) Lättare att läsa (forts. KrU11) 11F5089C-E342-438A-AB30-0DA96EE63C16 112 Kultur- och idrottsminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (M) M Fru talman! Först vill jag säga till Bengt Berg: Så bra, då fick jag chansen att fundera över om jag kunde komma med något bidrag till vår dikt-pingpong! Men det blir inte en dikt i det här fallet, utan det blir ett visdomsord. Det kommer från Cicero, som ju inte är med oss i dag utan levde för lite drygt två tusen år sedan. Han var talare, författare och politiker i det antika Rom och har sagt mycket klokt, bland annat det här: Mina böcker är aldrig upptagna; de har alltid tid för mig. Jag tycker att det är fint sagt. Fru talman! Förmågan och framför allt lusten att läsa är en förutsättning för att man ska kunna ta del av vår kultur och vara en aktiv medborgare. Den värld av kunskap, känslor, mänskliga öden och upplevelser som genom århundraden har gestaltats i litteraturen måste hållas öppen och locka även kommande generationer. Lättläst är ett område som spänner över flera politiska områden. De nationella målen för litteratur- och läsfrämjande, de nationella kulturpolitiska målen och de nationella funktionshinderspolitiska målen visar alla på vikten av att det också ska finnas lättläst litteratur och nyhetsförmedling. De är också ett uttryck för riksdagens och regeringens målsättning att människor med olika former av handikapp som kan påverka läsförmågan eller människor som av andra skäl har problem med läsning ska ha samma tillgång till kultur, litteratur och nyheter. Tillgången till information på ett språk som alla förstår är som flera, för att inte säga alla, talare hittills har varit inne på en demokratifråga. Litteratur och nyhetsförmedling bidrar också till ett skapande Sverige där människor växer genom kulturupplevelser och bildning. Att kunna ta del av information och kultur är en rättighet, och att se till att så många som möjligt kan göra det är vår skyldighet. Fru talman! När regeringen för tre år sedan, 2011, tillsatte Litteraturutredningen var det för att få fram ett gediget kunskapsunderlag om litteraturens och läsandets ställning. Det fick vi också. Tidigare undersökningar pekade redan då på att det sedan 15-20 år tillbaka fanns en negativ utveckling när det gäller läsförståelse hos barn och unga. Så sent som för några månader sedan fick vi tyvärr detta bekräftat i den PISA-undersökning som publicerades. Svenska femtonåringars resultat i läsförmåga hade sjunkit ytterligare. För mig är detta utan tvekan den mest prioriterade frågan. Det är också därför jag bär en brosch där det står "Jag läser". Den kommer från biblioteket i Motala, som är ett av de många bibliotek som arbetar med just läsfrämjande. Det är grundläggande att i denna debatt inte glömma våra allra lässvagaste. Regeringen har genomfört flera läsfrämjande insatser inom kulturområdet, och jag ska nämna några av dem. Strax före årsskiftet presenterade regeringen flera nya satsningar i litteraturpropositionen Läsa för livet . Propositionen antogs av riksdagen och innebär ett ökat stöd till framför allt det läsfrämjande arbetet utanför skolan. Det satsades bland annat ytterligare 15 miljoner kronor per år på läsfrämjande insatser av nationellt strategiskt intresse, vilka går till Kulturrådet. Därmed har Kulturrådets resurser för läsfrämjande inte bara fördubblats mellan 2006 och 2010, utan från och med i år har vi fördubblat stödet ytterligare en gång. För att samla hela politiken och alla delar av samhället bakom tydliga målsättningar att öka läsförmågan har nya nationella mål antagits av riksdagen, som att alla i Sverige - oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar - ska ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet. Det är tydliga mål som förpliktar, och det är en grund för utbildning, bildning och delaktighet. Den lättlästa litteraturen och nyhetsförmedlingen har här en viktig roll. I den nya bibliotekslag som trädde i kraft vid årsskiftet stärks bland annat folkbibliotekens uppgift att ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, vilket på sikt även bör stärka arbetet med lättläst litteratur och nyhetsförmedling. I den nya bibliotekslagen markeras dessutom bibliotekens samhällsuppdrag. Vi vill lyfta fram bibliotekens demokratiska betydelse och deras bidrag till kunskap, information och fri åsiktsbildning. Sedan 2011, fru talman, är det också obligatoriskt enligt lag att elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek. I och med den nya bibliotekslagen och litteraturpropositionen Läsa för livet har vi lagt en grund för det läsfrämjande arbetet i Sverige. Men det har varit tydligt för oss att vi måste göra mer för våra allra svagaste läsare. Vi har sett ett behov av att samla statens insatser för tillgången till lättläst litteratur och nyhetsförmedling, och detta är anledningen till propositionen Lättare att läsa . Regeringen skriver i propositionen att Myndigheten för tillgängliga medier bör överta det statliga ansvaret för lättläst litteratur och nyhetsförmedling. Till skillnad från Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser vi att Myndigheten för tillgängliga medier är mycket lämpad att ta över verksamheten. Myndigheten bör även bli ett nationellt kunskapscenter för lättläst och tillgängliga medier, och som stöd för detta uppdrag bör den inrätta ett vetenskapligt råd och ett brukarråd. Det gläder mig också att flera av dem som har intresse i frågan, som Ann Katrin Agebäck, Roland Esaiasson och Malin Crona, är på plats på läktaren. Vi ser stora fördelar med det utbyte av erfarenheter och de synergieffekter som blir möjliga när det nationella kunskapscentret vid Myndigheten för tillgängliga medier omfattar alla tillgängliga medier. Skolan har en viktig förmedlande roll för att finna och framför allt stödja personer med nedsatt läsförmåga, fru talman. Regeringen anser därför att Myndigheten för tillgängliga mediers stöd för lättläst även bör riktas till skolan. När det gäller målgruppen för statens insatser för lättläst bör den bestämmas utifrån analyser av behoven. Målsättningen och utgångspunkten bör vara att alla ska ha tillgång till litteratur och samhällsinformation utifrån vars och ens förutsättningar, oavsett läsförmåga. Myndigheten bör ansvara för att ge ut och distribuera lättläst litteratur i den utsträckning behoven inte kan tillgodoses på marknaden. Vi anser inte att staten bör störa den marknad som nu finns på det lättlästa området utan ska verka för en vital och kreativ tillgång till lättläst litteratur. Jag tycker att det är glädjande att det finns fler aktörer som är engagerade för lättläst litteratur. Myndigheten för tillgängliga medier bör även stödja utgivning och distribution av den oberoende lättlästa nyhetstidningen 8 sidor. För att tillgodose behovet av en oberoende ansvarig utgivare som är frikopplad från myndigheten har vi gjort bedömningen att produktionen av tidningen bör upphandlas. Där har vi dock sett att kulturutskottet har en annan uppfattning, och jag kommer att kommentera den om en liten stund. Genom att låta Myndigheten för tillgängliga medier ta över ansvaret för lättläst skapar vi nu goda förutsättningar för att fler människor, också de mest svaga läsarna, ska kunna ta del av litteratur och nyhetsförmedling. Det statliga stödet till lättläst ska inte minska, om nu någon hade trott detta, utan snarare öka. Det handlar om hur vi kan få mer och bättre lättläst litteratur och nyhetsförmedling. Kulturutskottet föreslår nu att regeringen ska utreda frågan om 8 sidor kan bli en del av public service. Ur regeringens perspektiv är det här inte okomplicerat. Det är ingen som betvivlar att public service-bolagen, med sina långa och gedigna journalistiska traditioner och erfarenheter av tillgänglighet, skulle kunna framställa lättläst material av god kvalitet. Det kan de säkert. Det är dock inte samma sak som att det skulle vara lämpligt, eller ens möjligt, att regeringen lägger över ansvaret för 8 sidor på public service. För det första: Att finansiera 8 sidor genom tv-avgiften är tveksamt. Enligt lagen om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst ska radio- och tv-avgiften användas till public service-bolagens kärnverksamhet, som är att producera och sända tv till allmänheten, samt viss kompletterande verksamhet som ska ha en tydlig koppling till kärnverksamheten. För det andra: En ändring av lagen och dessutom en ändring av bolagens uppdrag är en lång process som måste godkännas av riksdagen. Alternativet skulle då kunna vara att ett eget anslag till public service, öronmärkt för 8 sidor, inrättas i statsbudgeten - ett anslag som troligen skulle behöva omprövas varje år. Som vi ser det innebär en sådan lösning en mindre grad av oberoende för tidningen 8 sidor än om tjänsten skulle upphandlas av Myndigheten för tillgängliga medier och även ett minskat oberoende jämfört med den situation som är i dag. Vi tycker alltså att det är en bättre garanti för oberoende att vi håller oss till det förslag som finns i propositionen. Majoriteten av remissinstanserna har därtill betonat vikten av en oberoende nyhetstidning, vilket också har varit inriktningen i arbetet med propositionen. Det pågår också en ständig debatt om public service-bolagens verksamhet och dess påverkan på konkurrenssituationen på mediemarknaden. EU-kommissionen har nyligen ställt frågor om hur Sverige uppfyller reglerna om statsstöd till public service. Regeringen har även gett Myndigheten för radio och tv i uppdrag att analysera hur verksamheterna i public service-företagen påverkar mediemarknaden. Mot den bakgrunden är det olämpligt, anser jag, att utöka public service-uppdraget till att också omfatta tryckta medier. Avslutningsvis, fru talman, finns det dock ingenting som skulle hindra SVT från att inom ramen för sitt public service-uppdrag göra sina nyheter tillgängliga också på lätt svenska. Men det är en helt annan fråga. (Applåder) I detta anförande instämde Peter Jutterström (M). 0427127522211 N 2014-06-18 05:38:45 332660 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109127/#anf112