<anforande>
<dok_hangar_id>3027693</dok_hangar_id>
<dok_id>H109125</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:125 Fredagen den 13 juni</dok_titel>
<dok_rm>2013/14</dok_rm>
<dok_nummer>125</dok_nummer>
<dok_datum>2014-06-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2013/14:495 om socialtjänstens arbete med utsatta barn</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D19C6E74-24A7-4C4A-9BD1-5A4327D77676</anforande_id>
<anforande_nummer>24</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet MARIA LARSSON (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det går verkligen att beskriva Sverige i positiva termer. Det är 250 000 fler personer som är sysselsatta i Sverige i dag än när vi tog över regeringsmakten. Det är 200 000 färre som befinner sig i utanförskap.
Klyftorna i Sverige har ökat sedan början på 90-talet. De ökade mest under den tid som Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet regerade landet. Ökningen sedan vi tillträdde har varit marginell. Dessutom minskar fattigdomen bland barn nu i vårt land med regeringens politik.
Det är faktum. Om man vill beskriva Sverige i positiva termer går det alldeles utmärkt, eftersom sanningen talar för det. När väldigt många av våra europeiska grannländer har en ökande fattigdom i absoluta tal går Sverige mot strömmen. Det är sanningen, Jens Holm.
Den här debatten skulle handla om socialsekreterarnas situation. Men jag är tvungen att svara upp mot en helt annan debatt som Jens Holm här inleder. Med den bakgrundsteckning som Jens Holm har gjort blir jag väldigt förvånad att Vänsterpartiet säger nej den satsning som vi nu vill öronmärka just till barn som lever i familjer med långvarigt försörjningsstöd.
Den kallas för fritidspeng. Det är en öronmärkt del till barnen för att de ska kunna delta i fritidsaktiviteter på samma sätt som andra barn och få utveckla sina intressen och sin talang. Detta säger Vänsterpartiet nej till. Det är för mig obegripligt utifrån den höga ton i retoriken som ni har i den här typen av debatter.
Låt oss gå tillbaka till det som interpellationen verkligen handlar om, nämligen socialsekreterarnas utsatta situation. Jag vet inte hur många socialtjänster som jobbar med social barn- och ungdomsvård som Jens Holm har besökt. Det kanske jag kan få svar på senare.
Jag har ägnat mig åt att resa runt rätt mycket i landet och just träffat socialtjänsterna i den del där de jobbar med den sociala barn- och ungdomsvården eftersom jag har varit så intresserad av att förbättra den verksamheten.
Jag har besökt Linköping, Helsingborg, Jönköping, Habo, Södertälje, Skellefteå, Norsjö, Malå, Tjörn, Stenungsund, Kungälv, Lessebo, Ljungby, Växjö, Katrineholm, Flen, Vingåker, Uddevalla, Vänersborg, Munkedal, Trelleborg, Vellinge och Svedala. Det har varit intressanta resor.
Jag kan konstatera att det finns ett fantastiskt engagemang hos socialtjänstens personal. De sliter med svårigheter. Situationen ser olika ut i olika kommuner. Men det finns också en fantastisk vilja och ambition att utveckla sin verksamhet.
Många jobbar i dag väldigt konstruktivt med det verktyg som finns som heter BBIC. Många har förutsättningar att också få en god arbetsledning. Jag har träffat kommuner där man har en väldigt liten omsättning, men det finns också kommuner som har problem. Det hoppas jag kunna återkomma till i mitt nästa inlägg, förutsatt att vi håller debatten om det som var ämnet för interpellationen.
</anforandetext>
<intressent_id>0331967573912</intressent_id>
<rel_dok_id>H110495</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2014-06-13 15:22:24</systemdatum>
<systemnyckel>332425</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H109125/#anf24</protokoll_url_www>
</anforande>
