<anforande>
<dok_hangar_id>2853575</dok_hangar_id>
<dok_id>H00997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:97 Onsdagen den 24 april</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>2013-04-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsrätt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B035E227-BF39-4BC1-8767-20BEC403438C</anforande_id>
<anforande_nummer>99</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN LINDELL (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Debatten om arbetsrätt är väl något av ett återkommande vårtecken i denna kammare. I år finns alltså 77 motionsyrkanden som berör detta område på olika sätt. De flesta motionerna går ut på att i större eller mindre delar förstärka arbetstagarens ställning - nota bene den arbetstagare som har jobb - medan några strävar efter att stärka mindre företag och arbetsgivarens situation eller underlätta för den som ska in på arbetsmarknaden och inte har ett jobb. Låt mig inleda med att konstatera att Centerpartiet tillstyrker utskottets förslag och avstyrker samtliga reservationer.
Jag tänker i övrigt använda min tid här i talarstolen till en del mer allmänna reflexioner på detta viktiga område av arbetsmarknadspolitiken för att beskriva Centerpartiets ståndpunkter och tankar.
Det är ju så att arbetstider och andra arbetsförhållanden oftast avgörs bäst i överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Det är en gammal fin tradition här i landet, och det är så vitt jag förstår en ordning som vi i stor politisk enighet vill slå vakt om. Den lagstiftning som därutöver måste till ska inte i onödan lägga sig i men fungera som ett skydd för att hålla överenskommelser inom lämpliga ramar. Politikens konfliktytor har ofta handlat om var gränsen går, när lagstiftning behövs och hur detaljerat lagar ska styra villkoren på arbetsmarknaden. Ofta har nya lagar präglats av omsorg om svaga grupper, och lagar har stiftats i en ambition att skapa trygghet och lika villkor.
Samtidigt finns en motbild av att denna vällovliga omsorg över den som finns inne i systemet ökar utmaningen för den som inte har jobb. Och dessutom har systemet skapat så stora barriärer mellan att ha ett jobb och att stå utanför att det skapat en alltför stor rädsla för att byta arbete. Alltför många upplever sig i dag sitta fast på jobb där de inte trivs eller av olika anledningar inte passar in, men de orkar eller vågar inte ta steget att söka sig någon annanstans därför att de då förlorar sin trygga plats i systemet. Att som relativt nyanställd per definition hamna först i raden för uppsägning om den nya arbetsgivaren får problem avhåller många från att byta jobb även om det skulle vara bra för alla parter. 
Självklart är dessa barriärer ännu större för den som ska in på arbetsmarknaden för första gången, antingen man är ung, nyinflyttad till landet, eller har varit utanför arbetsmarknaden ett tag av andra skäl. En annan aspekt på samma tema är att det blir en större dramatik i att byta jobb eller att bli av med sitt gamla jobb oavsett varför. Det upplevs som något av ett trauma, något per definition negativt, ja nästan lite suspekt.
Fru talman! Jag skulle önska att alla som byter jobb blev sedda som modiga och som några som tillför och skapar nya värden i ett samhälle i omvandling och inte som förlorare som man ska beklaga. Men för att denna förändring ska ske krävs förändringar på flera fronter. Mycket av detta handlar om att förändra grundläggande attityder till jobb i det svenska samhället och till att byta och flytta till nya roller i livet. Lagar och regelverk skulle dock också kunna medverka.
Fru talman! Vi i Centerpartiet har visat att vi är beredda att lyfta olika frågor, även kontroversiella, inom detta område: turordningsregler vid uppsägning, lönelägen vid nyanställning av ungdomar, lärlingslöner med mera.
Vi vill förändra villkoren i en riktning så att det underlättar när det gäller byte av jobb men framför allt för den som ska hitta sin plats på arbetsmarknaden för första gången.
Vi vill underlätta särskilt för mindre företag att våga anställa och expandera. En del förändringar har skett i rätt riktning, men vi tycker fortfarande att mer behöver göras på detta område. Vi konstaterar att det har varit svårt att föra en sansad diskussion och debatt när det gäller dessa frågor. Det blir lätt låsningar och konfrontation.
Men Centerpartiet är övertygat om att mycket inom området arbetstider och arbetsrätt ska ligga på överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter även i fortsättningen och att samhället samtidigt ska ha ett övergripande ansvar och se till att det finns ett grundläggande skydd, liksom god hjälp att komma in på arbetsmarknaden.
Centerpartiet menar vidare att det är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen blir en tydligare omställningsförsäkring. Samhällsekonomin, de anställda och de som söker jobb behöver en bättre fungerande rörlighet på arbetsmarknaden. Det handlar om en känsla av att arbetsmarknaden innehåller mängder av olika möjliga jobb och en rörlighet där du både som arbetstagare och som arbetsgivare kan hitta vad du söker och där förändringar bejakas och stimuleras. Det tänker vi fortsätta att arbeta för.
</anforandetext>
<intressent_id>0397377293714</intressent_id>
<rel_dok_id>H001AU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-04-25 05:03:56</systemdatum>
<systemnyckel>315127</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00997/#anf99</protokoll_url_www>
</anforande>
