2852209 H00994 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:94 Torsdagen den 18 april 2012/13 94 2013-04-18 00:00:00 Samhällets räddningstjänst föredragning av utskottsärende med eventuell debatt DCC5F836-36F4-4E11-B1DC-22C2D48E1A5E 8 ANDERS HANSSON (M) M Herr talman! I detta betänkande behandlar vi motioner om bland annat invånarnas brandskydd, hur vi hanterar krisberedskap för grupper med särskilda behov och inte minst behovet av att kunna rädda liv genom närhet till så kallade hjärtstartare. Det är egentligen ett tacksamt betänkande att debattera då det rakt igenom handlar om hur vi kan underlätta får våra kommunala räddningstjänster att bäst utföra sitt arbete med att rädda liv. Varje dag utför räddningstjänsterna i Sveriges alla kommuner ett nödvändigt och uppskattat arbete för att förhindra att vi råkar ut för bränder och olyckor. Skulle olyckan ändå vara framme kommer personalen från dessa räddningstjänster så fort de bara kan och gör allt de kan för att hjälpa oss. Våra välviljor begränsas kanske endast av det faktum att allt måste avvägas ekonomiskt genom en så kallad nettokostnadsanalys för att kunna motiveras inom kommunernas eller statens budget där flertalet områden ska dela på den begränsade summan pengar. Alla vill vi självfallet det bästa för våra medmänniskor och för vårt samhälle. Herr talman! Sverigedemokraterna har yrkat på förändrade regler avseende brandskyddet vid våra äldreboenden, att sprinklersystem ska införas på alla äldreboenden. Dagens föreskrifter från Boverket kräver att sprinklersystem ska finnas vid nybyggnation och sedan den 1 januari 2013 även vid ändring av byggnad. Med ändring avses en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Det föreligger också enligt lagen om skydd mot olyckor krav på att ägaren eller nyttjaren till en byggnad eller anläggning i skälig omfattning håller utrustning för släckning av brand, livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att förebygga brand eller att hindra eller begränsa skadorna till följd av brand. Värt att nämna är dock att den kanske allra viktigaste varningsanordningen inom brandskydd är, som Mikael Jansson sade, en fungerande brandvarnare. Att så tidigt som möjligt upptäcka en brand är av yttersta vikt för att kunna bekämpa branden och rädda andra människor från elden. Ett äldreboende som har personal dygnet runt kan med ganska enkla medel förhindra spridningen av en brand eller släcka en uppkommen brand om de upptäcker den i tid. Utbildning av personal inom brandskydd är därmed av stor betydelse. Sprinklersystem fyller självfallet en mycket viktig funktion, och det är min övertygelse att det kommer att införas efter hand på alla äldreboenden i Sverige, just med tanke på ändringen som trädde i kraft vid årsskiftet. Självfallet är det en kostnadsfråga, men efter att ha besökt många kommuner runt om i landet kan jag konstatera att viljan att värna om brandskyddet för de äldre i kommunerna är stor. Det rör sig dock om stora investeringar för kommunerna, och dess nytta måste självfallet analyseras grundligt. För närvarande arbetar MSB och Boverket med ett gemensamt underlag i frågan. Herr talman! Sverigedemokraterna har också ett yrkande om en lagreglering av tillsyn av brandsäkerheten på våra campingplatser. Som jag tidigare nämnt ska ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller anläggning enligt lag i skälig omfattning verka för att ett säkert och tillfredsställande brandskydd finns. MSB har vidare lämnat allmänna råd avseende brandskydd på campingplatser där allt från avstånd mellan campingenheter till hanteringen av gasol framgår. Tillsynen för att brandskydd efterlevs utövas av den kommun vari campingen ligger. Under 2009 gjordes en uppföljning av hur tillsynen efterlevs, och brandskyddstillsynen ansågs då fungera tillfredsställande. För att ändå ge mer underlag gavs MSB i uppdrag av regeringen att återkomma med förslag på hur den kommunala tillsynen kan förbättras ytterligare. Någon lagreglering avseende tillsynen i enlighet med Sverigedemokraternas reservation behöver således inte göras. Herr talman! Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har yrkat att det görs en översyn av möjligheterna att lagstifta om att hjärtstartare ska finnas i miljöer där många människor vistas. Det är ett behjärtansvärt initiativ även om det möjligen kan vara svårt att avgöra exakt vad som ingår i begreppet många. Är det 4, 10, 40 eller 400 personer? Den fråga man också bör ställa sig är om lagstiftning är den bästa vägen att gå. Alla partier i Sveriges riksdag är i alla fall fullständigt överens om vikten av att ha hjärtstartare till hands. Hjärtstartare finns i dag på flertalet ställen i våra kommuner runt om i landet. Civilförsvarsförbundet genomför ett mycket förtjänstfullt arbete med att utbilda och placera ut hjärtstartare i hela landet via sin kampanj Hjärta att hjälpa. Över 2 000 hjärtstartare har placerats ut under ett fåtal år. Tillsammans med Svenska rådet för hjärt-lungräddning har Civilförsvarsförbundet startat hjärtstartarregistret, ett nationellt register över de hjärtstartare som finns tillgängliga för allmänheten. Vidare inledde Hjärt-Lungfonden i år en ny kampanj, Hjärtsäkra Sverige, som ska pågå till år 2015. Målet är att dubblera antalet hjärtstartare i landet. Otaliga föreningar och organisationer har själva också tagit initiativ till att införskaffa hjärtstartare. Lägg därtill näringsidkare som egenhändigt införskaffat hjärtstartare till sina respektive butiker. Vi har näst intill en folkrörelse i denna fråga. I till exempel min hemkommun Vellinge har över 30 hjärtstartare installerats runt om i kommunen - utan den lagstiftning som S, V och MP efterlyser. Hjärtstartare finns där i idrottshallar, på golfklubbar, på brandstationer, på församlingshem, hos föreningar och så vidare, överallt där personer befinner sig. Flera kommuner har det likadant. I Stockholms län har personalen inom räddningstjänst, polis och taxibolag samt säkerhetspersonal vid större publika anläggningar utbildats i hjärt-lungräddning och utrustats med hjärtstartare. MSB fördelade under 2012 hela 33 miljoner till ideella organisationer för ökade kunskaper inom hjärt-lungräddning. Kent frågade vad den storskaliga spridningen av hjärtstartare är. Detta är en storskalig spridning av hjärtstartare. Allt som sker i dag har alltså hittills skett utan lagstiftning. Att då i nuläget kräva lagstiftning verkar inte berättigat, hur ädelt än syftet må vara. Låt oss i stället ta vara på de frivilliga krafter som vill hjälpa till och är själva grunden för hela vårt samhälles krisberedskap. Herr talman! S, V och MP har också yrkat om att ge MSB och Socialstyrelsen i uppdrag att inventera frågan om krisberedskap för grupper med särskilda behov. Fler inventeringar är självfallet alltid bra att genomföra, men faktum är att mycket redan görs och att regelverk redan finns på plats. Jag har några exempel: Arbetsmiljöverkets föreskrifter slår fast att alla arbetsplatser ska kunna utrymmas under kritiska förhållanden. Det gäller alla grupper, även dem med särskilda behov. Boverkets regler slår fast att byggnader ska utformas så att det ges möjlighet till tillfredsställande utrymning vid brand. Reglerna slår uttryckligen fast att möjligheten till utrymning ska gälla även för personer med funktionsnedsättning. Åtgärder kan vara allt från räddningshissar till larmanordningar på offentliga toaletter som kan uppfattas av döva eller hörselskadade. Samhället arbetar alltid med att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning eller särskilda behov. Med detta kommer också ett ansvar att arbeta med frångängligheten, det vill säga möjligheten att utrymma en byggnad vid en nödsituation för den nämnda gruppen. Socialstyrelsen, Boverket, MSB och andra berörda aktörer har tagit fram ett förslag till handlingsplan för säkerhetsfrämjande åtgärder för äldre personer. Som vi hörde tidigare kan dessa anses ha särskilda behov med tanke på att de kanske inte är lika rörliga. Sedan 2007 bedriver Post- och telestyrelsen och SOS Alarm en verksamhet där de via sms kan larma döva samt tal- och hörselskadade. Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, har på regeringens uppdrag utarbetat riktlinjer för att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Dessa riktlinjer gäller även vid en utrymning på grund av en nödsituation. Därtill får all räddningstjänstpersonal runt om i landet utbildning för att förstå, identifiera och hantera personer med funktionsnedsättning i en nödsituation. Arbetet fortskrider med att öka såväl tillgängligheten som frångängligheten för personer med särskilda behov. Om detta kan anses vara en passiv hållning får det stå för några av oppositionspartierna. Jag tycker inte att ytterligare en inventering av frågan är befogad. Det som vi i stället bör fokusera på är tillsynen över att reglerna de facto efterlevs. Detta är som jag tidigare nämnt också under beredning på Regeringskansliet. Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. I detta anförande instämde Stefan Caplan (M). 0843345349823 H001FöU8 N 2013-04-18 19:06:32 314738 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00994/#anf8