<anforande>
<dok_hangar_id>2851900</dok_hangar_id>
<dok_id>H00993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:93 Onsdagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2013-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ersättningsrätt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>68659E39-0C9A-4464-AAAE-36FD9500F183</anforande_id>
<anforande_nummer>197</anforande_nummer>
<talare>OLA JOHANSSON (C) replik</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vi kan vara överens om att det är en god ambition att inte skattebetalare, det vill säga normala skattebetalare som inte ens äger aktier i något, ska drabbas. Men det Jan Lindholm försöker beskriva är utformningen av det här ansvarsgenombrottet.
Hur ska man kunna skapa en lagstiftning som i någorlunda paritet med svensk bolagsordning kan reglera att det är de ansvariga som drabbas, inte de som inte är ansvariga? Hur ska en sådan lagstiftning utformas? Det är väldigt viktigt för dem som lyssnar på den här debatten att förstå hur Jan Lindholm kan påstå att vi ska utforma en lagstiftning som inte drabbar normala aktieägare utan andra aktieägare.
Hur menar Jan Lindholm att det här ansvaret och definitionen av ansvaret ska särskiljas? Vad är det som säger att inte Scania har ett ansvar, om det nu skulle vara så att de är aktieägare? Vad är det som säger att ett kraftbolag har ett ansvar eller inte har ett ansvar om det kraftbolaget ägnar huvuddelen av sin verksamhet åt att producera vindenergi men äger en del i ett företag som producerar kärnenergi?
</anforandetext>
<intressent_id>0934639939611</intressent_id>
<rel_dok_id>H001CU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-04-18 08:03:53</systemdatum>
<systemnyckel>314718</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00993/#anf197</protokoll_url_www>
</anforande>
